08.19.08
Sleepless in the deep woods…
Jepps, idag började skolan! Lovely! Men det första som händer är att jag får chocken Allan: Lena skall inte ha oss längre, hon och Anna Z skall bli studiehandledare till tvåorna!!!
Först blev jag helt stum och fattade knappt vad jag hette, var rätt upprörd ett bra tag, men sen lugnade jag mig och hoppades att det skulle komma en lösning längre fram på dagen.
Det var underbart att träffa alla kompisar igen, vad jag saknat alla! Känns bra att ha börjat igen.
However, vi var i teatern en stund, sen gick vi till vårt klassrum där Aldo gav oss scheman, skåpsnycklar, busskort (till de som inte hade) och berättade om kommande dagar. När han var klar fick vi gå och hitta våra skåp, de på fjärde våningen, jag tror jag är rätt nöjd med att inte ha dem i estetkorridoren för en gångs skull, det är så lugnt och skönt där uppe ^^
När jag väl hittat mitt så gick jag tillbaka ner igen, och då satt Aldo kvar, och så sa han till mig att han förstod att det här med Lena kom som en chock för mig, ”eftersom ni har en särskilt nära kontakt”, men hon har gått med på att de som har ett speciellt ‘förhållande’ till henne skall få ha kvar henne som studiehandledare.
Jag kunde ha kysst honom i den stunden, och han var så himla gullig, försiktig, omtänksam… nu tycker jag väldigt mycket om honom, så det var en toppen-avslutning på första dagen!
Efter denna glädjande nyhet åkte jag, Anna och Christin in till stan där vi hämtade min mobil som nu är ladag och hel (lovely!), sen fikade vi, sen kollade vi på kläder, sen gick vi till stationen och fikade igen i väntan på våra bussar. Och när vi som bäst satt där och njöt av våra smaskiga ‘drinkar’ från Espresso House så kom Martin och joinade oss. Tack för en underbar eftermiddag!
Nä, nu måste jag försöka sova igen, jag skall ju för höge farao upp 06.15 imorgon. Och det är ändå sovmorgon, på torsdag börjar allvaret och det är 04.40 som gäller. Joy.
Godnatt!
02.16.08
Varför finns inte danska ö:n och ae:n på min dator?
Jag käre Gud denna dag.
Klyva ved en väldans lång stund, en rolig lång stund, och jag kommer drömma om vedträn och olika trä-kvaliteer i natt. Björken skjuter iväg som en projektil, men inte om den är sur, så klyvs den perfekt, om det inte är ett kvisthål, för då blir den seg att dra isär. Tall kan man aldrig analysera, för den gör som den vill varje gång. Men är den torr så blir det perfekt, om man måttar bra. Perfekta vedträn och man ser framför sig den där vackra, värmande, romantiska brasan som en gång skall flamma i öppna spisen. Och man längtar efter iskalla dagar med snö. Det enda jag ser när jag blundar är vedträ. Dra isär, banka ihop, klyv igen och iväg till stapeln. Underbart dagsverke. Sen blev det fika! En stor, och jag menar det, tårtbit. Prinsesstårta, med rosa marsipan, formad som ett hjärta. Kvar sen Alla Hjärtans Dag. Lika god, om inte godare, för sällskapet var bäst idag, och så hade man gjort något bra. Och en kopp te till tårtbiten fylld med lycka. Sen blev det bums i säng för att kolla på disc 2 och 3, Anna Pihl, säsong 2. Jag har sparat sista avsnittet tills nu. Jag tittade så länge att det blev mörkt och middagen blev klar. Sen var det Melodifestival och det blev som jag önskade. Härligt. Och modershjärtat sväller när den gråa bäbisen kommer gående på hjulbenta tigerben och piper. Jag svarar pipande tillbaka och så konverserar vi en stund. Hon berättar att hon är hungrig och vill att jag skall fylla på maten i hennes skål. Jag förstår och då kurrar hon till, eller kuttrar, jag vet inte riktigt vad men det är det sötaste ljud jag känner. Hon tackar för maten med stryk kring benen. Vi fortsätter prata hela tiden. Om ditt och datt och vardagliga ting. Det är bara mig hon pratar med, och då blir jag varm. Känner mig stolt och utvald. Vi har vårt egna språk. Sen kommer hon och trycker nosen hårt mot min näsa. Och igår natt kelade hon så mycket att hon inte riktigt visste vart hon skulle ta vägen. Hon låg och kullrade sig på rygg, spann så hon frustade och jag klappade och kliade och hon log. Men sen fick jag trösta, när det sved i örat som jag var tvungen att badda med såpvatten. Hon kliade bort skorpan fast jag sa att det inte var bra. Men det blev bättre med såpan, dock struntade jag i alcogelen, då skulle hon blivit jätteledsen. Efter lite klapp började hon trampa och tova med sin fäll, och då gick jag och lade mig. På morgonen sitter hon alltid utanför min dörr och skriker. Inte piper eller jamar. Hon skriker. Tills jag kliver upp och öppnar dörren, då purrar/kuttrar hon sådär och börjar spinna. Först då blir hon nöjd. Jag älskar henne. Så extremt mycket.
