09.29.07
Kul dag!
Idag var det Bokmässan för hela slanten!
Och vad med kända människor man såg! Björn Ulvaeus (utanför), Per-Erik från tv-vädret, Stina Ekbladh, Martina Haag, Jan Guillou, Mark Levengood, Pia Hagmar, Agneta Sjödin och massa andra författare som man inte vet vilka de är, haha!
Köpte massa kul också: två anteckningsböcker, en Danielle Steel-bok (vem kan motstå henne?), en söt penna, en gosedjurs-isbjörn (jag och min gosedjursmani) och del 3 och 4 av ”Stallgänget på Tuva”, jag är ju alldeles hässttokig ^^
Och så blev det en danstidning också, skall börja prenumerera på den, yay! Var där med Louise, hennes kusin och Anna, fast vi gick på olika håll hela tiden, så vi sågs väl max en halvtimme sammanlagt under alla de timmar vi var där, haha! Men det var jättekul ändå ^^ Jag träffade Sara, min musiklärare från högstadiet utanför, var så himla kul att se henne! Hon är verkligen en underbar människa, saknar henne något enormt. Hon berättade att niorna skall sätta upp ”Chicago” i år, då skrattade jag och berättade att treorna på min skola också skall sätta upp den! Eller ja, det är ju inte spikat än, men alla pladdrar om den, och de lär sig massa låtar från den, så vad skall man tro liksom? Hoppas det blir den i alla fall, för då slipper jag göra den! (skratt) Jag är ledsen, men jag tycker verkligen inte om den… den är inte djup på något sätt, okej, den är rolig och har några sjyssta låtar, men den är inte på långa vägar som min underbara ”Les Misérables” eller ”Kristina från Duvemåla” och alla andra jag älskar.
Nä, nu är jag så kopiöst trött, skall läsa lite i ”Stallgänget på Tuva” del fyra, sen nana ^^
Tack för en fin och rolig dag med många skratt!
Kajsa-Lisa
09.28.07
Sympathy, Tenderness…
Oh vad jag är trött…
Det har varit en bra dag, ett anfall under jazzen, men men. Lena är så go så det går ju inte att beskriva…
- Håll munnen! Nej, jag menar inte så… hahaha!
Det var ju för roligt, vi riktigt bröt ihop ^^ Vi kom nämligen underfund med att den metod som fungerar bäst under anfall är att hålla för min mun så jag bara kan andas genom näsan. Och det var just vad hon gjorde, höll för min mun, och tillslut gjorde jag det själv, men så släppte jag några gånger för att dra djupt efter andan (så som jag inte skall göra, men ändå måste) och då sa hon så, men ångrade sig genast för hon menade ju inte att jag skulle hålla tyst, men jag förstod och vi roade oss kungligt med det en stund, haha!
För övrigt så var det så komiskt i början av jazzen, eller ja, vi satt utanför och väntade på att Lena skulle låsa upp dörren, men hon kom inte på en lång stund… när det gått ca fem minuter hörde vi klackar och dörrarna genom korridoren flyger upp. Där står hon, i egen hög person, hur snygg som helst i svarta välputsade klackskor, sketsnygga mörka jeans, en grymt snygg top, sin blåa vindjacka över och väskan chict på axeln. Hon bad oss gå in och värma upp med en lek medan hon bytte om. Jag bara stammade, hade tappat all fattning. Men lekte gjorde vi, först ”Nätet” sen ”Kram-jage”, och varma blev vi. När Lena var klar förklarade hon att hon just varit på ryggbehandling (därav förseningen gissar jag) och inte skulle göra så mycket annat än att gå rakt, med andra ord inte ge sig hän i någon dans.
Well, dansen var kul, det lilla jag var med.
Gympan var också kul, det gick jättebra idag, inga anfall där inte ^^ Cred!
Sen satt jag länge kvar, städade och så. Gick även och köpte godis med Cajsa. Det var mysigt.
Nu måste jag sova, så jag orkar med morgondagen!
Kajsa-Lisa
09.27.07
Åh. herre. GUD. vilken. dag!!!
Giiiiihihihihiiiiiiiii!!!!
HERREGUD, TACK FÖR DENNA DAG!!!!!!
