Sitter och lyssnar på Josh Groban’s underbara ”Mi Mancherai”… jag blir alltid helt… lycklig och kär när jag hör den. Kär i allt. I regnet, tystnaden, känslor, personer, tankar… världen och allt som existerar.

Har till tonerna av den suttit och knåpat ihop ett litet brev till en person som räddat mitt liv i princip. Tänk att sång kan ha en sån otrolig påverkan (inverkan) på livet. Hade inte sång funnits så vet jag inte vem jag hade varit. Hela jag går ut på att sjunga. Varenda fiber i min kropp blir helt kvillrig och uppfylld när jag sjunger, vad det än är. Jag kan ligga på golvet i en pöl med tårar och sjunga, och jag kan också kvittra och kvillra och bara spritta runt för att jag är så uppspelt, av just sången. Sång är mitt liv. Så är det bara. Inget kan få mig att må bättre. Och när man prövar nya saker, som idag, och det blir en sån markant skillnad och man fattar massa saker… ja, då går det ju knappt att hålla tillbaka tårarna av glädje, eller det bubblande skratt som väller fram när man stolt och glad lyckas med det man provar. Underbara känsla!

För övrigt tankade jag idag, så modigt och duktigt. Andra gången, helt själv, och idag blev det full tank. Känns underbart att köra bil då. Full tank, bra musik och ett kul mål. Då älskar jag att köra bil.

Nu skall jag ta mig en kvällsdusch och skölja av mig dagens värme så jag kan sova i svalkan ^^

Godnatt kära människor där ute.

Kajsa