december 18, 2007
Hmm…
… såhär i kvällningen kommer tankarna…
Jag är inte superdown nu, verkligen inte! Behöver bara skriva av mig lite.
Jag var ju hemma idag för att jag hade förkylningskänningar igår, plus att jag väl inte var jättesugen på att spela upp dialogen på teatern… men men, hade ju en underbar dag hemma istället, kändes mycket bra! Men nu är det såhär va att… jag inte tänker gå till skolan imorgon heller… Det känns så fruktansvärt onödigt! Om jag är i skolan så mår jag på ett så konstigt sätt och jag är sventrött om jag så sovit i tolv timmar, jag känner mig avstängd och hänger inte med, varken när folk pratar eller på lektioner. Lena förklarade till exempel en grej för mig härom dagen men hon hade lika gärna kunnat prata ryska! Jag begrep inte ett ord! Det är jätteobehagligt, för hjärnan känns liksom ihopkrympt på ett väldigt underligt sätt som gör mig rädd. Så då missar jag massa saker ändå, lika väl som när jag är hemma. Men jag vill inte missa massa grejer för jag vill inte att lärarna skall bli sura och börja tycka illa om mig, men jag vill defenitivt inte hoppa av. Detta är en jävla soppa, och jag är så trött på att tänka på det. Därför var jag så glad hela helgen och idag, för jag tänkte/har inte tänkt på det då. Förän nu när jag ringde och sjukanmälde mig. Och innan det. Nej, nu skiter jag i det här! Nu tänker jag titta lite på granen som är så himla fin, och så skall jag lyssna på Jekyll and Hyde som nu ligger på min mp3, och så skall jag tänka på hur fint det blev i garderoben nu när jag flyttat alla kläder dit, och på att alla filmer finns i byrån i mitt rum. Väldans vad mycket man har fått gjort idag!
Sov så gott!
Kajsa-Lisa
september 25, 2007
”Ingenting känns komplicerat, ingenting känns svårt…”
”… för hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se”
Den låten var det första jag fick på hjärnan i morse klockan 04.40. Den bara ploppade upp och jag gick och nynnade medan jag tog på mig min nya morgonrock, tände ljus och fixade frukost. Jag tror att det betyder något. När sånt händer, att det bara säger ”pang!” och så får man en låt på hjärnan eller liknande. Jag tog det i alla fall som ett omen att det skulle bli en bra dag, det där med ”ingenting känns komplicerat”-biten. Så jag ställde in mig på det och var glad. Sen huruvida det blev en bra dag eller inte, det är ju en helt annan femma, men där på morgonen kunde jag åtminstone glädjas lite ^^
Well, det blev bara ett fullgånget anfall idag. På baletten. Tack. Dagens enda roliga lektion (förutom klassråd och, okej, kör). Och den förstörs av sån skit. Mums. Sen blev det ingen kulturhistoria, för jag satt med S, hon hade ungefär samma problem som jag, med kramper och andningsskit… Hon berättade att hon fått ett rejält slag i solar plexus igår när hon hade karate, och det kan ju ha berott mycket på det, vad vet jag?
När de andra bytte om för att ha teater knallade jag iväg längs den mysiga gatan. Mot Bup. Det var ett bra samtal, jag blev så förbannad när jag pratade om en viss grej att jag höll på att få ett anfall till, haha! Jag blev så arg så det blev komiskt. Men men. När jag kom tillbaka var det kör, det var kul och lektionen gick fort.
Dagen var slut och skolsystern ringde. Mötet blir förmodligen på torsdag. Med alla berörda lärare. Lena ville som jag, men Anneli är stenhård. Jag tror att jag och Lena får starta en mottrupp, vi tänker precis likadant, men Anneli är benhård med sina korkade idéer. Men visst, hon får väl få en chans så får vi se hur det går. Jag tycker inte om henne längre.
Och eos:en imorgon. Jag får erkänna för dem att: ”jag är hemskt ledsen, men ni får ge mig ig på den här uppgiften. Jag har tänkt, mediterat, tänkt lite till och spenderade två timmar i danssalen, dansandes och inspirationssökandes utan att komma på ett dyft. Jag kan inte göra det här. Förlåt.” För de kan inte komma och säga att jag inte ansträngt mig, för det har jag. Verkligen. Jag har försökt en hel vecka, men jag erkänner mitt nederlag. Jag kommer hata mig själv när jag säger det, är redan upprörd, men det går bara inte.
Nu skall jag göra något. Frågan är vad.
Dejlig eftermiddag,
Kajsa-Lisa
september 16, 2007
Söndag
Har just kommit hem från en laxrestaurang… herregud vad gott det var! Fanns hur mycket olika grejer som helst att välja mellan, men jag valde ett vinnande koncept: varmrökt lax med romsås, potatis och sallad. Och två asgoda små baguetter. Och en Zingo till det. Och en oerhört kvalité-ig liten chokladkula med någon slags nötnougat i. Sjukt gott. Var väldigt trevligt, jag somnade som en stock på vägen hem, är fortfarande rejält trött… det blir tidig purrning ikväll. Jag lade mig ca 22.40 igår, men så bestämde jag mig för att läsa ut Godnatt mister Tom (halva boken kvar) och då blev det ju genast lite senare… var inte så lätt att komma upp imorse faktiskt. Men men. Fällde några tårar när jag läste, den är ju så gripande.
Denna helg har passerat ganska obemärkt förbi… igår: inget särskilt förutom ”Svensson, Svensson” och ”Babben & co” där Shirley Clamp var med, tackar för detta ^^ Hon har samma humor som jag… ”nä, jag klarar inte Carola!” ”Men jag klarar inte Regina heller!” Jag håller med, det behöver bara nämnas för att jag skall brista i skratt.
Vi åt vindruvor och mörk cholkad, gott ^^
Idag: väldigt lugnt och trevligt restaurangbesök. Massa omtanke <3 Får se vad kvällen kommer med, jag vill helst lägga mig redan nu… Skall tömma diskmaskinen och förbereda frukost inför imorgon först, sen kan man ju alltid nana… kanske man är pigg för en gångs skull. Har upptäckt vilka oerhörda påsar jag har under ögonen, som naturligtvis syns väldigt tydligt när jag ler…
Nej, nu försvann min inspiration, ha en pen kväll!
Kajsa-Lisa
