05.29.08
Så…
Nu har vi förhindrat åtminstone lite damage på växter och dyl.
Jo, städat ja… sen var det väl i och för sig inte så mycket mer. Himla fint blev det i alla fall, och jag fick sinnesfrid.
Jahopp, vad skall jag hitta på nu då? Mamma har redan lagt sig, så inget kul sällskap har jag. Jag sätter på en film, eller läser lite, ägnar mig åt sånt där man inte har tid med när man inte är ”ledig”.
Nu skall jag sluta svamla.
God natt!
Hemmafru?
Wow, idag har jag verkligen varit hemmafru! Fast jag tycker det är kul ju ^^
Skall inte gå händelserna i förväg.
Jag sov jättelänge idag, för jag tittade på Oliver! igårkväll, och hade glömt att den var 2 ½ timme, så den var slut halv tre… men men. Hur som haver, jag övningskörde idag! Det gick jättebra och var svinkul! Det blev en ganska lång sväng, och så provade jag att starta i uppförsbacke. Påväg hem såg vi att en tjej ramlat med cykeln, så vi (och en annan bil som stannade som kände tjejen och hennes kompis) hjälpte dem hem.
Väl hemma så hjälpte jag mamma med att rensa ogräs i salladslandet, men efter ett tag klarade jag inte av den otroliga värmen (är ju sjukt värmekänslig) så jag gick i för att duscha, och då blev jag förbannad på hur sandigt och jävligt det var överallt trots att jag dammsög i förrgår, så efter duschen gick jag loss på mitt toalettgolv, dammsög hela huset och rensade hallen och tvättstugan. Detta tog hela Mamma Mia! som jag lyssnade på, finns ingen bättre städmusik!
Oj, skall bara ut en snabbis och mörda mördarsniglar med mamma!
Hej så länge!
05.27.08
Bättre upp!
Oh, nattens Ågren är som bortblåst ^^
Dagen började väl lite trevande, men när jag väl började sjunga blev saker bara bättre och bättre. Det är som det sägs:
”When you’re up to your neck with shit, the only thing to do, is to sing”
Ack vad dessa ord är sanna! Det blev både Mamma Mia! och Jekyll & Hyde.
Och så har jag lagat middag! Cred cred cred! Kycklingfileer och broccoli, okej, väldigt spartanskt, men det är GI och det är gott som faen! Kycklingen låg och simmade i en asgod typ marinad som man hällde på samtidigt som man stekte, tjenare vad gott!
Jepp, och så har jag läst Mia’s underbara bok och sett ”Walk the line”. Lovely. Så det enda som saknas nu är väl en irish coffee utan sprit och några Anna Pihl-avsnitt. Det senare skall jag ordna så fort jag skrivit klart.
Det är så gött när man nått botten (så vitt man förstår) för då kan det bara gå uppåt. Tack för det!
Nepp, Anna Pihl med brottslingar kallar!
Adjö!
Jefla skit.
I gryningen kommer tankarna.
När Anna Pihl är slut och hjärnan börjar tänka själv.
Vad är det för mening med skiten? Allt. Vad i helvete skall jag göra?
Allvarligt talat, tanken har inte lämnat mig på de här två åren. Inte en enda gång har jag känt mig riktigt säker. ”Det är väl klart att du inte skall hoppa av, du är ju så duktig”. Tack, men nej. Jag får ju inte ut nåt av det! Jag mår ju bara sämre och sämre ju längre tiden går, då kan det ju inte vara bra. Nu i trean kommer ju varietén och musikalen. Frågan är, är det värt det? Är det värt allt psykiskt och fysiskt lidande? För såhär ont, både i själen och kroppen, har jag aldrig haft förr. Men om jag nu skulle sätta stopp för lidandet, vad skulle jag hitta på istället? Jobba? Nä, det jag ser framför mig är dagar av ändlöst självförakt, liggandes i sängen, klibbig av svett, helt orkeslös, matt av förmycket sömn, trots obotlig trötthet. Apati. Livet som rinner från en. Det har redan börjat. Jag försöker se framåt, men jag ser ingenting. Inte ett enda jävla dugg.
