09.25.09

Det där med kärlek…

Publicerat i Kärlek, Magiskt vid 10:56 e m av solola

… är oerhört krångligt…

Och det blev inte precis lättare att andas när du tog min hand och höll den hårt… det hjälpte i det långa loppet, din hand, din röst, din lukt och ditt lugn. Och dina fina ögon. Och ditt fina skratt. Och jag älskar att du vet och förstår.

Åh vad jag älskar dig. Och det kommer jag fortsätta göra. Alltid.

Puss!

05.27.09

Kan bara vara just den jag är, men det räcker inte här….

Publicerat i Oro, Rädsla, Saknad, Sömnlöshet, Tårar, Övergivet vid 11:18 e m av solola

Sitter och kan inte sova, tusen tankar, sånger, sorger, massa saknad och massa kärlek… det är nog för att hålla en vaken ett jävla tag. Och inte finns det nåt på tv heller… sitter och ”titta” (lyssnar) på en radiokanal och zappar mellan ”schlager-” och ”svenskt”-katergorin… just nu rullar Caroline af Ugglas ”Snälla snälla”. Jag tycker om den. Faktiskt.

Shit alltså, jag sprängs snart. Min hals är så sjuk, och jag får panik på alla sånger jag vill, men inte kan sjunga just nu. Den är en abstinens som inte går att beskriva! Och jag som upptäckt så mycket nytt det sista i sångväg som jag vill utforska och utveckla! Jag har inte tid att vara sjuk, det finns så mycket att sjunga! Städade förut med mamma och vi lyssnade på Cats… tjena, prova att lyssna på den utan att sjunga med… mamma fick dra skräckexempel på artister som förlorat sina sångröster för att jag skulle hålla tyst. Och knappt då gick det…

Usch, alla dessa tankar på tal om mamma… härom dagen när vi skulle äta så började hon gråta, och jag frågade vad det var… ”det är faktiskt du”. Jävlar vad det skar. Återigen, jag gör inte tillräckligt, visar inte min uppskattning, jag bör inte stänga in mig på mitt rum så mycket. Yes, tack, där rök min sista bundsförvant. Under alla dessa år när Hasse varit på mig har jag ändå alltid haft mamma, men nu har jag tydligen inte henne heller… Det känns inte så i alla fall. Hon fattar inte. Det låter sjukt klyschigt, men hon fattar verkligen inte. Hon förstår inte känslan jag ständigt bär på, att det inte finns någonting jag klarar av. Att jag inte vill ha det där jävla sommarjobbet för att jag inte kommer klara det. Att jag inte vill vara med dom, för att han är där. Att jag inte duger för att jag bara drömmer och fantiserar hela tiden, skapar mig egna världar att fly till så fort jag kan. Ja, men ser du ett mönster? Jag kanske lever i mina världar och tv-serier av en anledning? Jo, för jag skapar trygghet i musikalerna, i tv-serierna och i mina fantasier. Trygghet som inte finns någonstans. Här hemma kan man ju tydligen inte vara trygg, för man vet aldrig när man får ett hugg i ryggen. Man trodde allt var bra, att man dög. Men nej. Varför skulle man duga?

Fy vad jag hatar det här… Jo, förresten. Det finns trygghet. I människor. Och de här människorna saknar jag något otroligt just nu. Synd att man skall få breakdowns mitt i natten, annars kunde man ju kanske ringt dom, bara säga hej…
Åh vad jag vill ha en storasyster… Eller det behöver inte ens vara en storasyster. Bara någon, lite äldre, som alltid fanns där. Till och med mitt i natten. Någon som tröstade, kramade, som man kunde prata om allt med.

Usch, näe, nu får det vara nog.

Godnatt.

05.01.09

Mi Mancherai…

Publicerat i Drömmande, Fantastiskt, Glädje, Kvillrande känsla, Magiskt, Obeskrivlig lycka vid 10:00 e m av solola

Sitter och lyssnar på Josh Groban’s underbara ”Mi Mancherai”… jag blir alltid helt… lycklig och kär när jag hör den. Kär i allt. I regnet, tystnaden, känslor, personer, tankar… världen och allt som existerar.

