… men jag är lycklig! En stunds depp, sen är vi på spåret igen, då åker offerkoftan av. Jag är faktiskt stolt över mig själv! Allt traggel med Personlig utveckling har minnsann gett resultat, sanna mina ord!

Jo, som sagt, tusen tankar. Jag har ”Livet är en rytm” på hjärnan, längtar tillbaka till Vintervarietén (skall genast se det vi spelade in!) och kom att tänka på att Julius är ett oerhört vackert namn. Och Nathaniel (engelskt uttal). Och sen kom jag att tänka på en annan sak. En person sa härom dagen till mig ”ibland är du verkligen bortskämd Kajsa”… Jag svarade käckt ”ibland så!” Men jag höll inte med mig själv. För jag tycker inte att jag är bortskämd… Eller? Jag menar, att jag hux flux får en bil och massa pengar, det handlar väl inte om att jag är bortskämd? Jag har ju inte bett om det… bortskämd för mig är när man tjatar och kräver att få något och sen får det, eller när man får massa saker men inte uppskattar det. Klart som tusan att jag blev överlycklig och är hur glad som helst för min fina lilla bil, inget snack! Men det folk inte vet är vad som ligger bakom den handlingen, att ge mig en bil alltså. Jag tror inte de skulle kalla mig bortskämd om de visste… Jag tycker inte man kan kalla mig bortskämd ändå… Eller kan man det? Jag vet ärligt talat inte. Klart jag har sååå mycket fina grejer, och jag är så himla glad för ALLTIHOP och jag går verkligen ofta bara runt i mitt rum och i huset och tittar på allt, känner på sakerna, luktar på dom, och känner hur lycklig och tacksam jag är. Och som sagt, som jag sagt ett par gånger, så blir jag ju så himla glad och uppskattar alltid det jag får oerhört mycket.

Skall därför genast ta mig en sväng i mitt rum och titta på alla underbara gåvor jag fått under åren av mor, herrn, vänner & bekanta och familjen <3

Tack för nu, och godnatt,

Kajsa