05.27.08
Bättre upp!
Oh, nattens Ågren är som bortblåst ^^
Dagen började väl lite trevande, men när jag väl började sjunga blev saker bara bättre och bättre. Det är som det sägs:
”When you’re up to your neck with shit, the only thing to do, is to sing”
Ack vad dessa ord är sanna! Det blev både Mamma Mia! och Jekyll & Hyde.
Och så har jag lagat middag! Cred cred cred! Kycklingfileer och broccoli, okej, väldigt spartanskt, men det är GI och det är gott som faen! Kycklingen låg och simmade i en asgod typ marinad som man hällde på samtidigt som man stekte, tjenare vad gott!
Jepp, och så har jag läst Mia’s underbara bok och sett ”Walk the line”. Lovely. Så det enda som saknas nu är väl en irish coffee utan sprit och några Anna Pihl-avsnitt. Det senare skall jag ordna så fort jag skrivit klart.
Det är så gött när man nått botten (så vitt man förstår) för då kan det bara gå uppåt. Tack för det!
Nepp, Anna Pihl med brottslingar kallar!
Adjö!
03.13.08
Välsignad vare busschauffören idag! (Annika?)
Jag som stört mig så på att hon liksom ”suger” på sina tänder så det låter i hela bussen. Idag slörpade alla ”onda” tankar bort som badvattnet ur ett badkar! Hon köpte en burk kola och en burk ”Kajsas kafékakor” av mig! 100 spänn! Jag kunde ha kysst henne! Ojojoj, hon vet hur det ligger till, sonen (?) hade visst också sålt så hon förbarmade sig över mig där jag stod, svettig, irriterad och med värkande tumme precis när jag skulle hoppa av. Hon sa ”säljer du kakor?” ”Jaa,” sa jag, ”vill du ha” (på skoj fast ändå en smula hoppfullt) ”Vad är det för sorter?” ”Lillebrors kolor, Havreflarn och Kafékakor.” ”Jag tar kolor och kafékakor!”
Så där stod vi och hon struntade fullkomligt i att bussen var full av folk som ville hem. Nej, hon skulle köpa godsaker hon! Så jag tackade hundra gånger och humöret steg avsevärt. Bara tio burkar kvar, eller nåt sånt ^^ Det finns hopp.
Sånglektionen idag var hur rolig som helst, det blev nämligen så tokigt att jag och Anna slog ihop våra enskilda till en lång dubbellektion! Tillsammans. Hur kul som helst! Vi sjöng våra låtar, och sen frågade Kristina oss om vi ville sätta tänderna i en duett. Det var vi båda två väldigt sugna på, och vilken tar hon fram? Jag frågar, vilken duett tar hon fram? ”Ett Herrans underverk” ur ”Kristina från Duvemåla”. Jag skrek rakt ut och började genast nynna. Och som grädde på moset fick jag ta Kristinas stämma!!! (Alltså Duvemåla-Kristina) Och så skulle Anna sjunga Ulrikas stämma, för den kunde redan jag. Men det är ju hur underbart som helst! Och den är ju så himmelens vacker, ojojoj! Ja käre folk, dagen kunde inte slutat mycket bättre. Plus att jag och Kristina pratade om ”Miss Saigon” sen, om att jag är tvingad att sjunga altstämman.
”Men du är mezzo, det är för lågt för dig”
Ja! Ja! Ja! Jag är alltså mezzo? (lyckligt skinande ögon)
”Ja, fast egentligen är du en förskrämd sopran, så vi får väl se var du hamnar tillslut. Men alt är för lågt, du får inte förstöra rösten.”
Precis, för jag får ju så ont när jag måste brumma där nere…
”Ja, det här handlar ju om din framtid, du kan skada rösten om du tvingar den ner”
Precis! Precis! Precis! Men han vill ju inte ändra.
Hon sa att han kunde vara kantig. Jag skall ta med mig noterna nästa gång så skall vi titta på det. Tack Gud för Kristina Rossa-Ek.
Så det har varit en Herrans bra dag, ett sånt Herrans underverk ^^
Imorgon blir det svenska (och uppläxning av lärare, I hope?), jazz (Gode Gud låt det gå bra), livräddning i bassäng på gympan (låt mig slippa kallsupar) och sen matte och gehörslära (jäklar, hade vi någon läxa?)
Och emellan detta späckade schema skall jag hinna köpa ett kilo lösgodis till kalaset på lördag ^^
Adjö for now!
Kajsa-Lisa
02.22.08
Ja käre barn!
Ojoj, idag höll man på att inte komma hem. Det är ju rå-stormen Allan, och det är superduper-översvämmningen Allan här och var, vilket betydde att min väg hem var avstängd då en buss flugit i diket och låg där vattenfylld och dan. Så det blev en timmes extra färd med många omvägar, lite färj-åkning och många svordommar, haha! Mest över att täckningen till mobilen nästan inte existerade. Genast börjat Shirley Clamp’s låt ”Dålig mottagning” mala i huvudet.
However, hem kom jag tillslut, tackar, och middag fick man i sig. Sen drog jag på mig pyjamasbrallorna, kröp ner under mitt duntäcke och kollade på Let’s Dance. I mitten av Carin da Silva’s dans ramlade ögonlocken ner, sen somnade jag som en sten och missade Tina och Linda! Det tyder ju bara på hur oitressant det blivit sen Cissi och Rickard åkte ut… det tog mig hårt. Men, jag fortsätter coacha Linda, Tina och Carin.
Idag vaknade jag ju för övrigt med nackspärr, så jazzen var bara att glömma kände jag med en gång, men jag bytte om och gick in i salen, men Lena sa att det nog var bäst att jag bara promenerade. Så då gick jag och Sanna en sväng och ventilerade, både lungor och tankar, haha! Sen på gympan fick vi som inte vara med (boxning med nackspärr, nej tack) promenera ”Hälsans stig”… kan ju säga att jag, Emilia och Mickan först gick till Maxi och sen till skolan och roade oss där istället. Dock skulle vi tillbaka, och då hade det passande nog börjat ösregna. Och då menar jag verkligen ösregna. Vi var TOtalt genomblöta när vi kom fram, vilket ju var väldigt bra, för då såg det verkligen ut som vi hade varit ute och kämpat. Det enda som var bra med den vätan var att jag fick små lockar runt hela ansiktet, så mycket har det ladrig blivit förr, och det var ju kul, då kände jag mig fin. Dock blev vi iskalla, och jag känner redan feberrosorna sprida sig på kinderna och gruset börjar svida i halsen. Tack för den. Jaja, det för mestadels en kul dag med många skratt! Och den trötthet jag känner nu, är inte den där hopplösa låt-mig-lägga-mig-ner-föralltid-tröttheten, utan en mer trött-efter-en-vecka-i-skolan-trötthet. Det känns väldigt bra, lite hopp om framtiden, månne? Det var nog den där Shakespeare-texten som gjorde det. Den satt där den skulle, nu är den gjord!
Nu skall jag först tvätta håret, sen nana, upp tidigt imorgon, för då händer det grejer minnsann!
Dejlig natt, i detta stormiga land!
Kajsa-Lisa
