02.27.09
”Aldrig har jag känt såhär, nej aldrig har jag tvivlat på vem jag är…”
Shirley Clamp’s låt ”Aldrig” började just snurra i huvudet. Ännu en såndär underbar låt som man kan plocka fram känslorna till. Oftast gråt, även i detta fallet. Så det är lite deppigt. Och jag som garvat hela dagen och spelat cool och oberörd. Och det är just det… spelat. Spelat så bra att jag lurade mig själv, en stund. Tills jag berättade hur det var för någon. Då brast något. När jag kom tillbaka till skolan kollapsade jag i korridoren och grät och grät. Stod utanför lärarnas dörr en timme och hulkade, men vågade inte gå in. Ville bara säga några ord:
Jag orkar inte längre
Men jag ringde till Lenas mobil istället. Hon svarade inte, men jag tänkte att hon skulle ringa upp senare. Det gjorde hon, när jag satt på bussen och äntligen samlat mig. Efter samtalet började det rinna igen. Men hon lyssnade och tröstade. Jag tycker mycket om henne. Mycket.
Men vad faaaan???!!!! Såg just på tv att de spelat in ”Bröderna Lejonhjärta”, alltså musikallåtarna, men med Pernilla & Benjamin Wahlgren och Niklas Andersson??????? Meh! Den musikalen tillhör Alexander, Hanna och Annica!!!! Niklas i all ära, men… Åh… tröttsamt! Jaja, TACK för att den spelats in iaf, bättre än inget.
Ja, kom ju helt bort från ämnet, men det var väl lika bra. Känner mig hur som helst hopplöst ensam.
Godkväll.
Kajsa
02.24.09
Skitdag… yet, not….
Hmm… Fram till teatern så var dagen bra, liksom slätstruken. På teatern fick vi som har Anders som handledare tillbaka våra loggböcker. Min var för mycket som en dagbok, surprise, men det gör inget, jag fattade hur jag skulle skriva för att göra det mer som dom vill ha det. Det var det en av oss som inte fattade, och ställde därmed till en jättescen… Jag blir ju så himla rädd när folk blir upprörda och höjer rösterna, men jag rabblade namnen på folk som betyder extra mycket för mig, som ett mantra, så det gick ganska bra.
Klassrådet. Elevtiden. Whatever you want to call it. Lesson from… nåt fult. Jag hatar det verkligen. Och jag hatar att bli ignorerad. Jag hatar att bli behandlad som luft. Jag skiter i vad folk säger, om de vill att jag skall vara med. Jag vill inte vara med. För jag tänker inte vika mig. Tänker inte ändra åsikt eller böja mig bara för att bli accepterad, eller spela teater bara för att få vara med. Jag vill vara mig själv. Tyck om mig som jag är, eller strunta i det. Jag vill inte med till London. Så. Basta. Hoppas Ryanair går med på att avboka, det var ju så nyligen bokningen gjordes. Håll tummarna.
Tack gode Gud för musiken. Lyssnar nu på ”Som en himmel”, en låt som betyder så otroligt mycket för mig. Den tröstar, glädjer, lugnar… det som behövs i stunden liksom. Just nu tröstar. Det är som att någon håller mig i sin famn och sjunger de vackra orden alldeles nära mina öron. Tröstar. Kramar. Älskar mig.
Det har dock funnits roliga grejer med denna dagen med, det var inte bara bagg. Jag fick se dig äta semla. Det var kul ^^ Och jag fick många skratt med Bide och Josefin. Och jag hade ett väldigt skönt samtal med Miriam och en annan Josefin. Tack för allt det.
Nu skall jag duscha och stryka, osv. Eller nej, inte stryka. Jag tar nog klänningen imorgon istället.
Jösses, katten är hysteriskt busig. Kastar sig upp i soffan, tar sats, svänger på svansen ett par gånger, kastar sig ur soffan och drar ett race runt huset… Kul att nån har roligt ^^
Godkväll!
Kajsa
Grattis på födelsedagen, älskade mamma! Jag längtar tills på lördag <3
02.23.09
Idiot?
Hej…
Eller nåt… fy vad jag är konstig, på bussen hem garvade jag nästan sönder mig åt ingenting tillsammans med Louise, sen blev jag äcklad av mig själv och nu sitter jag här och är superdepp… Vad hände?
Jo, förresten. Jag vet vad som hände. Och det är verkligen patetiskt, om man ser på det utifrån, men för mig är det inte det. Jag frågade. Hon svarade. Svaret blev inte det jag ville, även om jag hade det på känn. Och jag blir heldeppig. Det har hänt förut. Fånigt.
”Har du tid?”