Jag fattar inte att man kan vara såhär lycklig!!!!!! GAAAAAAAAAAH!!!!!
Förlåt, men jag typ studsar runt i hela huset och inom hela min kropp, är helt crazy!!!!
Puh, jag kanske skall förklara varför min dag varit så underbar.
Jag skall bara skriva några ledord:
Bullar. Godis. Sånglektion. Lovord. Svordommar (sagda i glädje). Människor man älskar. En fruktansvärt bra sång. Många kloka ord. Dans. Premiärlektion med människan jag älskar mest i hela världen. Ett fantastiskt möte.
Ja, det är väl ungefär det som symboliserar dagen.
Första lektionen var matte och jag mådde skit, andningen var rubbad och jag var orolig/sur/rädd. Så jag gick därifrån, lade mig på en bänk och lyssnade på Peter Jöback. Andningen blev bra efter en stund.
När de andra slutat gick jag, Jenny, Linnéa och Wiken till Maxi. Där shoppade vi loss på bullar, godis, Condis-kakor, Brago-kex, nyponsoppa och annat gott! Min skörd blev: en kanelbulle, en godispåse, ett paket Brago-kex (Bronco ^^) och Fishermans Friends. Vi hade så kul så, jag var grymt glad när vi kom tillbaka. Sen var det dax för sånglektion och jag var ganska dämpad… övervägde att köra med ”jag har ont i halsen” men oh nej då! Vi diskuterade vad Lars hade kommenterat, sen blev det BRÖSTRÖSTÖVNING, milde tid!!! Och jäklarns, jag blir alldeles superupprymd, för jag hittade mig bröströst!!! Jag har aldrig någonsin sjungit med den förr! Det var som en helt ny värld som öppnades! Jag blev helt tossig, Kristina blev också alldeles till sig, och vi provade och provade, tillslut fick jag nästan ett anfall och vi skojade och skrattade, tillslut satte jag mig på golvet och sjöng, för jag var helt färdig. Jag satt där och bröstade hela ”On my own”. Jag bröstade hela ”On my own”!!!!! Jag blir galen! Det kanske låter konstigt, men det är en stor bedrift för mig! Jag är så glad, jag fattar inte vad jag hållit på med tidigare, det är ju det här som är att sjunga! Och jag som skrev igår att jag inte tycker det är roligt längre… pyttsan! Glöm vad jag skrev/sa, nu har det blivit pånyttfött liksom ^^ Det är verkligen så, som att lära sig sjunga på nytt. Underbart! Sen började Kristina prata. Och prata. Och jag stod och började nästan gråta. Så mycket snälla ord har jag aldrig fått, det var en sån otrolig känsla, jag lyfte flera meter och visste inte vart jag skulle göra av mig själv! Jag kunde ha flugit!
- Ta åt dig det här nu, bär det med dig och tänk på det.
- Det gör jag, det är därför jag håller på att börja gråta, kved jag i något som var en blandning av skratt och gråt.
Kristina kom fram och kramade mig.
Jag har banne mig aldrig blivit så glad för berömmande ord som när hon sa allt det där. Jösses.
Efter det gick jag för att äta innan fridansen, men var så upprymd att jag bara fick i mig två knäckemackor och ett glas yoghurt. Sen gick jag och bytte om. Fridansen gick jättebra, vi började på diagonalen, det gick bra, sen körde vi uppvärmningen och allt kändes toppen! Helt plötsligt när vi gör ”ande-grejen” som jag kallar den för mig själv, så säger det bara klick! och jag var tvungen att dra jättedjupt efter andan. Bara poff så kom en andingsattack! Och jag hade inte känt något innan! Jag blev helt chockad. Men men, den utvecklades aldrig till någon panikpanik attack, bara halvt om halvt. Men jag kunde vara med lite igen sen, men så kom det tillbaka, och tillslut fick jag sätta mig i Lena Vajlit’s omklädningsrum. Sen följdes jag och Lena åt till maten och pratade om hur obscent det är med utmanande kläder. Hon skrattade när jag sa att jag är som en nunna när det kommer till sånt, knäpper ända upp ^^
Efter maten var det engelska och jag skrev den där förjordade bokrecensionen… hon sa att om vi inte hann klart så kunde vi få ta med den hem, så då slappnade jag av, men när lektionen var slut (och jag inte var klar) så fick man i alla fall inte göra det, så det var bara att lämna in… men men.
