08.19.08
Sleepless in the deep woods…
Jepps, idag började skolan! Lovely! Men det första som händer är att jag får chocken Allan: Lena skall inte ha oss längre, hon och Anna Z skall bli studiehandledare till tvåorna!!!
Först blev jag helt stum och fattade knappt vad jag hette, var rätt upprörd ett bra tag, men sen lugnade jag mig och hoppades att det skulle komma en lösning längre fram på dagen.
Det var underbart att träffa alla kompisar igen, vad jag saknat alla! Känns bra att ha börjat igen.
However, vi var i teatern en stund, sen gick vi till vårt klassrum där Aldo gav oss scheman, skåpsnycklar, busskort (till de som inte hade) och berättade om kommande dagar. När han var klar fick vi gå och hitta våra skåp, de på fjärde våningen, jag tror jag är rätt nöjd med att inte ha dem i estetkorridoren för en gångs skull, det är så lugnt och skönt där uppe ^^
När jag väl hittat mitt så gick jag tillbaka ner igen, och då satt Aldo kvar, och så sa han till mig att han förstod att det här med Lena kom som en chock för mig, ”eftersom ni har en särskilt nära kontakt”, men hon har gått med på att de som har ett speciellt ‘förhållande’ till henne skall få ha kvar henne som studiehandledare.
Jag kunde ha kysst honom i den stunden, och han var så himla gullig, försiktig, omtänksam… nu tycker jag väldigt mycket om honom, så det var en toppen-avslutning på första dagen!
Efter denna glädjande nyhet åkte jag, Anna och Christin in till stan där vi hämtade min mobil som nu är ladag och hel (lovely!), sen fikade vi, sen kollade vi på kläder, sen gick vi till stationen och fikade igen i väntan på våra bussar. Och när vi som bäst satt där och njöt av våra smaskiga ‘drinkar’ från Espresso House så kom Martin och joinade oss. Tack för en underbar eftermiddag!
Nä, nu måste jag försöka sova igen, jag skall ju för höge farao upp 06.15 imorgon. Och det är ändå sovmorgon, på torsdag börjar allvaret och det är 04.40 som gäller. Joy.
Godnatt!
02.24.08
Vilket jäkla geni som uppfann pizza-salladen!
Puh, har just klämt i mig en hel pizza och två salladsburkar. Kombinationen pizza/pizzasallas är banne mig så himla gott! Käre folk! Jaja.
Idag fyller min kära älskade mor år, och vi har firat lugnt här hemma. Blommor och paket på morgonen, tårta till fikat, sen skulle vi äta på reastaurang, men det visade sig att allt stängde tre, så det fick bli take-away-pizza från baren i byn, haha! Men, det är icke att förakta, fasligt gott var det, och så blir det ännu mer tårta till kvällen, hihi ^^
Jepp, imorgon skall jag in och göra om permanenten, den kanske stannar kvar den här gången, haha! Vi håller tummarna. Hon är så himla trevlig hon som gör det, Frida heter hon. Jag ringde idag och sa att jag blivit rakhårig igen. Då skrattade hon och sa att hon hade väntat sig det för att mitt hår är så friskt och opreparerat (har aldrig färgat eller någonting, klippt mig hos frisör tre gånger i hela mitt liv, mamma har bara toppat det innan) så det var svårt att få det att funka. Men, vi gör ett nytt försök imorgon. Vilket ju betyder att det inte blir någon skola imorgon, ingen direkt förlust tror (hoppas) jag. Endast engelska och teater. Hoppas Anders fortfarande är lite krasslig så den är inställd, jag vill inte missa när vi skall tända maskerna.
Nä, men nu skall jag nog läsa en stund, sen skall vi börja titta på säsong 1 av ”Vänner” som mamma fick av mig idag!
Massa grattis igen älskade mamma!!!!
Ha en fin kväll! (Och Louise, jag hoppas du blev överraskad, hihi^^)
Kajsa-Lisa
02.04.08
Det funkar för folk
Varför kan det inte funka för mig?