”Nä, är helt uppbokad”
”Okej”
Och det är inte okej för mig, nej, för jag är så oerhört självisk, men självklart fattar jag att hon inte kan ha tid för mina problem hela tiden, SJÄLVKLART! Det är bara nån fånig rektion inom mig som blir. Jaja, jag har gjort framsteg, jag började inte gråta den här gången! Heja mig! (Shit vad dum jag känner mig xD)
Blä, måste skriva av mig en grej.
I morse när jag bytte buss såg jag till min förskräckelse att Kenneth inte satt på vår vanliga plats, och jag letade febrilt efter ett ledigt säte (bussen var ovanligt full). Såg ett ledigt längst fram bredvid en gubbe och frågade om jag fick sätta mig. Han gjorde en inbjudande gest, så jag satte mig och började plocka upp min Ipod. Då kände jag till min förfäran att han luktade starkt av alkohol, och ni som känner mig vet hur jobbigt jag tycker sånt är. Han började prata med mig och säkerhetsbälten och Ipod:ar, jag svarade svalt men artigt, och sa sen ”nu tänker jag sova” och så blundade jag. Då lägger han sin stora iskalla näve på min hand och säger ”jag har så kalla händer, får jag hålla dig i handen och värma mig?”
Jag trodde på allvar att jag skulle trilla ner på golvet och dö! Jag blev helt chockad, men drog åt mig handen och sa ”nej” bestämt men liksom inte argt. Jag kände mig så äcklig efter det. Och så fruktansvärt rädd! Egentligen utan anledning, eftersom bussen var full med mina ”bussvänner”, så det var ju ingen risk för något… ja, mer liksom. Men herrejösses vad upprörd jag kände mig!
När vi väl var framme så sprang jag av bussen och rusade in på terminalen och in på toaletterna. Där gömde jag mig ett tag, sen köpte jag mig en stor Mocha latte och satte mig och läste. Fy vilken start på dagen!
Käre jösses, jag måste verkligen värma min mat nu, tror att jag kommer bli mycket gladare då.
Bye for now!
Kajsa
09.30.08
???
Men allvarligt talat, vad är det som händer?
Vaknar upp, glad, pigg, lust att ta itu med talet. Här sitter man nu ett antal timmar senare och är hur jävla low som helst. Försöker identifiera varför jag känner som jag gör. Tänker på drömmen jag hade i natt, kommer in på kattungarna. Börjar gråta. Tänker på folk jag saknar. Saknar mer, måste sätta ”Till en ängel” på repeat för att få lite tröst.
Har skrivit klart talet men är inte alls nöjd, men jag tror jag skall låta det ligga till imorgon och bearbeta mer då. Kajsa, du har varit jätteduktig som skrivit talet, bra jobbat!
Så, så det är inte det som är fel, att jag inte gjort något nyttigt alltså.
Kan det vara att jag vill att mina böcker skall komma som jag beställt? Näe, så himla mycket längtar jag inte efter dem. Kan det vara så att jag tyckte slutet på ”Kaskeloternas sång” var så himla dåligt!? Ja, det är nog en orsak. Ja, jag känner att det är det, hela boken var så ledsam i slutet, såklart att det sänkte mig något oerhört.
Förut tänkte jag att jag skulle sjunga lite ”Memory” så jag kan den bra till nästa sånglektion. Men jag har inte lust… det är helt sjukt, jag har inte lust att sjunga… det tar verkligen emot när jag tänker på det. Blä. Och inte vill jag se på film heller. Men vad i hellapella är detta?! Inte ens sova vill jag, och då är det illa! Det brukar alltid funka när jag är låg. Kanske skall lyssna lite på Mia…? Ja, det tror jag, hon får mig alltid att skratta.
Bye for now.
Kajsa
03.08.08
Vad hände…?
Vad i hela hellapella??!! Suzzie? Istället för Thérèse?? Jag som tappade räkningen på hur många gånger jag röstade! Jag är SÅ besviken! Men det har sina fördelar:
-Thérèse kan spela sina sista My Fair Lady-föreställningar utan att behöva stressa upp och ner till Stockholm hela tiden, och kan därmed tjäna sina pengar och ge glädje åt de som har nöjet att gå på den.
-Plus att vi får ha kvar henne här i Sverige, hade hon åkt ut i världen och visat upp hur fantastiskt underbar hon är så skulle vi väl aldrig få hem henne igen. Så det tackar jag för!
Måste bara säga att jag inte tycker Suzzie är dålig, inte på något sätt, bara det att Thérèse är min favorit. Så grattis Suzzie!
Jag erkänner… fy fan vad besviken jag är. Men Thérèse är ändå alltid bäst i min värld!
Jag fortsätter mitt schlagerparty, som sen kommer gå över i filmkväll om jag känner mig själv rätt.
Puss & kram från Kajsa-Lisa
