01.26.08
Fy vad tiden går snabbt.
Helger går fort, för fort, men veckorna går också fort, egentligen, om man tänker efter. Kanske inte när man befinner sig mitt i alltihop, sittandes på en musikteorilektion och inte förstå ett ord, eller sitta och gråtandes längst ner på källarplan under en trappa. Men nu, när det är helg och man kan slappna av, ja, då har det ju faktiskt gått fort.
Hur som haver, torsdagen liksom. Vilken dag. Både PISSdålig och helt UNDERBAR! Tänk vad komiskt att det kan vara så. Jag och Lena hade i alla fall vårt ”möte”, och Gud vad svårt det är att prata. Jag börjar bli riktigt orolig nu. Men, lyhörd som hon är så förstod hon precis allt, och nu är fridansen borta. Först blev jag jätteledsen, när jag väl hade gått från lärarrummet så grät jag… jag vet inte hur länge, men sedan, när jag tänkt, så blev det bättre, och redan på eftermiddagen släppte någon spärr, och efter fridansen (som jag ju inte var med på alltså) så hjälpte Tanya mig med den nya koreografin och jag lärde mig alltihop! Helt otroligt! Och vi dansade och dansade, och Tanya var så underbart go som hade tålamod och var så hjälpsam och predagogisk och uppmuntrande! God, jag var hur lycklig som helst!
Vi blev kvar i skolan hela kvällen eftersom vi skulle kolla på treornas vintervarieté (som för övrigt var fantastisk, jag skrattade halvt ihjäl mig och tårarna bara rann, haha!) och vi hjälpte treorna att koka kaffe, organisera alla blommor som kom in till ”stjärnorna” och dela ut program och sånt. Inte minst hjälpa till och sälja fika i pausen, dock gjorde inte jag det, de visade sig att de inte behövde så mycket hjälp ändå.
However, klockan var väl runt elva när jag kom hem, och det första jag gjorde var att sätta på ”One” från ”A Chorus Line” och dansa koreografin som jag ju nu kunde! Och jag tvingade mamma att titta ett antal gånger, dels för att jag tycker låten och dansen är så härlig, dels för att jag var så glad att jag kunde. Jag kom i säng runt halv två… haha!
Fredagen då? Jo, jag var så spänd inför jazzen, på ett förväntansfullt sätt alltså, men modet sjönk som en gråsten när det slog mig: ”Vi skulle ju ha helklass-lektion idag!” Det sög till i magen, men så tänkte jag ”Men, det spelar ju ingen roll, jag kan dansen, och det vi skall lära oss idag har ju ingen sett…” så då blev jag lugn igen. Dessutom var två av de tre ”farliga” inte där, så då var jag ännu lugnare. Och Cajsa, Emilia och Louise satt och peppade bakifrån, det kändes jätteskönt. Jag fick hjärtklappning ett par gånger, men det gick över, jag gick åt sidan lite i uppvärmningen, men annars var jag med, till coh med när vi i smågrupper dansade upp det vi lärt oss! Det jag fruktar mest! Jag måste erkänna att jag var väldigt stolt över mig själv efteråt, och jag blev ännu gladare av att höra att vi skulle spela badminton på gympan! Jag ÄLSKAR ju det! Och för första gången det här läsåret var jag med på precis HELA gympalektionen! Inte ett enda anfall eller ångestattack! Jag är helt lycksalig fortfarande! Vi spelade rundbadminton en stund, och då blev andningen ansträngd, men jag bestämde mig för att ”nej nu jävlar!” skall här inte bli några attacker, inte när jag hade så himla roligt! När vi sedan spelade två mot två (jag och Bide mot Sanna och Sara) så höll jag banne mig på att skratta ihjäl mig, de andra tre också, vi ramlade ihop i högar på golvet och jag kunde verkligen inte andas! Gympaläraren kom gående och frågade om vi kissade ner oss eller nåt, men vi fortsatte bara att skratta. Ja herrejösses, det var nog det som orsakade träningsvärken jag har i magen idag, haha! Jag har träningsvärk i absolut hela kroppen, och det känns underbart! Jag gav verkligen allt igår, och jag är så himmelens glad!
Ja käre folk ^^
Idag, lördag, har jag städat, mitt rum och toa, och dammsugit hela huset i princip. Och dansat ^^ Jag brukar dansa med dansugaren, och sjunga samtidigt, det är därför jag tycker så mycket om att städa, man kan göra det till en musikal! Och jag och mamma handlade också, och på eftermiddagen kom moster Kari. Mycket roligt! Och imorgon kommer även modermoder, hihi ^^ (Mormor).
Jahopp, idag gick Harry Potter två på tv, happyhappy, äntligen fick jag se den på engelska igen, eftersom jag, av ett rent misstag, har den på svenska och därmed inte är van vid den engelska. Så det var kul.
Ha en fortsatt trevlig kväll/natt!
Kajsa-Lisa
10.09.07
Vinterjacka fram!