Jag hade det så bra, varför var det tvunget att bli såhär? Varför i helvete började jag känna efter? Varför i helvete ställde Christina den enda jävla frågan?! Den förstörde mitt liv! Åtminstone såhär långt! VARFÖR?! Och ingen finns att prata med, för det är mitt i natten, alla sover. Och BRIS känns inte så lockande, även om jag övervägt tanken. Men varför, prata med någon okänd för en stund, sen lägga på för att aldrig pratas vid igen. Fy fan vad jag känner mig vilsen. Helt jävla lost. Lost in space.
Vad i helvete skall jag göra?
05.26.08
Någon slags melankoli har drabbat hushållet…
Läser… sover. Försöker driva bort tomma timmar utan innehåll. Tiden rinner från en. Varför sova?! Jo, för att slippa tänka. Det är mycket lättare att sova. Men man blir så pigg. Nätterna går åt till tankar. Men jag sover ändå förvånansvärt bra efter att ha sovit i nästan tre dygn. Var kommer tröttheten ifrån? Känns som livet rinner ur en. Begraver mig i kort från förr. Gamla och underbara minnen. Ser hur lyckan lyser ur ögonen, allt var bara ett enda stort leende. Vart tog det vägen? Livet var så fruktansvärt enkelt. Och jag som inte fattade varför folk mådde så dåligt i högstadiet. Då var jag i mitt esse. Ack, om jag bara visste vad som väntade runt knuten. Jaja, man kan bara klammra sig fast. Vid små glädjeämnen. Som en irish coffee (utan sprit, naturligtvis!) och en ruta choklad. Avnjuta den tillsammans med människan jag älskar mest på denna jord.
Mamma.
Det finns inga ord, bara den varma, luddiga bollen som finns inom mig.
Nu skall jag titta på kort, och sen se lite Anna Pihl.
Godnatt!
05.25.08
Holy macaroni!
Nu var det banne mig väääldigt längesen jag skrev! Men treornas musikal som vi hållit på med den senaste månaden har tagit all möjlig tid. Okej att det var så galet påfrestande och rent av vidrigt ibland, men herregud vad roligt det har varit! Främst att få lära känna treorna närmre. De är så fantastiskt duktiga och snälla, och jag kommer sakna dem så fruktansvärt mycket nu när de tar srudenten.
Sista föreställningen firades med party på Combi, först lite tacobuffé och läsk, sen JÄKLAR drog dansen igång! Jag som ju aldrig vågar dansa dansade precis hela kvällen. Satt still ett par gånger för att dricka vatten (svettades som en flodhäst), men det var väl allt. Den roligaste kvällen jag var med om på väldigt länge! Dock har ju allt en baksida, och nu pratar jag inte om bakfylla eftersom jag inte dricker, men min kropp! Jag kände att det gjorde lite ont i höger vad när vi åkte hem, jag och Christin, men tänkte att det vara var träningsvärk eftersom jag stått och hoppat upp och ner ganska mycket. När jag gick upp på lördagen gjorde det ont, men inte förfärligt, men det blev bara värre och värre, och på kvällen kunde jag banne mig inte gå! Och idag är det sju resor värre! Jag har blåmärken i knävecken, ett stort på armen efter att ha klämt mig under ett bord i pausen till Hair.nu. I knäväcken liksom! Det måste ju vara någon slags bristning eller liknande, jag har ju inte fått några slag där precis. Hur som helst, det gör jäkligt ont, och jag är jäkligt sur, för nu kommer jag ju inte kunna genomföra min gren på fältstafetten på onsdag (=springa över älven 3 gånger och hämta badankor). Skit också. Men, herregud, jag skall inte klaga, nu har jag ett synnerligen giltigt skäl till att bara ligga hemma och vila upp mig. Nu skall jag nog kolla på någon bra film.
Hej så länge!
Kajsa