Happ, för övrigt har jag inlett ett djupt förhållande med min mobil. Jag, mobilen och Anna Pihl. Det är något starkt band mellan telefonen och Anna Pihl. Kanske därför jag blev så kär i den så fort jag såg den. Inte för att jag är kär i Anna Pihl, i så fall i Claes Bang (Vajlit’s son?) som spelar Martin. Ja, Martin är jag kär i, egentligen är jag snarare kär i själva serien. Och Rapace är ett galet snyggt namn. Martin Rapace. Jatack. Jag har förresten döpt mobilen till Anna Pihl. För det är så härligt att säga det. På danska. Anna Pihl-mobilen. För den är en sån. En Anna Pihl-mobil. Tackar för det.
Nu skall jag sluta detta nattliga svammel. Svävandes mellan glädje och förtvivlan. En ganska egendomlig känsla, en kick av något slag. Kan det vara all choklad?
Nu skall jag se sista avsnittet. Åh håll nu kaeft va dejligt!
Jag skall lära mig danska. Flytande. Punk slut.
Godnatt!
Kajsa-Lisa
02.02.08
Det slog mig just…
Tänk om jag en dag vaknar av fågelkvittret telefonen frambringar 04.40 varje morgon, och inte orkar gå upp? Stänger av ljudet och vänder mig om? Struntar i världens gång för att jag inte orkar mer? För att kroppen är tung så in åt hellapella, och själen ännu tyngre. Vet ni, jag kan känna själen ibland. Långt ner i maggropen har den hamnat, det gör ont och den kämpar för att komma därifrån, kämpar för att komma upp och skimra runt mig, istället för att ligga som en klump i mig. Och det är något i bröstet. Bröstkorgen. Vänta, jag skall bara försöka förnimma känslan och se om jag kan beskriva den…
Ja. Det är som ett tryck. Mot bröstbenet och en bit under. Är det där diafragman sitter? I så fall är det där Herr Ågren har sitt näste. Han trivs allra bäst där.
Ack ack ack, var skall detta sluta…
Godnatt,
Kajsa-Lisa
02.01.08
Tusen tankar
Ojoj, denna dag. Dessa miljoner tankar. Fjärilspirr och kvillrande känsla blandas med tårar och hopplöshet. Det är först såhär i kvällningen, när man börjat varva ner, som tankarna riktigt kommer igång. Rollerna sattes idag. Jag är inte besviken, inte alls! Men ändå känner man sig som en medelmåtta. En av alla horor. Jag förväntade mig inte att få en större roll, verkligen inte, och jag är inte besviken, men det fanns ju alltid ett litet hopp. En liten låga som alltid finns där och värmer mig i de svartaste av stunder. Jag började tänka att jag kanske är inne på fel spår, detta är inte min grej, jag är inte så duktig, vad kan jag utbilda mig till istället? Men så kom rösten. ”Men kära lilla du, bara för att det inte blev en så stor roll denna gången betyder det ju inte att det alltid kommer vara så. Och skulle det bli så, så är det ju nästan skitsamma eftersom du ändå kommer jobba med samma sak och ha lika kul, om inte ännu roligare!” Och då tänkte jag genast på Martyna. Hon hade inte huvudrollen i Chess, ändå var hon den jag lade mest märke till. För att hon har utstrålning. Och det är det det handlar om. En huvudroll utan utstrålning är ju tråkigt att titta på, men finns det någon annan på scen som gnistrar och lyser, så kan det rädda hela föreställningen. Vad patetiskt, nu låter det som att jag försöker övertala mig själv att inte vara besviken, men jag är inte det. Inte på det sättet. Inte alls. Jag blev så glad när han skrev upp mitt namn. Mimi – Kajsa J
Jag skall ”dela” roll med den andra Cajsa. Jag blev glad, för det känns som vi kommer ha kul. Och det skall bli spännande att spela hora! Det är så långt ifrån mig man kan komma, snacka om en utmaning! En riktigt rolig utmaning! Detta projekt tar jag mig an med glatt humör och jag vet att vi kommer ha hur kul som helst! Over and out.