Jag älskar att läsa om hur bra det går för mina närmsta vänner, deras framsteg och deras glädjeämnen. För jag vet hur det känns. Jag har också kännt så. På den tiden då allt funkade. Nu för tiden funkar det bara ibland, vissa dagar. Men jag tycker verkligen det är kul att läsa och höra om att det får bra för vännerna, även om det alltid hugger i mig, ett litet sting av avundsjuka. Helt fel, för jag unnar dem allt gott, på riktigt. Det är bara det att jag blir så sorgsen, för jag känner att jag aldrig kan bli så bra. Jag bara nynnar på mina musikalsånger och drömmer, fantiserar. De andra nynna också, men säkrare, och de drömmer inte, jo, det gör de också, men de gör något åt saken. De jobbar på och utvecklas. Jag vill också kunna jobba på och utvecklas. Men jag har nått en mur. En bäng-tjock mur som man bara inte kan ta sig igenom. Hur gärna man än vill. Den visar sig mest på dansen. Jag vill våga, vill prova, vill kunna. Men jag blir så rädd, min lilla själ darrar inom mig så till den grad att jag skakar på rösten om jag försöker prata. Min ständiga tanke och fråga är: varför?
”Jag vill bara dansa, jag har övat!
Jag vill bara dansa, jag har övat…”
Mitt inre vädjar varje gång till… vad det nu är, men det är sällan jag får vara ifred och bara dansa. Sällan eller aldrig. Och att Hon bara är sur gör ju inte hela saken bättre. Då vågar jag verkligen inte. Öööööööööh, jag orkar inte.
Idag träffade jag hur som helst V. Herregud, tack för vårt möte! Det var meningen att vi skulle äta sushi, första gången för mig, men det var stängt! Idag av alla dagar! Oj som vi skrattade! Vi begav oss till närmsta café istället och tog varsin sallad. Sen började vi prata. Eller ja, jag började prata och hon frågade. Jag fick berätta allt om båten och H och så. Och jag blev rädd, för när jag berättade, plockade fram minnena och kände efter så slog det till med starkare styrka än någonsin. Jag började skaka och stamma, höll på att börja gråta. Det gjorde V med. Tårarna blänkte i hennes ögon, och hon tittade på mig med uppriktigt medkännande. Hon blev alldeles stum. Hon sa att det var ett trauma. Jag visste det! Jag visste det hela tiden! Har bara inte vågat erkänna det. Men det var det, hon tvingade mig att se det.
Jag visste att panikattackerna inte bara berodde på prestationsångest. Ha! Jag visste det med hela tiden! Folk har bara manipulerat bort verkligheten. Det de sa blev verkligt för mig. Värdelösheten, otacksamheten, elakheten, latheten blev verklighet. Men nu har den verkliga verkligheten berättat för mig att det var lögn. Den verkliga verkligheten är precis tvärt om.
Jag vet inte hur jag skall kunna tacka V för vår eftermiddag.
Och nu kommer mamma snart hem, hon har landat på svensk mark och jag kan andas ut.
/ Kajsa-Lisa
12.15.07
Julen är här!
Åh vilken underbar stämning som sprider sig i hela kroppen och i hela stugan!
Igår när jga kom hem från skolan stod en gran vid ytterdörren, och idag var jag och mamma och handlade julklappar. Jag fyndade allt jag ville, så nu är julklapparna bärgade, thank God! Var ju inte så många i och för sig, men ändå ^^
När vi kom hem plockade jag och mamma fram akvarellpapper, färger, annat papper med diverse olika färger och former, stämpeldynor och stämplar och glitter. Vi lade allt på köksbordet och började kréera. Jag gjorde ett antal etiketter att sätta på julklapparna och invigde de nya stämplarna vi hittade på Panduro idag, även den nya stämpeldynan, en röd ^^ Mamma målade jättevackra små akvareller och strödde havssalt över, både till julkort och till julklappsetiketter. Under tiden lyssnade vi på Carolas ”Jul i Betlehem”, drack glögg och åt pepparkakor. Sen blev det Frank Sinatra som sjöng för oss, kärt återhörande! (Återseende). Well, när vi gjort så mycket vi orkade plockade vi undan och jag slog in julklapparna jag inhandlat, sen fick mamma slå in de hon införskaffat. (Under tiden satt jag och tittade på ”Grinchen”, hihi ^^) När mamma inte orkade mer satte jag snören på mina paket, och etiketter och nu sitter jag här, de andra har gått och lagt sig. Igår, på tal om att lägga sig, gick jag och lade mig klockan åtta! På en fredag! Det har nog aldrig hänt. Jag sov med andra ord ca 14 timmar natten till idag, men jag var helt färdig, kunde knappt gå rakt. Ja jösses, nu behövs det lov. Bara fyra riktiga skoldagar kvar ^^
Nej, nu skall jag lägga mig tror jag, eller se klart ”Grinchen” först ^^
God natt, och God Jul i stugorna!
