Giiiiihihihihiiiiiiiii!!!!

HERREGUD, TACK FÖR DENNA DAG!!!!!!

Jag fattar inte att man kan vara såhär lycklig!!!!!! GAAAAAAAAAAH!!!!!
Förlåt, men jag typ studsar runt i hela huset och inom hela min kropp, är helt crazy!!!!
Puh, jag kanske skall förklara varför min dag varit så underbar.
Jag skall bara skriva några ledord:
Bullar. Godis. Sånglektion. Lovord. Svordommar (sagda i glädje). Människor man älskar. En fruktansvärt bra sång. Många kloka ord. Dans. Premiärlektion med människan jag älskar mest i hela världen. Ett fantastiskt möte.
Ja, det är väl ungefär det som symboliserar dagen.

Första lektionen var matte och jag mådde skit, andningen var rubbad och jag var orolig/sur/rädd. Så jag gick därifrån, lade mig på en bänk och lyssnade på Peter Jöback. Andningen blev bra efter en stund.
När de andra slutat gick jag, Jenny, Linnéa och Wiken till Maxi. Där shoppade vi loss på bullar, godis, Condis-kakor, Brago-kex, nyponsoppa och annat gott! Min skörd blev: en kanelbulle, en godispåse, ett paket Brago-kex (Bronco ^^) och Fishermans Friends. Vi hade så kul så, jag var grymt glad när vi kom tillbaka. Sen var det dax för sånglektion och jag var ganska dämpad… övervägde att köra med ”jag har ont i halsen” men oh nej då! Vi diskuterade vad Lars hade kommenterat, sen blev det BRÖSTRÖSTÖVNING, milde tid!!! Och jäklarns, jag blir alldeles superupprymd, för jag hittade mig bröströst!!! Jag har aldrig någonsin sjungit med den förr! Det var som en helt ny värld som öppnades! Jag blev helt tossig, Kristina blev också alldeles till sig, och vi provade och provade, tillslut fick jag nästan ett anfall och vi skojade och skrattade, tillslut satte jag mig på golvet och sjöng, för jag var helt färdig. Jag satt där och bröstade hela ”On my own”. Jag bröstade hela ”On my own”!!!!! Jag blir galen! Det kanske låter konstigt, men det är en stor bedrift för mig! Jag är så glad, jag fattar inte vad jag hållit på med tidigare, det är ju det här som är att sjunga! Och jag som skrev igår att jag inte tycker det är roligt längre… pyttsan! Glöm vad jag skrev/sa, nu har det blivit pånyttfött liksom ^^ Det är verkligen så, som att lära sig sjunga på nytt. Underbart! Sen började Kristina prata. Och prata. Och jag stod och började nästan gråta. Så mycket snälla ord har jag aldrig fått, det var en sån otrolig känsla, jag lyfte flera meter och visste inte vart jag skulle göra av mig själv! Jag kunde ha flugit!
- Ta åt dig det här nu, bär det med dig och tänk på det.
- Det gör jag, det är därför jag håller på att börja gråta, kved jag i något som var en blandning av skratt och gråt.
Kristina kom fram och kramade mig.
Jag har banne mig aldrig blivit så glad för berömmande ord som när hon sa allt det där. Jösses.
Efter det gick jag för att äta innan fridansen, men var så upprymd att jag bara fick i mig två knäckemackor och ett glas yoghurt. Sen gick jag och bytte om. Fridansen gick jättebra, vi började på diagonalen, det gick bra, sen körde vi uppvärmningen och allt kändes toppen! Helt plötsligt när vi gör ”ande-grejen” som jag kallar den för mig själv, så säger det bara klick! och jag var tvungen att dra jättedjupt efter andan. Bara poff så kom en andingsattack! Och jag hade inte känt något innan! Jag blev helt chockad. Men men, den utvecklades aldrig till någon panikpanik attack, bara halvt om halvt. Men jag kunde vara med lite igen sen, men så kom det tillbaka, och tillslut fick jag sätta mig i Lena Vajlit’s omklädningsrum. Sen följdes jag och Lena åt till maten och pratade om hur obscent det är med utmanande kläder. Hon skrattade när jag sa att jag är som en nunna när det kommer till sånt, knäpper ända upp ^^

Efter maten var det engelska och jag skrev den där förjordade bokrecensionen… hon sa att om vi inte hann klart så kunde vi få ta med den hem, så då slappnade jag av, men när lektionen var slut (och jag inte var klar) så fick man i alla fall inte göra det, så det var bara att lämna in… men men.
Sen var det äntligen dags för kulturhistoria (numera kallad danshistoria) med Lena! Som jag längtat! Jag hann lyckligvis byta om till vanliga kläder innan det (hade engelska, och åt i jazzkläder, det var så jag och Lena kom in på kläder överhuvud taget). Well, salen vi skulle vara i ändrades i sista sekund, och några saknades, så medan Tanya gick och hämtade dem sprang jag på toa, sen sprang jag som en galning tillbaka för att inte missa något, men då såg jag att Lena stod i änden av korridoren och viftade med armarna att jag skulle sakta ner, så det gjorde jag ^^ Hon sa att det inte var någon brådska, att vi inte börjat än. Jag log fåraktigt. Jag satt med Sanna under lektionen, jag kan säga att vi bröt ihop precis innan vi började, sen kunde vi inte se på varandra utan att frusta av skratt, men vi lyckades hålla oss. Lektionen var i alla fall jätteintressant och jag var superlycklig ^^
När den var slut blev jag nervös, det var dags för möte med lärarna. Jag gick till salen vi skulle vara i, men den var upptagen, så jag fick lite smått panik. Precis då kom Lena, och sa att salen var ändrad (denna med…) I alla fall, vi kom rätt tillslut, och där satt redan ett antal av mina lärare. Jag blev sketblyg (är jag aldrig annars) och höll mig nära Lena. Vi flyttade lite bord och grejer så att alla skulle få plats, och Lena klappade på en stol bredvid sig och jag satte mig på den. Sen inväntade vi de sista, och tillslut kom även skolläkaren och A-Li. Lena klappade mig på ryggen, då blev jag lugn.
Sen körde vi igång pratet. Det var verkligen helt underbart, alla var så snälla, de förstod, ställde lite frågor, föll in med kommentarer, och vi skrattade en hel del. Kristina log och blinkade åt mig flera gånger, det gjorde de andra med. Vi satt i ca 45 minuter, sen var det klart. När Vajlit gick förbi mig klappade hon mig på kinden, hon är för himla go. Under mötets gång frågade hon om jag kände det som att det var lärarna som ställde för höga krav på mig (när vi kom in på att jag har så höga krav på mig själv) men jag bedyrade att jag kände motsatsen, att jag får ett väldigt stort stöd från lärarna. Jag tycker så mycket om dem allihop (med undantag för kanske en…).

Well, sen var jag tvungen att skynda mig för att hinna med bussen hem… jag var för övrigt så uppspelt och lycklig att jag inte somnade med en gång för en gångs skull, utan först efter en lång stund^^

Nu, efter denna otroligt långa utläggning om min otroligt, fantastiskt underbara dag, skall jag duscha, äta lite av godiset jag köpte, och sova ^^

Godnatt alla underbara människor!

Kajsa-Lisa