Över till något annat. Jazzen. Jag avskyr diagonalen. Det bara är så. Uppvärmningen gick någorlunda bra, hängde jag inte med så tittade jag. No problems. Men sen. Di-a-go-nal. Bara ordet. Schasséer med jazzwalk. Och man känner sig som en valross. Det känns som jag bara ramlar fram utan någon styrsel, finess och grace. Hjärtklappningen kom, andningen spändes åt. Jag gick åt sidan. Jag avskyr att gå till sidan, för man står obönhörligt mitt emot spegelväggen och ser därmed sig själv där man står med sin skam och rodnar. Rodnar över att man är så vek och inte vågar. Över att man är dålig. Jag började hyperventilera ganska ordentligt, rummet suddades ut och det svartnade framför ögonen, snurrade och gungade. Det gick över. Velade lite fram och tillbaka. Och då blev jag arg. Antingen kommer det, och det på riktigt, eller så kan det lika gärna hålla sig borta. Inget mes med en och annan flämtning. Det tar sån himla tid då. Bättre att få det big time och så är det över på max en halvtimme. Om inte kan det ju hålla på hur länge som helst. Idag började jag gråta istället. För jag är så trött på det, på allt. Och alla lärare är sura, jag vågar knappt se dem i ögonen. Känns som de är så oerhört trötta på mig och mina sjuka ”problem”. Förlåt mig, snälla ni, jag försöker mitt bästa, jag gör vad jag kan, kämpar för att orka, snälla, var inte arga på mig. Bubblan dyker upp i mitt huvud, och den underbara tanken att stänga in sig i tysthet sköljer över mig som en varm våg. Men jag blir rädd. Lämna allt? Ja tack. I de stunderna. Men kan man ta sig ut ur bubblan när man vill? Eller måste man stänna där en viss tid. Tänk om man inte kan ta sig ut alls? Då börjar jag gråta igen, för jag är rädd och ensam. Orden klingar i mitt huvud.
”Giftet har börjat ta, det rusar runt i blodet nu
Starkare varje dag, jag kan inte få nog, men du
Känner du samma sak, känner du igen det här
Vet du hur ont det gör, har du också varit där?
*
Stoppa mig innan jag går för långt
Stoppa mig nu så slipper jag ångra
mitt enda liv
Stoppa mig innan jag går för långt
Demonerna är ju redan så många
Så lite tid, i mitt enda liv.”
Tårarna droppar ner på tröjan, den som håller om mig känner hur en tår landar i armvecket.
Och L. Måtte hon inte vara arg på mig. Jag försöker hela tiden med att locka fram ett leende. Lyckas ibland, men sen är det lika sammanbitet i alla fall. Och du struntar i att jag gråter. Det har blivit en vana, både gråten och attackerna. Men bara för att det händer ofta betyder det inte att jag inte är lika ledsen, får lika ont i själen, som någon annan. Jag är orolig för dig. Ser att du har ont. Du haltar ibland och rynkar ihop ögonbrynen, men man ser det inte om man inte tittar noga. Jag vill att du skall må bra och slippa ha ont. För du betyder så mycket för mig.
Men ingen betyder mer än mamma. Mamma. Jag saknar henne så jag håller på att gå sönder. Saknar att kunna dryfta dagen när man kommer hem från skolan, en varm famn att krypa ihop i och prata. Få ”feedback” som verkar vara lärares favoritord. Jag har börjat avsky det, men det är det bästa jag har för tillfället.
Jag älskar dig mamma.
Nä, nu får det vara slut på den patetiska klagan. Var glad att du lever! Det är jag. Bara så du vet. Väldigt glad.
Kajsa-Lisa
01.31.08
Sen kväll… again.
Oh, imorgon får vi reda på rollerna på musikteorilektionen… jag är inte nervös än, men jag kommer väl hoppa ur skinnet ett antal gånger imorgon. Jag försöker bara tänka att ”jaja, det blir som det blir och det finns inget man kan göra åt det”, och jag dör inte av sorg om jag inte får en stor roll, klart att det hade varit jättekul, men det roligaste är att få göra det över huvudtaget.