Sen var det äntligen dags för kulturhistoria (numera kallad danshistoria) med Lena! Som jag längtat! Jag hann lyckligvis byta om till vanliga kläder innan det (hade engelska, och åt i jazzkläder, det var så jag och Lena kom in på kläder överhuvud taget). Well, salen vi skulle vara i ändrades i sista sekund, och några saknades, så medan Tanya gick och hämtade dem sprang jag på toa, sen sprang jag som en galning tillbaka för att inte missa något, men då såg jag att Lena stod i änden av korridoren och viftade med armarna att jag skulle sakta ner, så det gjorde jag ^^ Hon sa att det inte var någon brådska, att vi inte börjat än. Jag log fåraktigt. Jag satt med Sanna under lektionen, jag kan säga att vi bröt ihop precis innan vi började, sen kunde vi inte se på varandra utan att frusta av skratt, men vi lyckades hålla oss. Lektionen var i alla fall jätteintressant och jag var superlycklig ^^
När den var slut blev jag nervös, det var dags för möte med lärarna. Jag gick till salen vi skulle vara i, men den var upptagen, så jag fick lite smått panik. Precis då kom Lena, och sa att salen var ändrad (denna med…) I alla fall, vi kom rätt tillslut, och där satt redan ett antal av mina lärare. Jag blev sketblyg (är jag aldrig annars) och höll mig nära Lena. Vi flyttade lite bord och grejer så att alla skulle få plats, och Lena klappade på en stol bredvid sig och jag satte mig på den. Sen inväntade vi de sista, och tillslut kom även skolläkaren och A-Li. Lena klappade mig på ryggen, då blev jag lugn.
Sen körde vi igång pratet. Det var verkligen helt underbart, alla var så snälla, de förstod, ställde lite frågor, föll in med kommentarer, och vi skrattade en hel del. Kristina log och blinkade åt mig flera gånger, det gjorde de andra med. Vi satt i ca 45 minuter, sen var det klart. När Vajlit gick förbi mig klappade hon mig på kinden, hon är för himla go. Under mötets gång frågade hon om jag kände det som att det var lärarna som ställde för höga krav på mig (när vi kom in på att jag har så höga krav på mig själv) men jag bedyrade att jag kände motsatsen, att jag får ett väldigt stort stöd från lärarna. Jag tycker så mycket om dem allihop (med undantag för kanske en…).
Well, sen var jag tvungen att skynda mig för att hinna med bussen hem… jag var för övrigt så uppspelt och lycklig att jag inte somnade med en gång för en gångs skull, utan först efter en lång stund^^
Nu, efter denna otroligt långa utläggning om min otroligt, fantastiskt underbara dag, skall jag duscha, äta lite av godiset jag köpte, och sova ^^
Godnatt alla underbara människor!
Kajsa-Lisa
09.26.07
Babbel babbel…
Dagens låt var ”I’m a little yellow fish” från den tecknade filmen ”Hjälp, jag är en fisk”. Det sa plopp i morse, och där satt den. Spikad. Tills jag började nynna på ”Kärleken är”, och då fastnade den istället ^^
Jahopp, dagen då, hur var den?
Åt helvete, är väl ett bra svar på den frågan… Nä, riktigt så illa var det inte, men jag tänker ju alldeles för mycket, och då blir det lätt så. Innan eos:en var jag så nervös att jag inte kunde äta. Höll nästan på att spy. Jag drack ett glas yoghurt, that’s it. Och fick ett anfall innan lektionen började. Eller ja, det blev aldrig ett fullt utvecklat anfall, dock nästan. Höll i sig i ca en timme. Men det visade sig att jag ändå inte tillhörde den gruppen som skulle visa upp sin lilla ”lerklumps-rörelsesekvens” eftersom vi jobbar i halvklass. Min grupp hade ”klipp-och-klistra”-övningar. Men jag låg inne hos Lisa, Aldo och Jarl och lyssnade på musik. Sen kom Lars och vi skojade om att jag är en musikalnörd. Jag blev riktigt smickrad av det Lars sa, och han är inte den som är den, så det gäller att suga i sig ^^ För övrigt så sjöng jag upp på musikalteatern idag. Av en ren slump. Vi hade en kvart över, så jag körde. Det gick bra. Naturligtvis finns det massor att peta i, men jag är nöjd ändå. Eftersom det inte var planerat eller genomtänkt för fem öre. Och ja, jag vet… jag skall jobba på bröströsten. Kristina jagar mig med piskan för att jag skall hitta den. Samtidigt som hon tvingar mig upp, upp, upp. Jag ser inte fram emot sånglektionerna längre. Jag tycker inte det är kul att sjunga längre. Inte så ofta i alla fall. För min röst har blivit så dålig. Jag med. Fy, vad hemskt det kändes att erkänna det där, men det är så. Jag tycker inte det är roligt att sjunga längre. Fy fan. Det är ju på sång jag byggt mitt liv. Vad skall jag nu leva på och av? Äh, det märker vi.