Kajsa-Lisa
10.06.07
Mysdag med mor
Först åkte vi till apoteket och kvitterade ut hostmedicinen (på order från miss Rossa) och köpte även luktstift, halstabletter och kräm och sånt… på väg till kort-tagarna svängde vi inom Gina Tricot och MQ dock utan att göra några fynd.
Vi fick i alla fall tagit kort, och vem stöter vi på inne i affären om inte Sara! Med sina två barn som inte var på Saras sida, haha! Det var för roligt att se ^^ Men, tillslut slog den lille gossen huvudet i glasmontern, och då blev de lugna (de hade även fått hot om indraget lördagsgodis, det funkar alltid!)
Korten på mig blev tagna, och vi stövlade vidare för att kolla på tapeter, men vi (jag) blev så in hungrig(a) så vi satte oss på mitt och Lollos nya pluggställe och tog varsin underbar macka. Jag tog en Fanta (ovanligt) och mamma en latte. Där satt vi sen och hade mysigt och blev mer och mer fästa vid stället ^^
När vi hämtat krafter så åkte vi och kollade tapeter. Jöss-es vad tråkiga tapeter det finns nu för tiden. I alla fall passar de inte det jag vill ha… jag vill ju helst ha samma som jag har nu, men de har utgått… (tårar). Men jag hittade en (eller snarare två) som jag kan tänka mig, blir förmodligen den gröna. Jättefin, verkligen! Men jag vill ha min isblå med silverhjärtan… vi får se om vi hittar den på något lager ^^
Sen lämnade vi ”staden”. När vi var nästan hemma svängde vi in på en stor Statoil parkering och jag övningskörde för första gången med Volvon. Inte ett enda käringstopp (stolt) ^^ Det var kul.
Alltså, förlåt mig, verkligen, för detta urbota tråkiga inlägg, men jag ha noll inspiration och allt känns bara så kasst, hoppas ni har överseende med det.
Kajsa-Lisa
10.01.07
En lång suck.
Jag skulle ha gått till Bup idag. Men jag var så in i norden trött. Jag gick till kuratorn istället och bad henne låsa upp vilrummet. Jag låg coh sov i en och en halv timme. Det behövdes. Men nu ångrar jag mig. Jag hade verkligen behövt prata idag. Dock fick jag pratat en stund. Med Eva. Jag berättade, hon lyssnade. Hon berättade, jag lyssnade. Och kände igen mig. Hon sa så mycket smarta grejer. Och förstod precis.
”Varma bad, massage och mycket kärlek”
Det var medicinen hon ordinerade mig. Och hon anar inte hur rätt hon har.
”Du behöver någon som älskar dig och stöttar dig. Som gullar med dig.”
Jaa, det gör jag. Jag vill bli gullad med. Och älskad. Och kramad. Och stöttad.
Tur att jag har mina vänner. Idag satt jag och Christin och fikade en lång stund. Njöt av varsin chokladmuffin. Och en grymt varm kopp te.
Medea gick förresten jättebra! Och kul som tusan var det! Vi fick spela den två gånger, jag hade velat fortsätta hela dagen, det var så skönt att skrika! Från toppen av lungorna, bara häva ur sig ett långt skri fyllt av dödsångest (vet inte om dödångesten hördes, men jag kände den… spelade två barn som blev dödade för de som inte vet.)
Nä, jag måste gå och lägga mig nu. Sova. Jag är helt slut.
Imorgon är det balett, och det skall gå bra! Imorgon skall det inte bli några anfall, oh nej. Hela lektionen skall jag vara med. Så det så.
Och det skall gå bra på teatern med dialogen. Jag och Johanna skall komma på jättebra idéer och lära oss den utantill snabbt.
Och kören skall också gå jättebra. Inga anfall där heller. Icke sa Nicke!
Godnatt alla,
Kajsa-Lisa