Jaa, det blåser storm, den fjärde denna första månad på året. Dock är detta den kraftigaste, för den har fått ett namn, Tova. Hej på dig Tova, hoppas du inte blåser för mycket. Det är lite läskigt nämligen tycker jag.
Oj, vilken grym lust jag fick att lyssna på ”Stockholm inatt”… det var längesen.
Nej men käre barn, jag får ta och lägga mig, eller åtminstone dricka upp mitt te och läsa ut tredje Harry Potter för… ja, någon gång i ordningen, har tappat räkningen.
Ha en dejlig natt, sov så gott och dröm sött.
Kajsa-Lisa
01.10.08
Men visst, varför inte?
Det är väl klart, det är natt, klockan är 00.42 och naturligtvis kan man inte sova. Och imorgon är det fredag. Happy time… För det första blåser det för fasen storm, för det andra är det något högfrekvent ljud i mitt rum som jag inte kan lokalisera som stör mig något kopiöst, för det tredje så florerar ca tusen tankar i mitt huvud och större delen av dem är orosmoment, och för det fjärde så har jag alla Jekyll and Hyde-låtar på hjärnan samtidigt. I alla fall ”Once upon a dream”, ”In his eyes”, ”Dangerous game”, ”Facade”, ”A new life” och ”Take me as I am”… Man börjar på ”When this all began” och fortsätter med ”what I wouldn’t give to have a new life”. Ett härligt potpurri som försvårar sovandet avsevärt.
Så nu sitter jag här och svamlar. Och varför inte, det är väl trevligt?
JA! Nu lokaliserade jag det högfrekventa ljudet! Kom från skrivaren, så nu är den utdragen. Bra, ett problem mindre. Den mest pockande tanken är: Var i h*lvete är mina jazzskor??!! Jag får krupp! Jag har NOLL idea om var i helsike de kan vara! Och det är grymt jobbigt.
Happ, imorgon skall vi ha gympa första gången med vår nya gympalärare… Och ettorna skall minsann få ha Christian! Vi startar nog ett uppror om detta med… vi är liksom ganska bra på det i vår klass. Well well. Hoppas bara hon är förstående så hon inte tror att alla problem bara är undanflykter för att slippa vara med.
Och imorgon hoppas jag att det blir en tur till Bräcket ^^ Vi planerade det idag, att smita iväg på engelskan, men naturligtvis så var det en kreativ dag idag, då vi ej får lämna klassrummet, så planen gick i stöpet. Men imorgon är jazzen inställd (både bra och dåligt) så då hoppas jag på en sväng.
Nä, nu har jag inte direkt något med att skriva… så, Godnatt allihop!
Kajsa-Lisa
12.18.07
Hmm…
… såhär i kvällningen kommer tankarna…
Jag är inte superdown nu, verkligen inte! Behöver bara skriva av mig lite.
Jag var ju hemma idag för att jag hade förkylningskänningar igår, plus att jag väl inte var jättesugen på att spela upp dialogen på teatern… men men, hade ju en underbar dag hemma istället, kändes mycket bra! Men nu är det såhär va att… jag inte tänker gå till skolan imorgon heller… Det känns så fruktansvärt onödigt! Om jag är i skolan så mår jag på ett så konstigt sätt och jag är sventrött om jag så sovit i tolv timmar, jag känner mig avstängd och hänger inte med, varken när folk pratar eller på lektioner. Lena förklarade till exempel en grej för mig härom dagen men hon hade lika gärna kunnat prata ryska! Jag begrep inte ett ord! Det är jätteobehagligt, för hjärnan känns liksom ihopkrympt på ett väldigt underligt sätt som gör mig rädd. Så då missar jag massa saker ändå, lika väl som när jag är hemma. Men jag vill inte missa massa grejer för jag vill inte att lärarna skall bli sura och börja tycka illa om mig, men jag vill defenitivt inte hoppa av. Detta är en jävla soppa, och jag är så trött på att tänka på det. Därför var jag så glad hela helgen och idag, för jag tänkte/har inte tänkt på det då. Förän nu när jag ringde och sjukanmälde mig. Och innan det. Nej, nu skiter jag i det här! Nu tänker jag titta lite på granen som är så himla fin, och så skall jag lyssna på Jekyll and Hyde som nu ligger på min mp3, och så skall jag tänka på hur fint det blev i garderoben nu när jag flyttat alla kläder dit, och på att alla filmer finns i byrån i mitt rum. Väldans vad mycket man har fått gjort idag!