Imorgon blir det möte. Med hela lärarstaben, plus rektorn. Man tackar för pådraget, men rektorn? Är det verkligen nödvändigt? Och den där f******ade skolläkaren som sa att hostan var ett verbalt tix. Verbalt tix my ass. Och skolsköterskan. Med sina dumma idéer. Och som säger elaka saker om Lena. Jag har kommit att avskt henne för det. Ingen är elak mot Lena så länge jag finns här. Så det så. Men jag tror att A-Li känner sig dum och underlägsen. För Lena har så bra förslag och tankar hela tiden. Det är ju A-Li som skall föreställa vara skolsköterska. Lena är mycket bättre, akta dig du! För hon är en vanlig människa. Nä, inte vanlig för mig. Men ingen överlägsen högt utbildad (?) fil.kand.-läkare… pyttsan alltså.
Idag var det Lisa som ”tog hand” om mig när andningen sket sig, och hon frågade:
- Är det något som hjälper, som lindrar det hela lite?
Och så log hon och svarade på sin egen fråga:
- Lena…
Då log jag och blev generad, för det stämmer ju. Jag kunde se den roade glimten i Lisas ögon. Hon är för rolig ^^
Ja, jag kom bara på det sådär plötsligt när jag skrev om A-Li och hennes korkade sägningar om Lena. Hon säger ju inte direkt något om Lena, men jag hör tonen hon säger det med, och ser den där överlägsna blicken. Blä, den får mig att må dåligt. Blickar kan verkligen beskriva mycket, och avslöja ännu mer. Jaja, det är A-Li’s problem. Jag och Lena kör vårt eget race. Och imorgon skall jag ha första kulturhistoria-lektionen med Lena! ^^ Jag är så glad så! Jag gissar att det bara kommer handla om dans, vilket jag är fullkomligt nöjd med ^^ Hon skulle kunna läsa utantill ur en telefonkatalog utan att det skulle bli tråkigt. Det har jag säkert sagt förut, men det stämmer så väl så det tål att sägas igen.
Innan det är det dock sånglektion… och fridans… men jag och Jenny tränade som tokar på fridansen, så nu är vi grymma! ^^ Dansen blir nog inga problem. Och sången får vi försöka ta med en klackspark.
Nu skall jag snart lägga mig, är sjuhelsikes trött idag!
Kajsa-Lisa
09.25.07
”Ingenting känns komplicerat, ingenting känns svårt…”
”… för hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se”
Den låten var det första jag fick på hjärnan i morse klockan 04.40. Den bara ploppade upp och jag gick och nynnade medan jag tog på mig min nya morgonrock, tände ljus och fixade frukost. Jag tror att det betyder något. När sånt händer, att det bara säger ”pang!” och så får man en låt på hjärnan eller liknande. Jag tog det i alla fall som ett omen att det skulle bli en bra dag, det där med ”ingenting känns komplicerat”-biten. Så jag ställde in mig på det och var glad. Sen huruvida det blev en bra dag eller inte, det är ju en helt annan femma, men där på morgonen kunde jag åtminstone glädjas lite ^^
Well, det blev bara ett fullgånget anfall idag. På baletten. Tack. Dagens enda roliga lektion (förutom klassråd och, okej, kör). Och den förstörs av sån skit. Mums. Sen blev det ingen kulturhistoria, för jag satt med S, hon hade ungefär samma problem som jag, med kramper och andningsskit… Hon berättade att hon fått ett rejält slag i solar plexus igår när hon hade karate, och det kan ju ha berott mycket på det, vad vet jag?
