Okej att det var lucia igår, men först idag kunde jag sätta ord på mina tankar.

Att känna sig som ett övergivet barn, när alla samlas för att ha det mysigt tillsammans, att fika, lussebulle och festis, mysstund med studiehandledarna… Men vi…. Det stod tre pallar med bullar och två flak med festis. Alla fick inte ens eftersom de som mös med sina klasser kom som gamar och åt upp vårat mys också. Inte för att det gjorde så mycket. Det var ju inte mysigt i alla fall. Lena och Aldo var ju inte ens i skolan. Så jag hade ingen att sjunga för. Bara ett gäng fransmän som såg ut att vilja komma därifrån. Och inte undra på det. Vilket luciatåg. Eller vilket fiasko snarare. Vad hände detta året? Förra året var en riktig dröm-lucia! Ett fantastiskt tåg, sångerna satt som en smäck i väggen, sen mys med Lena och Aldo i vårat klassrum. Som någon annan för övrigt lagt beslag på. Vilket jävla år. Alla känns som zombier. Alla går runt och är arga, Lena är nästan utbränd för att hon tycker vi är så jobbiga. Men idag var hon tillbaka. Jag blev så otroligt lycklig när hon stack in huvudet i danssalen, såhär lättad har jag inte kännt mig på flera dagar! Och hon skrattade och såg sådär lugn och glad ut. Och hon ville prata omdömen med mig. Jag trodde inte hon skulle tycka att det behövdes. Jag blev ännu mer lycklig. Plus att hon log och skrattade så in i bomben gulligt när vi väl pratade. Jösses. Nu kan jag leva ett tag till, haha.
Well, hade även uppsjungning för Kristina, det var bara Bide och jag som dök upp. Jag sjöng “Sörj inte mig Argentina”. Slätstruket och tråkigt som fan, men det var en sån dag. Bide var inte heller nöjd. Och jag tror inte Kristina var nöjd med oss. Hon log knappt. Whatever, jag var så trött att jag knappt registrerade vad som hände.
Men svenskan var bra! Jag fick MVG på min dikttolkning, och läraren skrev även i sin kommentar att jag “har en oerhört vacker handstil!” Det blev jag nästan mest glad för. Jag har bara fått höra att det ser ut som hieroglyfer. Men nu är jag glad. Och ännu ett glädjeämne! Visan jag blev tilldelad att sjunga på visaftonen! Jag skrek rätt ut av glädje när jag läste “Kärleksvals” på notpappret som Kristina gav mig. KÄREKSVALS! Det är ju en av mina favoriter! Michael Neuman for God sake! Och Ulrich Neuman har skrivit melodin ursprungligen. Och så har ju även Carola gjort den. Kan det bli bättre? Nä, jag tror knappt det.

Så veckan har haft sina ljusglimtar med. Just det ja. Det har varit slagsmål i matsalen. Det var på tisdagen. Och igår var polisen där. De hade tydligen slagit ner vår husvärd. Herregud, nästa steg är väl en såndär skolmassaker. Jag vågar knappt gå till matsalen, och man stryker längs väggarna och funderar ut flyktvägar när man går genom korridorerna. Helt sjukt egentligen. Jaja, nu lämnar vi det. Jag är så glad att Lena är tillbaka, och för min visa, och för min svenska-kommentar, och för att det är fredag. Och för att det snart är jullov! Och julafton! Och att jag snart, äntligen skall få träffa släkten, men främst Lisa och Alex, igen. Jag är så lycklig.

Nu skall jag antingen se på någon mysig film, eller sova.

Ha det fint alla!

Kajsa-Lisa