Ojoj, idag höll man på att inte komma hem. Det är ju rå-stormen Allan, och det är superduper-översvämmningen Allan här och var, vilket betydde att min väg hem var avstängd då en buss flugit i diket och låg där vattenfylld och dan. Så det blev en timmes extra färd med många omvägar, lite färj-åkning och många svordommar, haha! Mest över att täckningen till mobilen nästan inte existerade. Genast börjat Shirley Clamp’s låt ”Dålig mottagning” mala i huvudet.
However, hem kom jag tillslut, tackar, och middag fick man i sig. Sen drog jag på mig pyjamasbrallorna, kröp ner under mitt duntäcke och kollade på Let’s Dance. I mitten av Carin da Silva’s dans ramlade ögonlocken ner, sen somnade jag som en sten och missade Tina och Linda! Det tyder ju bara på hur oitressant det blivit sen Cissi och Rickard åkte ut… det tog mig hårt. Men, jag fortsätter coacha Linda, Tina och Carin.
Idag vaknade jag ju för övrigt med nackspärr, så jazzen var bara att glömma kände jag med en gång, men jag bytte om och gick in i salen, men Lena sa att det nog var bäst att jag bara promenerade. Så då gick jag och Sanna en sväng och ventilerade, både lungor och tankar, haha! Sen på gympan fick vi som inte vara med (boxning med nackspärr, nej tack) promenera ”Hälsans stig”… kan ju säga att jag, Emilia och Mickan först gick till Maxi och sen till skolan och roade oss där istället. Dock skulle vi tillbaka, och då hade det passande nog börjat ösregna. Och då menar jag verkligen ösregna. Vi var TOtalt genomblöta när vi kom fram, vilket ju var väldigt bra, för då såg det verkligen ut som vi hade varit ute och kämpat. Det enda som var bra med den vätan var att jag fick små lockar runt hela ansiktet, så mycket har det ladrig blivit förr, och det var ju kul, då kände jag mig fin. Dock blev vi iskalla, och jag känner redan feberrosorna sprida sig på kinderna och gruset börjar svida i halsen. Tack för den. Jaja, det för mestadels en kul dag med många skratt! Och den trötthet jag känner nu, är inte den där hopplösa låt-mig-lägga-mig-ner-föralltid-tröttheten, utan en mer trött-efter-en-vecka-i-skolan-trötthet. Det känns väldigt bra, lite hopp om framtiden, månne? Det var nog den där Shakespeare-texten som gjorde det. Den satt där den skulle, nu är den gjord!
Nu skall jag först tvätta håret, sen nana, upp tidigt imorgon, för då händer det grejer minnsann!

Dejlig natt, i detta stormiga land!

Kajsa-Lisa