När de andra bytte om för att ha teater knallade jag iväg längs den mysiga gatan. Mot Bup. Det var ett bra samtal, jag blev så förbannad när jag pratade om en viss grej att jag höll på att få ett anfall till, haha! Jag blev så arg så det blev komiskt. Men men. När jag kom tillbaka var det kör, det var kul och lektionen gick fort.
Dagen var slut och skolsystern ringde. Mötet blir förmodligen på torsdag. Med alla berörda lärare. Lena ville som jag, men Anneli är stenhård. Jag tror att jag och Lena får starta en mottrupp, vi tänker precis likadant, men Anneli är benhård med sina korkade idéer. Men visst, hon får väl få en chans så får vi se hur det går. Jag tycker inte om henne längre.
Och eos:en imorgon. Jag får erkänna för dem att: ”jag är hemskt ledsen, men ni får ge mig ig på den här uppgiften. Jag har tänkt, mediterat, tänkt lite till och spenderade två timmar i danssalen, dansandes och inspirationssökandes utan att komma på ett dyft. Jag kan inte göra det här. Förlåt.” För de kan inte komma och säga att jag inte ansträngt mig, för det har jag. Verkligen. Jag har försökt en hel vecka, men jag erkänner mitt nederlag. Jag kommer hata mig själv när jag säger det, är redan upprörd, men det går bara inte.
Nu skall jag göra något. Frågan är vad.
Dejlig eftermiddag,
Kajsa-Lisa
09.24.07
Jag kom på en bra rubrik…
… men jag glömde bort den igen… skit också ^^
Idag hade vi inga lektioner, var alltså lediga. Därför var jag i skolan halv åtta på morgonen. För klockan elva skulle min grupp öva på ”Medea”. Men jag led inte för det, oh nej! Jag ockuperade danssalen, dansade till klockan tio ca. Var ensam först, enda sällskapet var Lenas kvarglömda tröja. Dansade ”Think” och fridansen, och fick ett ryck när jag lyssnade på ”One night in Bangkok” och dansade runt i hela salen, bara gjorde vad som föll mig in. Jag hade dragit för skynkena för spegeln noga, så jag såg inget, det var jätteskönt. Det var helt underbart, så befriande! Och roligt!
Vid tjugo över nio kom Jenny och vi dansade ”Think” jättemånga gånger, och speedade upp den asmycket, haha! Så nu sitter den i benmärgen, hihi ^^ Och så dansade vi fridansen också, så den sitter fint den med.
Resten av dagen umgicks jag med folk, sjöng Duvemåla med F och lite så… var en sväng på Maxi och köpte ny vattenflaska, och bättrade på lagret av papperspåsar… Tog en storlek större denna gången, får se vilka som fungerar bäst.
När jag kom hem ringde jag skatteverket. Nu skall jag ta bort det. De skickar en lapp att fylla i, och sen har jag inte dubbel-efternamn längre. Nu är jag bara jag. Nu heter jag bara efter de som skapade mig, inte efter någon eller något annat. Hoppas det går fort.
Imorgon blir det även Bup… det krockar med teaterlektionen, både bra och dåligt. Bra för att jag är lite rädd för teater, eller jag vet inte. Blir skönt att inte ha det i alla fall. Dåligt för att det kändes som Anna blev sur när jag berättade för henne att jag inte kommer. Dåligt också för att jag lämnar Wiken i sticket med dialogen och det… Men det löser vi en annan dag. Jag måste prata, och det är nu! Fast jag vill hinna till elevtiden sen… ^^’
Nej, nu skall jag ta och lägga mig, så det snabbt blir morgon och jag får inviga min nya rosa, mjuka, moln-fluffiga morgonrock med sidenbandsdetaljer ^^ Det står skrivet ”Kajsa” på den, haha! Fick även nya underkläder, ett par mjukisbyxor och ett par supermysiga vantar som skall hålla mig varm när vinden viner under moppeturerna till och från bussen. Tack!
God natt,
Kajsa-Lisa
09.23.07
Blöööö…
Suck. Jävla dag.
Har städat, gjort svenska. Bra.
