mars 17, 2010
Nu var det sådär längesen igen…
Haha, ja, det går visst några månader mellan inläggen… men men, bättre sent än aldrig brukar det ju heta!
Här sitter jag nu, och har bara några timmar kvar av min tonåringsperiod. Ganska GALET! Att lilla jag, Kajsa, fyller 20 år imorgon! Holy smoke, jag kan inte riktigt förstå det.. Jag sitter här och funderar över min tonårsperiod, hur allt var frid och fröjd fram tills jag var sexton, då helvetet bröt ut. Djup depression, ständig ångest med tillhörande attacker, en period av självsvält och mängder av tårar. Hur jag, en strålande glad och sprudlande tjej bröts ner så totalt och inte vågade någonting! Det är helt otroligt nu när jag tittar i backspegeln. För det var idag det började, idag för ett år sen, den 17 mars 2009 glesnade molnen på min himmel och jag började se lite klarare. Sakta men säkert har jag kämpat, bit för bit, oändligt långsamt stundvis, och tagit mig tillbaka till livet. Idag, 17 mars 2010, har jag till exempel haft jazz i skolan. Samma dag för ett år sen hade jag ingen dans på mitt schema för jag fick panikattacker så fort jag kom in i danssalen. Det är nog en av de största segrarna för mig. Att jag kan dansa igen. Eller, inte “kan igen”, för “det har du kunnat hela tiden” var det en kär danslärare som sade till mig, men nu vågar jag igen. Och gör det med bravur. Och älskar det med varje fiber i min lekamen.
Under detta året har jag landat i mig själv, funnit enorm trygghet i att jag är jag, och duger så tokbra som jag är, utan krusiduller. Bara jag. Självklart har jag mina dalar, större delen av sommaren till exempel tillbringades i en fåtölj, i mitt rum, stirrandes ut i naturen genom fönstret, kunde igen röra mig, ville inte, orkade inte, men till och med den enorma apatin tog jag mig ur efter mycket om och men. Vilken seger. Jag har lärt mig att jag kan krascha TOTALT, men jag vet att jag är tillräckligt stark för att ta mig upp ur mörkret igen, med massa tid och tålamod. Ja, där var det! Ordet! Tålamod. Det har jag lärt mig att ha med mig själv, i mångt och mycket i alla fall. Och jag jobbar varje dag, varje stund med mig själv, för att jag skall må så bra som möjligt, må så fantastiskt bra som jag gör nu. Och jag älskar att jag uppriktigt kan skriva att jag mår bra nu. Säga att jag mår bra nu. Tack. Till allt och alla som hjälpt mig genom detta, till alla personer, djur, varelser, drömmar, böcker, filmer, upplevelser, SÅNGER som bit för bit byggt upp min brustna själ. Jag älskar er, allt.
Och tänk, imorgon fyller jag 20 år!
En riktigt god natt till alla därute,
Kajsa
