Någon slags melankoli har drabbat hushållet…
Läser… sover. Försöker driva bort tomma timmar utan innehåll. Tiden rinner från en. Varför sova?! Jo, för att slippa tänka. Det är mycket lättare att sova. Men man blir så pigg. Nätterna går åt till tankar. Men jag sover ändå förvånansvärt bra efter att ha sovit i nästan tre dygn. Var kommer tröttheten ifrån? Känns som livet rinner ur en. Begraver mig i kort från förr. Gamla och underbara minnen. Ser hur lyckan lyser ur ögonen, allt var bara ett enda stort leende. Vart tog det vägen? Livet var så fruktansvärt enkelt. Och jag som inte fattade varför folk mådde så dåligt i högstadiet. Då var jag i mitt esse. Ack, om jag bara visste vad som väntade runt knuten. Jaja, man kan bara klammra sig fast. Vid små glädjeämnen. Som en irish coffee (utan sprit, naturligtvis!) och en ruta choklad. Avnjuta den tillsammans med människan jag älskar mest på denna jord.
Mamma.
Det finns inga ord, bara den varma, luddiga bollen som finns inom mig.

Nu skall jag titta på kort, och sen se lite Anna Pihl.

Godnatt!