Oroar mig för massa saker. Dåligt.
Eos-skiten, varför?! Vad är det för en fuckad idé att man skall göra en rörelsesekvens till en lerfigur? Jag hatar att visa upp något jag själv gjort när det gäller rörelse som = dans. Jag avskyr det. Jag vill ha direktiv, göra sånt som andra har kommit på och bestämt. Inte komma på själv. Det blir luddigt. Och dåligt.
Och engelska-skiten. Kan man inte bara få läsa? Man lär sig ord, måste man bevisa det genom att skriva en recension?
Svenskan: vad mycket det känns. Massa skriv och arbeten och hit och dit.
Musik & komm.: Om man aldrig åker till stan och kollar om affärerna har avtal med Stim? Vad spelar det för roll? Jag orkar inte med sånt.
Och teaterdialogen: varför tog jag den. Den är så lätt. De andra tog svåra saker, de kämpar. Jag tänkte mig inte för, jag tyckte den var rolig och valde den därför. Nu inser jag att det var ett dumt val. Jag kommer inte få något högt betyg på den bara för det.
Och Medea imorgon. Jag vet hur det kommer bli. Jag kommer sitta kvar i flera timmar extra och må dåligt. Det är som att sakta förgöras. Det gör ont i en. Men man kan inte förmå sig att åka hem, för där finns ändå inget att göra.
Jag tror jag blir apatisk.
Jävla dag.
Kajsa-Lisa
09.22.07
Jag är kär…
… och det har jag varit länge. Idag flammade passionen upp extra mycket.
Ni kanske undrar vem jag är kär i? Den jag älskar är vacker. Han har blå ögon som lyser och glittrar. Han har världens vackraste léende som får en att smälta som smör i solsken. Han luktar gott, godast i världen. Han är alltid varm, hans händer är ömsinta, fasta och även de varma. Han tar sig tid för människor. Han är omtänksam och snäll mot alla, försöker alltid reda upp och få det att bli bra trots att det blir tokigt. Han dömer ingen. Han är ödmjuk, hänsynsfull och helt underbar. Hans röst får skinnet att noppra sig, själen blir varm, kinderna börjar glöda, ögonen börjar lysa, munnen spricker upp i ett léende som går från öra till öra och visar alla tänder och man kan inte sluta le. Det lyser om honom, hela tiden, vad han än gör. Han syns. Och jag älskar honom.
Niklas Andersson.
Vi hälsade, kramades, han sa att han var glad att jag kommit. Vi blev fotograferade tillsammans. Han ursäktade sig för att han var så svettig, men jag sa att det var jag med. Vem kan hålla sig lugn och cool när man är nära honom, när man blivit kramad och bytt några ord? Inte jag i alla fall.
När jag kom hem skrev jag ett litet meddelande till honom. Senare på kvällen (nu, alldeles för en stund sen) kollade jag, och han hade svarat. Och vilket svar. Hela kroppen blev varm, kvillrande känsla i bröstet och jag släppte fram mitt förtjusta falsett-tjut och fnittrade.
Tack för en underbar eftermiddag. Detta skall jag ta med mig, vårda, och ta fram när allt känns hemskt. Då skall jag tänka på dig och på allt du gjort och gör för mig. Tack.
Love,
Kajsa-Lisa
09.21.07
Fredag
En dag till.