Jepp, har just varit och hämtat den nere i boden. Skall bara låta det bli lite kallare, sen kommer min vita, ryska pälsmössa också ^^ Det är extremt gulligt när det blir rimfrost i pälsbrämen på den ^^ Längtar till vintern!
Jahopp, och hur var dagen fröken Kajsa-Lisa?
Jotack, det var bra, bara två anfall, men jag höll humöret uppe. Några skratt blev det, en god chokladmuffins på morgonen, och jag kunde vara med jättelänge på baletten idag innan anfallet kom, så jag är så tacksam så! Jag tror det blev hela 45 minuter. Rekord hittills. Sen låg jag i coh för sig och flämtade på en soffa under hela kulturhistorian, men det tar vi inget extra för. På teatern kom det tillbaka, så jag stod och dansade tryckare med Anna, teaterläraren, väldans länge. Nä, dansa tryckare och dansa tryckare, hon stod och höll om mig samtidigt som hon rörde sig till musiken, det funkade bra för jag slappnade av. Såg nog lite tokigt ut, men det bjuder vi på. Det var ju teater för höge Ph.
Jopp, jag och Wiken övade på vår dialog, jag känner att den sitter riktigt bra nu, cred för det ^^
Elevtiden var mysig. Lena har klippt sig, både bra och dåligt. Det är ju fint och så, absolut, men jag tycker det är så gulligt när hennes hår är lite längre. Men det växer ju snabbt ut. Synd bara att hon hann klippa sig precis innan skolkortet som vi skall ta imorgon, det hann hon inte förra året, hihi, sådär lockar det sig kring öronen minnsann. Jaja, jag blir glad om hon över huvud taget är med på kortet, har fått för mig att hon inte kommer eller nåt sånt fånigt. Klart hon måste vara med ^^
Kören var i alla fall trist, vi bara tjatade och Jarl-ponken tjafsade om några som velade med att det var veckodag fem idag och alltså ingen kör och jada jada… jag blev så irritert så jag gick ut. Kom in igen när de började sjunga, men efter ett tag kom rektorn och då tjafsades det ännu mer. Så bortkastat.
Nej, nu skall jag lägga mig så jag orkar med morgondagen och lerklumpsgestaltningen…
Angenäm natt önskar
Kajsa-Lisa
P.S Jag hittade mitt silverkors idag, av en ren slump! Det har legat i fickan på min vita tröja hela tiden, hihi ^^ Blev så glad att jag grät, tack för att det är tillbaka! D.S
09.27.07
Åh. herre. GUD. vilken. dag!!!
Giiiiihihihihiiiiiiiii!!!!
HERREGUD, TACK FÖR DENNA DAG!!!!!!
Jag fattar inte att man kan vara såhär lycklig!!!!!! GAAAAAAAAAAH!!!!!
Förlåt, men jag typ studsar runt i hela huset och inom hela min kropp, är helt crazy!!!!
Puh, jag kanske skall förklara varför min dag varit så underbar.
Jag skall bara skriva några ledord:
Bullar. Godis. Sånglektion. Lovord. Svordommar (sagda i glädje). Människor man älskar. En fruktansvärt bra sång. Många kloka ord. Dans. Premiärlektion med människan jag älskar mest i hela världen. Ett fantastiskt möte.
Ja, det är väl ungefär det som symboliserar dagen.
Första lektionen var matte och jag mådde skit, andningen var rubbad och jag var orolig/sur/rädd. Så jag gick därifrån, lade mig på en bänk och lyssnade på Peter Jöback. Andningen blev bra efter en stund.
När de andra slutat gick jag, Jenny, Linnéa och Wiken till Maxi. Där shoppade vi loss på bullar, godis, Condis-kakor, Brago-kex, nyponsoppa och annat gott! Min skörd blev: en kanelbulle, en godispåse, ett paket Brago-kex (Bronco ^^) och Fishermans Friends. Vi hade så kul så, jag var grymt glad när vi kom tillbaka. Sen var det dax för sånglektion och jag var ganska dämpad… övervägde att köra med ”jag har ont i halsen” men oh nej då! Vi diskuterade vad Lars hade kommenterat, sen blev det BRÖSTRÖSTÖVNING, milde tid!!! Och jäklarns, jag blir alldeles superupprymd, för jag hittade mig bröströst!!! Jag har aldrig någonsin sjungit med den förr! Det var som en helt ny värld som öppnades! Jag blev helt tossig, Kristina blev också alldeles till sig, och vi provade och provade, tillslut fick jag nästan ett anfall och vi skojade och skrattade, tillslut satte jag mig på golvet och sjöng, för jag var helt färdig. Jag satt där och bröstade hela ”On my own”. Jag bröstade hela ”On my own”!!!!! Jag blir galen! Det kanske låter konstigt, men det är en stor bedrift för mig! Jag är så glad, jag fattar inte vad jag hållit på med tidigare, det är ju det här som är att sjunga! Och jag som skrev igår att jag inte tycker det är roligt längre… pyttsan! Glöm vad jag skrev/sa, nu har det blivit pånyttfött liksom ^^ Det är verkligen så, som att lära sig sjunga på nytt. Underbart! Sen började Kristina prata. Och prata. Och jag stod och började nästan gråta. Så mycket snälla ord har jag aldrig fått, det var en sån otrolig känsla, jag lyfte flera meter och visste inte vart jag skulle göra av mig själv! Jag kunde ha flugit!