Har till tonerna av den suttit och knåpat ihop ett litet brev till en person som räddat mitt liv i princip. Tänk att sång kan ha en sån otrolig påverkan (inverkan) på livet. Hade inte sång funnits så vet jag inte vem jag hade varit. Hela jag går ut på att sjunga. Varenda fiber i min kropp blir helt kvillrig och uppfylld när jag sjunger, vad det än är. Jag kan ligga på golvet i en pöl med tårar och sjunga, och jag kan också kvittra och kvillra och bara spritta runt för att jag är så uppspelt, av just sången. Sång är mitt liv. Så är det bara. Inget kan få mig att må bättre. Och när man prövar nya saker, som idag, och det blir en sån markant skillnad och man fattar massa saker… ja, då går det ju knappt att hålla tillbaka tårarna av glädje, eller det bubblande skratt som väller fram när man stolt och glad lyckas med det man provar. Underbara känsla!

För övrigt tankade jag idag, så modigt och duktigt. Andra gången, helt själv, och idag blev det full tank. Känns underbart att köra bil då. Full tank, bra musik och ett kul mål. Då älskar jag att köra bil.

Nu skall jag ta mig en kvällsdusch och skölja av mig dagens värme så jag kan sova i svalkan ^^

Godnatt kära människor där ute.

Kajsa

04.27.09

Vila tryggt som ett barn vid mitt bröst…

Publicerat i Uncategorized vid 4:48 e m av solola

… lyssnar på den hela tiden, för nu är jag återigen inne i en period där jag känner mig väldigt otrygg, liten och ensam. Att känna sig otrygg hemma måste vara en av de värsta känslorna. Jag har haft en helt underbar dag i teatern med Grease-gänget, roligt nästan hela tiden, men så fort dagen var slut kom ”nej, jag vill inte åka hem”-känslan.
Att behöva gömma kakor i sitt rum, ljuga om vad jag ätit… tröstäta. Jag hatar det! Och att jag fick en hel låda kakor i lördags gjorde ju inte saken bättre. Det var jättesnällt och omtänksamt, men jag har ju faktiskt uttryckligen sagt att jag inte skall äta sånt mer. Och nu sitter jag här. Och äter i smyg. Jag vet inte ens om jag vill…? Eller jo, klart jag vill, det är så himla gott, men fy för den lede vad pissigt man mår efteråt. Oj. Jag rodnar nu, när jag skriver! Rodnar för att jag skäms och känner mig äcklig. Och jag kan inte börja gråta nu, för snart är det middag. Men det bränner i ögonen. Och självföraktet som detta frambringar skär i hela kroppen, själen. Jag som var så modig och fantastisk i lördags! Som körde till Kungälv alldeles själv, och tankade helt själv för första gången, på vägen hem, det som jag varit så rädd för. Där körde jag i mörkret och tog resolut sikte på macken, och tankade! Helt själv! Jag var så himla stolt, och det var vackert ute och jag lyssnade på den underbara ”Kaffesången” från Bröderna Lejonhjärta… Och det hade varit en sån underbar dag på Ullevi. Malena var helt magisk, och matchen var toppen och stämningen och allt var bara underbart! Varför fick jag inte behålla den lyckan? Nu är jag ändå lycklig, för jag skall sjunga med M på fredag, det är en räddning! En absolut räddning, jag förgås av alla tankar och skuldkänslor och all shit här hemma. Kvav luft. Äckelpäckel. Jag vill hem till er, där luften är så frisk och klar och det luktar gott och känns tryggt. Vill ni adoptera mig? Det vill jag. Det är delvis därför jag älskar att titta på dansen. För när du går förbi, sveper doften förbi. Den trygga underbara doften.

Nu är det middag.
Adjö.

Kajsa

04.11.09

Påskafton!

Publicerat i Svammel, Vardagligt prat vid 3:42 e m av solola

Glad påsk! Hoho, är redan väldigt mätt, hehe, påskharen är bra snäll…

Idag har jag inte gjort många knop, men det behövdes en slö-dag. Har bara tagit kort på den kära moppen som nu skall säljas, och var ute i trädgården med mor och bara gick runt. Körde en sväng till affären när jag kom på att jag trots allt kunde tänka mig lite påskägg, eftersom jag varit så aktiv det senaste. Det är väl idiotiskt att man hela tiden tänker på figuren, och hur onyttigt det är med godis osv. Kollade på gamla bilder förut, när man var barn tänkte man minnsann inte två gånger på vad man stoppade i munnen, då bara åt man. Så vill jag ha det nu med.