Svenskan var okej, faktiskt intressant att läsa om Toscanarna ^^
Andningen var normal, lugn och fin och jag njöt. Ända till vi värmde upp på jazzen. Det sket sig to-talt. Jag gick åt sidan och försökte få det att lugna ner sig, men tillslut kände jag att det inte skulle gå, så jag tog mitt vatten, en tröja och min godispåse och gick snabbt mot dörren. Jag mötte Lenas blick, hon log och jag såg att hon förstod. Så väl ute kastade jag mig ner på golvet, lutade armbågarna mot stolarna och tryckte påsen över näsan och munnen och började andas… som sen ledde till hypervetilering. Å det grövsta, bör läggas till. Fick panik flera gånger och kastade mig av och an, jag fick ingen luft (det fick jag väl i och för sig, men det känns inte så). Jag ställde mig upp, trippade på tå, sjönk ner igen, dunsade ner på knäna, vek mig dubbel, reste upp överkroppen… och så höll jag på jag vet inte hur länge. Sebastian kom gående och försökte hjälpa. Han satt med mig, vi var tysta… Tillslut när jag var totalt panikslagen och jag inte visste vart fasen jag skulle göra av mig själv, hackade jag fram ”säg till Lena att ringa skolsyster” (med stor möda gjorde jag mig förstådd). Han stack in huvudet i danssalen, och ut kommer Emilia. Hon sprang och letade efter skolsystrarna, ingen var där. En snickare som gick förbi hade tydligen hört mig (det måste låta läskigt så som jga flämtar och drar efter andan, typ Frodo i Sagan om Ringen när han blivit stucken av Ringvåldnaderna, fast en aning högre…) och frågat Emilia vad som hände. Damerna i receptionen ville ringa 112, när Emilia sen återgav detta då jag piggnat till vred jag mig av skratt när hon gestaltade deras reaktioner och så. Men Emilia försäkrade dem om att detta händer så ofta att det inte behövs. Well, Emilia kom tillbaka och satt hos mig, min panik stegrade sig, lugnade sig, stegrade sig igen och stannade sen där uppe… Då sa Emilia att hon skulle hämta Lena, jag protesterade så gott jag kunde genom att frenetiskt skaka på huvudet och hacka fram kvidande ”nej”. Jag vill inte störa Lena hela tiden, jag skäms redan tillräckligt som det är. Men Emilia var obeveklig och gick in, då började jag torrsnyfta ner i påsen och sa ”nej” hela tiden… Men ut kom Lena och försökte lugna mig. Efter en stund gick det, men det satt ganska långt inne idag. Hon upprepade hela tiden att jag inte skulle stressa, att jag skulle ta det lugnt och låta det ta sin tid att gå över, och att jag inte missade något, de andra höll på att stretcha osv. Tillslut klingade det av och jag sänkte påsen (som jag för övrigt andats sönder på flera ställen, kondensen av utandningen fick den att bli så fuktig att det gick hål) och andades frisk luft igen. När jag var lugn gick Lena in igen, och Emilia och jag satt kvar. När det andra började repetera ”Think” gick vi in för att kolla, och Emilia som egentligen inte var med och dansade p.g.a ond rygg dansade med lite grann medan jag agerade discjockey och körde Aretha Franklin ett antal gånger om ^^
Efteråt så pratade jag med Lena och förklarade att jag känner det som att jag förstör danslektionerna för alla andra eftersom det blir lite halvt avbrott ibland, men hon bedyrade att jag inte behövde oroa mig för det alls och sa massa andra saker så som hon alltid gör när jag kommer med mina problem. Jösses vad skönt att hon är så förstående.
Well, sen hade vi musik & kommunikation, vi slutade ca halv två eftersom vi flyttat bak den då vi icke hade någon gympa idag. Men jag satt som vanligt kvar till tjugo i fem.
Usch, andningen är tung nu. Bara det inte går längre och utvecklas till anfall… nä, jag bestämmer att det inte blir så!
Imorgon blir det Niklas Andersson! Det skall bli så himla kul, och Emma J i trean skall också vara med!
Godnatt,
Kajsa-Lisa
09.20.07
Torsdag
Trött nu.
Har varit en bra dag, över lag. Dansen gick bra, dock tappade jag bort mig flera gånger som vanligt, fick också väldigt svårt att andas i slutet. På engelskan kände jag krampen komma krypande, gick till skåpet och fick där en attack. Sofia B hjälpte mig, sen kom Kristina och ”tog över”. Hon lyckades ganska snabbt få mig ”tillbaka” igen. Sen pratade vi länge. Och massage fick jag. Vi tackar.
Nu ikväll har jag övat på både fridansen och jazzen. Jag har sträckt något i låret. Aj. Men skit samma. Imorgon vill jag vara bra på jazzen. Vill kunna koreografin. Pas de Bourré:erna är svårast tycker jag. Jag krånglar till armarna. Vi hoppas på det bästa.
Usch, jag tror att jag kan ha sårat en vän. Jag fattar inte vad som hände, det bara blev. Kortslutning i hjärnan. Jäkla skit.
Nä, nu skall jag duscha, sen sova.
Trevligt kväll,
Kajsa-Lisa
