mars 19, 2010
Herregud i London….
Jag vet inte riktigt hur jag skall börja… Hur i hela friden inleder man en text som skall försöka beskriva i ord den lyckligaste dagen i mitt liv…?! Jag får snart frispel av lycka, min själ vibrerar, mitt hjärta vibrerar, jag skulle kunna gråta nu på sekunden för jag har sån överjordisk lycka inom mig som bara vill explodera i världens lyckoskrik! Och på tal om skrik, många skrik, vrål, pip, tjoanden osv blev det igår, JESUS vad lycklig jag ÄR!!!!!
Skall försöka sansa mig lite och skriva ner dagen som den var:
Blev väckt på morgonen av underbara mami som sjöng för mig, sen blev det frukost och paketöppning! Hade bara önskat mig 6 stycken ting i år, eller bara och bara, men jag fick dom allihop! Jag blev så in i norden glad! Bland annat ett notställ och en Booflehund (ett gosedjur) och en bok om Twilight-filmen, lovely!
Ja, sen var det dags att göra sig i ordning för skolan, det blev buss idag eftersom bilen skulle användas senare, hehe! Så först satt jag och lyssnade på Kyrie och Time warp, sen klev Lisa L på och vi satt och pratade hela vägen till skolan. Väl i skolan blev jag grattad av mången person, fick underbart vacker födelsedagssång med stämmor och allt och hade en helt underbar dag helt enkelt! Det hela avslutades med en liten privat danslektion med Lena, kunde det blivit ett bättre slut på skoldagen? Nä! Vi hade väldigt trevligt, skrattade, pratade, hade hjärnsläpp och så vidare, mysstund på hög kvalitet!!
Efteråt duschade jag och fräschade till mig och blev klar lagom till mami, Hasse och Oliver kom och hämtade mig och det bar av mot Cabaret Lorensberg!!! Jag satt i bilen och pep och skuttade för jag längtade så jag kunde dö efter denna underbara show som nu bara var någon timme bort, lycka! Dock tog jag och Oliver oss ett par cheeseburgare på vägen dit, måste ju bottna med nåt, haha!
Det som nu kommer är det svåra att formulera, för det är så kopiöst mycket känslor och lyckoflimmer, men jag gör ett försök. Cabaret Lorensberg. Vi hade fått ett helt fantastiskt bra bord vilket gladde mig oerhört! Jag och Oliver satt och väntade och tittade och pratade, och plötsligt kom Joel och hälsade och grattade, jag blev jättejätteglad för detta, och ännu lite senare kom även Kristin gåendes och nickade mot gästerna som satt vid borden innan oss, sen kom hon till vårt bort, tittade till lite extra och slängde ut med armarna med överraskad, glad min. Jag fick en bamsekram och grattis, sötnos som visste/kom ihåg! Hon var alldeles hes men pigg som en lärka och körde järnet, underbara människa!
Efter en stund kom tillslut mamma och Hasse och showen körde igång! Och vilken show, Gud i himlen vad jag älskar den! Jag satt och pirrade och pep och log och skrattade och var helt till mig, vi satt ju så otroligt bra, längs bardisken dom showar på mången gång, så vi fick grym kontakt med alla artister, görkul! Mest Kristin och Joel förstås ^^
Maten var för övrigt helt lovely, eller ja, förrätten var ingen hit, men jag gillar ju inte gravad lax, men varmrätten, fläskfilé och rostad potatis med grönpepparsås och diverse tillbehör var diviiiine!!! Dock hann jag typ aldrig äta för det hände hela tiden nåt nytt, men jag lyckades sakta men säkert få i mig det allra mesta, hehe!
Och plötsligt stod lådan där på scenen. Lådan som jag visste skulle leda till Kyrie, om bara en liten stund. Mitt nervsystem lade i ännu en växel och jag höll på att gå i småbitar, och när sen första tonerna till introt spelades och Joel sjöng sitt första “Kyrie” rann tårarna över och jag var i himlen. Det finns inte ord som kan beskriva denna känsla, sju vitklädda personer, varav två jag tycker så hemskt mycket om, som i rök och lite vind står och sjunger Mr. Misters “Kyrie Eleison” med stämmor… Jag kan känna min själ lämna kroppen ett par gånger och sväva ut i salongen och förenas med energin som finns där. DET mina vänner, är magi. Herrejösses. Och som jag skrek när dom sjungit sista tonen, göta petter… LYCKA!
Efter denna totala urladdning satt vi och andades och pratade och hann få i oss några tuggor mat, när det helt plötsligt tänds upp en isfackla och Joel, Kristin och Louise kommer framskridandes, sjungandes “Ja må hon leva”, stämmor även här, och kommer fram till MIG! Jag höll på allvar på att trilla av stolen, jag blev så häpen och så HIMLA glad! Ett drinkglas med en isfackla fäst med gummiband, jag älskar’t! Dom fick med sig hela salongen i “hurra, hurra” och sedan jubel, det var magiskt! Sen bamsekram från Kristin, Joel och Louise, som hade en microfon med sig och ställde mig några frågor som vi skrattade gott åt.
Alltså, den lyckan… den är… underbar… Dessa underbara älskade människor!! Och detta hade Oliver fixat när han smitit iväg en liten stund för att prata med sin broder back stage. PUSS på dig Oliver!
Sen fortsatte kvällen med underbara shownummer, söta blickar, gester, määngder av magi och kärlek. Jag ville att det skulle vara för evigt, vilket det gör, inom mig.
Ja, detta var alltså mitt försök till att sätta ord på min födelsedags-dag och kväll, och jag tror man kan konstatera en sak: JAG ÄR LYCKLIG!!!!
PUSS & TACK till alla älskade människor som var med och förgyllde min stora dag, och för alla übersöta gratulationer som strömmade in på facebook under dagen, myyys!
Kärlek till alla!
Kajsa
