04.23.08
In school
Hehe, har fattat charmen med att sitta i skolans studiehall och fördriva tiden framför datorn, mycket bra! Så kan man ju tjäna lite tid tills man kommer hem, och då kan göra annat istället för att sitta vid datorn flera timmar som vanligt. Till exempel titta på Salve som tydligen kommit idag! Mamma sms:ade och berättade, halleluja!!!!! Så nu jäklar!
Idag hade jag för övrigt muntligt nationellt prov i engelska, jag hade trott att det bara var övning, men icke. Och att det var det riktiga provet slog mig inte förän vi precis skulle gå in, så jag hann aldrig bli nervös, vilket ju var en stor fördel. Det gick i alla fall bra och jag blev nöjd och stolt över mig själv.
Jepp, jag och Christin gick och käkade lunch, sen pratade jag med Anja och hon skulle genast maila alla danslärare om mitt beslut. Vi tackar för detta, en stor sten lyftes från mina axlar och jag kunde andas så bra efteråt! Wow! Detta skulle jag gjort för längesen egentligen. Men, bra att det är gjort.
Efter detta var det eos, först drog vi igenom lite kulturhistoria med Eva, sen kom Lena och vi skulle gjort någon uppgift, men istället fick vi fylla i ett formulär med frågor vi skulle ställa oss själva och svara ärligt på. Det var som en slags utvärdering på soarén, eller ja, hur vi själva tyckte vi uppträdde osv. Som personer alltså, inte på scen. Jag tyckte det var en jättebra idé hon kommit med.
Ja, nä, dagen har inte varit så mycket mer än det, vi hade ju sovmorgon och sen bara två lektioner, ovan nämnda, och vi fick sluta när vi fyllt i formuläret. Så här sitter jag nu och underhåller mig bäst jag kan och väntar på att gå till bussen.
Bye for now!
Kajsa
04.14.08
Varför? Så meningslöst…
Lilla fina Engla.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kunde bli såhär. Motiv? Vad i hela friden hade denna lilla flicka gjort monstret som gjorde det här mot henne och hennes familj? Jag kan inte ens tänka klart, allt jag frågar mig är ”varför?” VARFÖR?! Finns det någon som vet det, vet monstret det själv? Engla, tio små år, hela livet farmför sig! Cyklandes hem från träningen själv för första gången. Förföljd av ett monster. För det är vad ”han” är. Ett monster. Ondskan personifierad. Hade jag kunnat så hade jag gjort mig olycklig på ”honom”, närmligen mördat ”honom”. Fast det är ”han” inte värd, ”han” skall leva i många år med vetskapen och ångern och alla plågor det innebär. Om ”han” nu kan känna ånger. Jag tror inte det. ”Han” är ingen människa.
Fina lilla Engla. Ikväll klockan 21.00 skall vi tända ljus i våra fönster för dig och din familj. Titta ner från himlen och se att vi är många som är med dig och dina nära. Detta borde inte ha fått hända. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra, maktlösheten är obeskrivlig. Men jag hoppas du har det bra. Jag vet att du har det, för du är en kämpe, och du vet hur älskad du är, och att ingen någonsin kommer att glömma dig.