Haha, kollade just på Disney Channel, ”Musses klubbhus” som jag verkligen inte gillar, men det är inte det viktiga. I eftertexten står det ju vilka som gör rösterna på svenska, norska, danska och finska, och helt plötsligt läste jag ”Dolly Duck”. När jag var liten hade jag en engelsk au pair, Joanna, och hon brukade säga ”Mickey Mouse, Donald Duck”, och jag, som var typ 1 och ½ sa ”Mickey Mouse, Dolly Duck” för Donald var lite för krångligt, och nu ser jag att Dolly Duck existerar! Fast det var Kajsa Anka, på norska = )  Men väldigt kul, hihi, så under alla dessa år har det funnits en Dolly Duck. Haha, snacka om parentes, men ändå.

Åh herrejösses, kollar nu på ”Gordon’s kitchen nightmare… shit alltså, som snubben behandlar sina gäster!!! Inte Gordon alltså, utan dåren som äger restaurangen. Går ut och skriker på dom för att de inte är nöjda med maten! Shit, han måste vara skadad på nåt sätt… åtminstone har han STORA beteendeproblem.

Haha, detta blev ju ett oerhört meningsfullt inlägg, men men. Det jag ville var att önska er alla en riktigt Glad Påsk!!!

Kajsa

04.09.09

Tillåt mig ett gapskratt!

Publicerat i Förvirrat, Komiskt vid 6:52 e m av solola

Hohoho, läste just mitt förra inlägg, och herrejösses, börjar faktiskt bli allvarligt orolig för mig själv, måste verkligen ha fått en rejäl blackout och bara slutat fungera… omg. Lacka ur så totalt på att jag inte fick torka lakan… shit, det är faktiskt lite skrämmande och inte alls likt mig. Men, det låg nog massa saker bakom mitt flipp, för jag stormlipade ju jag vet inte hur länge efteråt, tills helt plötsligt PANG! så torkade jag tårarna, började nynna på Mary Poppins och bäddade med Snobben-lakansetet istället. Och skrev en lapp till mamma. Detta är ju sjukt skrattretande såhär i efterhand, och jag kommer förmodligen ta bort det där inlägget, för det är ju bara helt meningslöst. Tänk att man kan bli så arg att man blackout:ar. Och för en sån liten petitess?!

Jaja, haha, historien slutade ju väl, jag blev glad bara en kort stund efteråt, inga hard feelings mellan mig och mamma what so ever, tvärt om, så allt är tip top!

Nu skall jag går och hänga tvätt, HAHA!

Kajsa

04.07.09

Publicerat i Uncategorized vid 8:33 e m av solola

Men förlåt så in i helvete jävla mycket för att jag vill torka mina sängkläder i torktumlaren. Förlåt så JÄVLA mycket. FÖRLÅT SÅ IN ÅT HELVETE MYCKET. FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT för att jag vill använda mitt isbjörnspåslakan och råkar använda torktumlaren för en jävla helvetes gångs skull. För det går alltid bra på dagen att använda den, men nu, när de är kväll, då hör du den och kan inte sova, och så skyller du på att det är energislösande att torka helt torrt. Det vet jag väl att det är, men hur ofta gör jag så? När jag nu vill använda mitt isbjörnspåslakan, kan jag inte få göra det då? Kan du inte bara sätta ner foten och säga ”jag vill inte att du torktumlar såhär sent” istället för att svamla om ”du som bryr dig så mycket om jorden och miljön”. Hade du sagt att du inte ville att jag gjorde det, då hade jag ju inte gjort det fattar du väl????

Och jag fattar inte ens varför jag är så jävla arg! Jo, förresten. För din jävla ton när du svarade ”godnatt”. Du skall väl inte vara sur, jag gjorde ju som du sa nu. Jag stängde ju av maskinen. Sen att jag blir sur måste du ju fatta, du vet hur jag blir när jag föreställt mig nåt och sen blir det inte så. Du vet hur fel det blir inom mig. Så du skall fan inte vara sur. Du skall säga ”bra att du stängde av den” och sen säga godnatt på vanligt vis. Inte tyket och för att visa att du är sur.

Och jag vill inte vara arg på dig, för då händer det säkert nåt och jag kommer aldrig förlåta mig själv, men nu är jag arg på dig. Och det är en jävligt främmande känsla. Och jag hatar den. Men jag hatar också att du är så jävla envis. Jag skall lida för att jag blir sur, jag får ju inte vara sur för då blir du sur. För du får ju känna och göra vad fan du vill, det får inte jag. För då blir du sur.