Sov så gott!
Kajsa-Lisa
10.26.07
Midnatt, jag är ensam med månen…
… och sitter och väntar på att ”Crossing Jordan” skall börja ^^ Jag vet, jag är helt obsessed, men det är banne mig det bästa program som finns. Såg nyss det nya avsnittet, om hon inte blir frisk efter operationen så kommer jag stämma någon… men det måste hon ju bli, annars är de ju tvungna att avsluta serien… de kan ju inte fortsätta ”Jordan” utan Jordan… eller? Jag håller tummarna i alla fall. Well, avsnitten som går mitt i nätterna är gamla, men lika underbara ändå. Tyvärr kan man ju då få för sig att mitt i veckan titta på ett avsnitt som börjar tolv och därmed är slut ett. Man tänker glatt ”jamen jag är inte så trött!” Nä, smart-ass, men nästa dag när klockan ringer 04.40, då är du det! Trots att jag vet det kan jag inte motstå det. Dock hade jag inga nattliga tittningar under veckan som gått. Var tillräckligt trött ändå. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat sovande denna vecka i skolan (mest utanför lektioner).
Och är det inte det ena så är det det andra. Inga attacker på två veckor, superbra! Men istället någon skum åkomma i vänster ben. Eventuell benhinne-inflammation med lite muskelbristning i vaden, ungefär. Kopiös smärta, i alla fall. Och inte fick man dansa upp ”Think”, just på grund av detta. Jag som övat hela veckan, trots smärtor, bara för att kunna göra bra ifrån mig och visa att jag faktiskt också kan dansa… but no. Men Lena sa att vi kunde ta det efter lovet om jag väldigt gärna ville. Och det vet jag att jag vill. Den nya koreografin är jätterolig, snygg som attan! Dock tittade jag ju bara idag, för när de andra gjorde diagonaler satt jag som en mes och näst intill grät av smärta (rodnar av skam) för att jag hade ”hoppat sönder” vaden under uppvärmningen. Smart-ass once again. Lena beordrade mig att gå till skolsystern, och Marika, en supersnäll praktikant som brukar titta på våra danslektioner, följde med mig. Väldigt trevlig och rolig person, haha! Well, Maria (skolsyster) gav mig två Panodil och kletade in hela underbenet med Zon, och tusan hakar, all smärta försvann! Efter en stund. Resten av dagen har flutit på nästan helt smärtfritt! Är så tacksam så. Jag klarade av att gå hela vägen till Bup och tillbaka utan komplikationer. Samtalet var ganska givande. Fick förklarat en massa. Whatever.
Nu var det ju längesen jag skrev, men det har inträffat mycket roligt.
My Fair Lady, till exempel! Den var vi på med skolan, fruktansvärt bra, jag skall se den nästa lördag igen, denna gången från första rad! Skall bli oerhört kul ^^
Men, den största nyheten… till jul flyttar en liten kissekatt hem till oss!!! Min alldeles egen! Vi skall åka och hälsa på henne för första gången nu på onsdag, och jag längtar så! De som har henne kallar henne Amanda Gos, i mitt sinne kallas hon än så länge Amanda-Miranda GosNos, hihi ^^ Lutar åt att det blir Miranda sen, men vi får se ^^ Är så himmelens glad för detta!
Nu, gott folk, måste jag sluta, Jordan börjar snart ^^
Godnatt,
Kajsa-Lisa
10.11.07
Man borde inte sova…
Sitter och gör svenskauppgifter, eller ja… har gjort alla uppgifter i häftet och skall nu börja tolka Francesco Petrarcas vackra dikt ”Kärleken”. Kollade upp den lite på nätet, och kom slumpartat fram till någons blogg som var helt fantastiskt underhållande. Oj vad mossigt det lät. Men jag hittade inget annat ord. För den var inte rolig, bra eller nåt annat bestämt positivt ord. Den var allt på en gång, därför valde jag ordet underhållande. Även om det låter som en torr krönike-skribent som recenserar en konsert.
Well well, av denna blogg fick jag ett ryck och kom att tänka på den underbara sången ”Man borde inte sova”. Den är fantastisk. Och den stämmer.
Man borde inte sova när natten faller på
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå
det är så tyst och stilla
att sova vore illa
jag vandrar mina vägar, över slätt och genom skog
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog
Nä, jag tror ajg får återgå till herr Petrarcas dikt.
God natt,
Kajsa-Lisa
