september 28, 2008
En sån helg, en sån hel-helg!
Denna vacka har varit oerhört tokig och rolig och heeeelt galen! Jag fattar liksom inte hur mycket som hänt, jag hoppade av julshowen till att börja med, moster Marie sov hos mig ons-lör, på fredag kom även moster Kari och Barry, en fem veckor gammal kattunge som jag är kär i som moster Marie skulle få, och på fredag kväll kom även kusin Lisa och alla dessa släktingar (och kattungar) sov över. Heelt underbart kul! Och, icke att förglömma, på fredagen fick jag ääntligen se Mia Törnblom! Hon satt på centralen och pratade om ”Så Dumt!” och efteråt gick jag fram till henne och vi pratade en stund ^^ Jag är lycklig!
Hur som helst, när kattunge och mostrar och kusin åkt iväg igår (lördag) så kom Emilia!!! Som vi pratat om denna helg, och nu blev den äntligen av! Jag bakade drömmar, Emilia gjorde en himmelsk tacolåda, vi drack te, Fanta, bullade upp med en gigantisk skål godis och kollade på hela Pistvakt-serien. Lovely! Och idag käkade vi exakt samma grejer till frukost, samtidigt som vi tittade på Ringaren i Notre Dame och Lilla Sjöjungfrun (tror förresten jag skall se tvåan nu, fast ensam, tyvärr, Emilia åkte alldeles nyss…)
Det har med andra ord varit en underbar helg! Tack alla!
Happ, sitter och tittar på massa repriser (?) av ”Vem vet mest”. Vissa grejer känner jag mig grymt stolt för att jag kan och inte de på tv… typ ”vilken dansare ströps av sin egen sjal 1927?” ”Isadora Duncan!” vrålade jag, och japp, det var det. Och ”vad heter Ingrid Cullbergs koreograferande son?” ”Mats Ek!” (Cred till Lena där, hon lärde mig det).
Nä, men om man skulle ta och tömma tvättmaskinen och köra alla lakan som använts efter alla översovningar…
Ha en pen fortsatt dag!
Kajsa
mars 6, 2008
”Tänk att få dansa ut, mot vintergatans slut”
Lever fortfarande i ett lyckorus efter i tisdags. Var på min fjärde (och tyvärr förmodligen den sista) My Fair Lady-föreställning. Jag hade, ”under dödshot”, som hon själv kallar det, tvingat med Fisk, dock var hon inte svårövertalad. Jag planerade noggrant två dagar innan, valde kläder, funderade på hår osv. På tisdagen gick jag till en blomsteraffär och specialtillverkade en blombukett som var till Thérèse. Ville att hon skulle ha det sista gången. Men jag skall inte gå händelserna i förväg. Måndag och tisdag hade vi musikaltvåor smikkurs på skolan med en kvinna som jobbar på GöteborgsOperan, och det visade sig att hon sminkade just Thérèse! Så hon och jag pratade mycket o uppsättningen och hon berättade hur hon gjorde allt på Thérèse, alltså som exempel ”på Thérèse gör jag si och så…” hihi, det gjorde hon säkert för att jag var så nyfiken. Hur som helst, jag berättade att jag skulle se den för fjärde gången på tisdagen, och då blev hon alldeles häpen och sa att hon kunde fråga Thérèse om hon hade tid och ville säga hej till mig. Jag trodde jag skulle dö av lycka! Jösses! Få hälsa på Thérèse!!! Så hon fick mitt mobilnummer och vi pratade om det på tisdagen och då sa hon att hon skulle fråga Thérèse och sen ringa mig. Åter till tisdagen: Jag var på Operan redan halv fem tror jag, då hade jag lämnat Thérèse’s blombukett i receptionen och satte mig sedan i foajén och väntade. Först pratade jag med en jättetrevlig tant i kassan där man köper plansher, och hon gav mig en My Fair Lady-plansh gratis! Blev väldigt glad. Sen åt jag upp mina vetebullar och väntade och väntade. L kom tidigare än väntat, och jag berättade för henne om den eventuella Thérèse-träffen. Jag skulle precis ringa vår smikös utifall att hon glömt det (hon hade själv uppmanat mig att göra det) men i samma sekund ringde hon. Jag höll på att tuppa av när jag såg numret på telefondisplayen. Hon sa att om vi ville (OM