03.23.09

Tusen tankar såhär i natten…

Publicerat i Magiskt, Tankar vid 11:16 e m av solola

… men jag är lycklig! En stunds depp, sen är vi på spåret igen, då åker offerkoftan av. Jag är faktiskt stolt över mig själv! Allt traggel med Personlig utveckling har minnsann gett resultat, sanna mina ord!

Jo, som sagt, tusen tankar. Jag har ”Livet är en rytm” på hjärnan, längtar tillbaka till Vintervarietén (skall genast se det vi spelade in!) och kom att tänka på att Julius är ett oerhört vackert namn. Och Nathaniel (engelskt uttal). Och sen kom jag att tänka på en annan sak. En person sa härom dagen till mig ”ibland är du verkligen bortskämd Kajsa”… Jag svarade käckt ”ibland så!” Men jag höll inte med mig själv. För jag tycker inte att jag är bortskämd… Eller? Jag menar, att jag hux flux får en bil och massa pengar, det handlar väl inte om att jag är bortskämd? Jag har ju inte bett om det… bortskämd för mig är när man tjatar och kräver att få något och sen får det, eller när man får massa saker men inte uppskattar det. Klart som tusan att jag blev överlycklig och är hur glad som helst för min fina lilla bil, inget snack! Men det folk inte vet är vad som ligger bakom den handlingen, att ge mig en bil alltså. Jag tror inte de skulle kalla mig bortskämd om de visste… Jag tycker inte man kan kalla mig bortskämd ändå… Eller kan man det? Jag vet ärligt talat inte. Klart jag har sååå mycket fina grejer, och jag är så himla glad för ALLTIHOP och jag går verkligen ofta bara runt i mitt rum och i huset och tittar på allt, känner på sakerna, luktar på dom, och känner hur lycklig och tacksam jag är. Och som sagt, som jag sagt ett par gånger, så blir jag ju så himla glad och uppskattar alltid det jag får oerhört mycket.

Skall därför genast ta mig en sväng i mitt rum och titta på alla underbara gåvor jag fått under åren av mor, herrn, vänner & bekanta och familjen <3

Tack för nu, och godnatt,

Kajsa

03.11.09

Borde sova…

Publicerat i Fantastiskt, Glädje, Kvillrande känsla, Kärlek, Lycka, Magiskt, Obeskrivlig lycka, Roligt, Spännande vid 11:45 e m av solola

… men det kan jag inte.
För idag har jag blivit ägare till en livs levande Toyota Yaris! En knallröd, Super red som det står i papprena. Och den har prickig klädsel, just som jag ville. Och man kan spela skivor. Vilka man vill! Vi lyssnade på Mamma Mia, Helen Sjöholm och Sissel Kyrkjebö på vägen hem. Och det är min bil! Jag vet inte hur jag skall kunna förklara min lycka! Det går nog inte förresten! När vi väl kommit hem ville jag inte gå ifrån den, så jag gick fram och tillbaka mellan den och huset, och tillsist tog jag med mig en filt och en god bok och myste i baksätet.
Jag och min lilla fina Mary Poppins, som hon heter ^^

Gihihihi, nu skall jag ändå försöka sova i mitt lyckorus ^^

Godnatt önskas eder,

Kajsa, och Mary Poppins-Yaris

03.07.09

Hahaha, dagens!

Publicerat i Glädje, Komiskt, Kul, Roligt, Skratt vid 4:08 e m av solola

Hahaha, åh herrejösses vad roligt! xD
Sitter på tåget hem från Stockholm efter ett härligt möte med min goa Anna, och jag väljer ju alltid att sitta i tyst kupé vilket innebär att mobilen skall vara av (jag har den alltid på ljudlöst…) och att man inte får prata, måste man så skall man viska (sjukt kul!) och här samlas det alla möjliga sorters människor, och många av dom är lite… eljesta (kan man by the way skriva ”eljest” så i flertal…?) However, det var inte det jag skulle komma till, men på andra sidan gången här i den tysta kupén sitter en dam, och helt plötsligt alldeles nyss hördes ett högljutt ”plupp!” Jag tittade, och då visade det sig att hon korkat upp en vinflaska, och lägger med ett pillermariskt leende pekfingret över läpparna och fnissar. Helt underbart verkligen, vilken härlig syn!

Jaja, jag tror jag skall fortsätta titta på Mumien nu ^^ (TACK Sj för att man får ”sno” el till datorn av er!)

Ha en dejlig afton!
Kajsa

Nästa sida