03.13.08

Välsignad vare busschauffören idag! (Annika?)

Publicerat i Fantastiskt, Glad längtan, Glädje, Hopp, Kvillrande känsla, Nöjd, Roligt, Skolan vid 6:40 e m av solola

Jag som stört mig så på att hon liksom “suger” på sina tänder så det låter i hela bussen. Idag slörpade alla “onda” tankar bort som badvattnet ur ett badkar! Hon köpte en burk kola och en burk “Kajsas kafékakor” av mig! 100 spänn! Jag kunde ha kysst henne! Ojojoj, hon vet hur det ligger till, sonen (?) hade visst också sålt så hon förbarmade sig över mig där jag stod, svettig, irriterad och med värkande tumme precis när jag skulle hoppa av. Hon sa “säljer du kakor?” “Jaa,” sa jag, “vill du ha” (på skoj fast ändå en smula hoppfullt) “Vad är det för sorter?” “Lillebrors kolor, Havreflarn och Kafékakor.” ”Jag tar kolor och kafékakor!”
Så där stod vi och hon struntade fullkomligt i att bussen var full av folk som ville hem. Nej, hon skulle köpa godsaker hon! Så jag tackade hundra gånger och humöret steg avsevärt. Bara tio burkar kvar, eller nåt sånt ^^ Det finns hopp.

Sånglektionen idag var hur rolig som helst, det blev nämligen så tokigt att jag och Anna slog ihop våra enskilda till en lång dubbellektion! Tillsammans. Hur kul som helst! Vi sjöng våra låtar, och sen frågade Kristina oss om vi ville sätta tänderna i en duett. Det var vi båda två väldigt sugna på, och vilken tar hon fram? Jag frågar, vilken duett tar hon fram? “Ett Herrans underverk” ur “Kristina från Duvemåla”. Jag skrek rakt ut och började genast nynna. Och som grädde på moset fick jag ta Kristinas stämma!!! (Alltså Duvemåla-Kristina) Och så skulle Anna sjunga Ulrikas stämma, för den kunde redan jag. Men det är ju hur underbart som helst! Och den är ju så himmelens vacker, ojojoj! Ja käre folk, dagen kunde inte slutat mycket bättre. Plus att jag och Kristina pratade om “Miss Saigon” sen, om att jag är tvingad att sjunga altstämman.
“Men du är mezzo, det är för lågt för dig”
Ja! Ja! Ja! Jag är alltså mezzo? (lyckligt skinande ögon)
“Ja, fast egentligen är du en förskrämd sopran, så vi får väl se var du hamnar tillslut. Men alt är för lågt, du får inte förstöra rösten.”
Precis, för jag får ju så ont när jag måste brumma där nere…
“Ja, det här handlar ju om din framtid, du kan skada rösten om du tvingar den ner”
Precis! Precis! Precis! Men han vill ju inte ändra.

Hon sa att han kunde vara kantig. Jag skall ta med mig noterna nästa gång så skall vi titta på det. Tack Gud för Kristina Rossa-Ek.

Så det har varit en Herrans bra dag, ett sånt Herrans underverk ^^
Imorgon blir det svenska (och uppläxning av lärare, I hope?), jazz (Gode Gud låt det gå bra), livräddning i bassäng på gympan (låt mig slippa kallsupar) och sen matte och gehörslära (jäklar, hade vi någon läxa?)
Och emellan detta späckade schema skall jag hinna köpa ett kilo lösgodis till kalaset på lördag ^^

Adjö for now!

Kajsa-Lisa

Kommentera