Käre Gud i London vad veligt det där sista inlägget blev. Vad jag svamlar ibland! Men det är bara för att jag inte kan hålla ordning på tankarna riktigt. Skall härmed klargöra ett och annat:
Jag är inte ”kär” i Anna Pihl.
Jag är ”kär” i själva serien, för den är så fruktansvärt bra, den har blivit min livlina, min lycka.
Jag är endast kär, på riktigt, i Claes Bang som spelar Martin i Anna Pihl. Undrar om det är Vajlit’s son…? Hur som haver så är han underbar, vacker, och ser sorgsen ut på ett fantastiskt övrjordiskt vackert sätt. Jag älskar honom.
Angående min mobil: Det är inte en sån Anna har, nej, hon har en rosa Motorola (låter ju som jag är desperat, men det är svårt att undgå att lägga märke till det då hon pratar i den hela tiden), och jag vet inte hur det kom sig, men så fort jag såg min telefon (som ju, än en gång, också är rosa) så ploppade bara Anna Pihl upp i huvudet och därför kallar jag den för det.

Jag vet inte varför jag skrev detta, kanske för att klargöra för mig själv vad jag menar, haha! Håll till godo.

Godnatt igen!

Kajsa-Lisa