- Ta åt dig det här nu, bär det med dig och tänk på det.
- Det gör jag, det är därför jag håller på att börja gråta, kved jag i något som var en blandning av skratt och gråt.
Kristina kom fram och kramade mig.
Jag har banne mig aldrig blivit så glad för berömmande ord som när hon sa allt det där. Jösses.
Efter det gick jag för att äta innan fridansen, men var så upprymd att jag bara fick i mig två knäckemackor och ett glas yoghurt. Sen gick jag och bytte om. Fridansen gick jättebra, vi började på diagonalen, det gick bra, sen körde vi uppvärmningen och allt kändes toppen! Helt plötsligt när vi gör ”ande-grejen” som jag kallar den för mig själv, så säger det bara klick! och jag var tvungen att dra jättedjupt efter andan. Bara poff så kom en andingsattack! Och jag hade inte känt något innan! Jag blev helt chockad. Men men, den utvecklades aldrig till någon panikpanik attack, bara halvt om halvt. Men jag kunde vara med lite igen sen, men så kom det tillbaka, och tillslut fick jag sätta mig i Lena Vajlit’s omklädningsrum. Sen följdes jag och Lena åt till maten och pratade om hur obscent det är med utmanande kläder. Hon skrattade när jag sa att jag är som en nunna när det kommer till sånt, knäpper ända upp ^^
Efter maten var det engelska och jag skrev den där förjordade bokrecensionen… hon sa att om vi inte hann klart så kunde vi få ta med den hem, så då slappnade jag av, men när lektionen var slut (och jag inte var klar) så fick man i alla fall inte göra det, så det var bara att lämna in… men men.
Sen var det äntligen dags för kulturhistoria (numera kallad danshistoria) med Lena! Som jag längtat! Jag hann lyckligvis byta om till vanliga kläder innan det (hade engelska, och åt i jazzkläder, det var så jag och Lena kom in på kläder överhuvud taget). Well, salen vi skulle vara i ändrades i sista sekund, och några saknades, så medan Tanya gick och hämtade dem sprang jag på toa, sen sprang jag som en galning tillbaka för att inte missa något, men då såg jag att Lena stod i änden av korridoren och viftade med armarna att jag skulle sakta ner, så det gjorde jag ^^ Hon sa att det inte var någon brådska, att vi inte börjat än. Jag log fåraktigt. Jag satt med Sanna under lektionen, jag kan säga att vi bröt ihop precis innan vi började, sen kunde vi inte se på varandra utan att frusta av skratt, men vi lyckades hålla oss. Lektionen var i alla fall jätteintressant och jag var superlycklig ^^
När den var slut blev jag nervös, det var dags för möte med lärarna. Jag gick till salen vi skulle vara i, men den var upptagen, så jag fick lite smått panik. Precis då kom Lena, och sa att salen var ändrad (denna med…) I alla fall, vi kom rätt tillslut, och där satt redan ett antal av mina lärare. Jag blev sketblyg (är jag aldrig annars) och höll mig nära Lena. Vi flyttade lite bord och grejer så att alla skulle få plats, och Lena klappade på en stol bredvid sig och jag satte mig på den. Sen inväntade vi de sista, och tillslut kom även skolläkaren och A-Li. Lena klappade mig på ryggen, då blev jag lugn.
Sen körde vi igång pratet. Det var verkligen helt underbart, alla var så snälla, de förstod, ställde lite frågor, föll in med kommentarer, och vi skrattade en hel del. Kristina log och blinkade åt mig flera gånger, det gjorde de andra med. Vi satt i ca 45 minuter, sen var det klart. När Vajlit gick förbi mig klappade hon mig på kinden, hon är för himla go. Under mötets gång frågade hon om jag kände det som att det var lärarna som ställde för höga krav på mig (när vi kom in på att jag har så höga krav på mig själv) men jag bedyrade att jag kände motsatsen, att jag får ett väldigt stort stöd från lärarna. Jag tycker så mycket om dem allihop (med undantag för kanske en…).
Well, sen var jag tvungen att skynda mig för att hinna med bussen hem… jag var för övrigt så uppspelt och lycklig att jag inte somnade med en gång för en gångs skull, utan först efter en lång stund^^
Nu, efter denna otroligt långa utläggning om min otroligt, fantastiskt underbara dag, skall jag duscha, äta lite av godiset jag köpte, och sova ^^
Godnatt alla underbara människor!
Kajsa-Lisa