vi ville!) så kunde vi komma till personalingången 19.05 så skulle hon och Thérèse vara där. Jag tackade så väldigt mycket och så gav jag och L oss iväg utan att tänka på att det var en kvart kvar, haha! I alla fall tänkte inte jag på det. Så vi satte oss i soffan i deras reception och väntade, jag höll på att hoppa ur skinnet flera gånger. Tillslut blev klockan 19.05 och dörren slogs upp och runt hörnet kom vår Thérèse! Klädd som Eliza med mygga och allt, och under klänningen ett par glansiga svarta joggingbrallor som blev en helt underbar kontrast. Vi hälsade och pratade en stund, sen bad jag (lätt rodnande) om att få ta kort så det gjorde vår sminkös. Sen skiljdes vi åt. Jag har väl aldrig varit så lycklig, herreminje. Flyger fortfarande ^^ Jag såg att Thérèse hade min blombukett i applådtacket vilket gladde mig väldigt! Absolut en av de bästa dagarna i mitt liv! Jag kommer sakna Thérèse och Eliza något fruktansvärt, sista föreställningen är om tio dagar och jag tror inte att jag får biljetter såhär sent, allt är slusålt. Plus att jag, om jag skall vara ärlig, inte har råd. Men jag skulle absolut kunna se den igen! My Fair Lady är det bästa jag någonsin sett! Och shit vad jag skall rösta på Thérèse på lördag i Melodifestivalen! Hoppas hon vinner hela klabbet!
Tack för nu!
Kajsa-Lisa
februari 16, 2008
Varför finns inte danska ö:n och ae:n på min dator?
Jag käre Gud denna dag.
Klyva ved en väldans lång stund, en rolig lång stund, och jag kommer drömma om vedträn och olika trä-kvaliteer i natt. Björken skjuter iväg som en projektil, men inte om den är sur, så klyvs den perfekt, om det inte är ett kvisthål, för då blir den seg att dra isär. Tall kan man aldrig analysera, för den gör som den vill varje gång. Men är den torr så blir det perfekt, om man måttar bra. Perfekta vedträn och man ser framför sig den där vackra, värmande, romantiska brasan som en gång skall flamma i öppna spisen. Och man längtar efter iskalla dagar med snö. Det enda jag ser när jag blundar är vedträ. Dra isär, banka ihop, klyv igen och iväg till stapeln. Underbart dagsverke. Sen blev det fika! En stor, och jag menar det, tårtbit. Prinsesstårta, med rosa marsipan, formad som ett hjärta. Kvar sen Alla Hjärtans Dag. Lika god, om inte godare, för sällskapet var bäst idag, och så hade man gjort något bra. Och en kopp te till tårtbiten fylld med lycka. Sen blev det bums i säng för att kolla på disc 2 och 3, Anna Pihl, säsong 2. Jag har sparat sista avsnittet tills nu. Jag tittade så länge att det blev mörkt och middagen blev klar. Sen var det Melodifestival och det blev som jag önskade. Härligt. Och modershjärtat sväller när den gråa bäbisen kommer gående på hjulbenta tigerben och piper. Jag svarar pipande tillbaka och så konverserar vi en stund. Hon berättar att hon är hungrig och vill att jag skall fylla på maten i hennes skål. Jag förstår och då kurrar hon till, eller kuttrar, jag vet inte riktigt vad men det är det sötaste ljud jag känner. Hon tackar för maten med stryk kring benen. Vi fortsätter prata hela tiden. Om ditt och datt och vardagliga ting. Det är bara mig hon pratar med, och då blir jag varm. Känner mig stolt och utvald. Vi har vårt egna språk. Sen kommer hon och trycker nosen hårt mot min näsa. Och igår natt kelade hon så mycket att hon inte riktigt visste vart hon skulle ta vägen. Hon låg och kullrade sig på rygg, spann så hon frustade och jag klappade och kliade och hon log. Men sen fick jag trösta, när det sved i örat som jag var tvungen att badda med såpvatten. Hon kliade bort skorpan fast jag sa att det inte var bra. Men det blev bättre med såpan, dock struntade jag i alcogelen, då skulle hon blivit jätteledsen. Efter lite klapp började hon trampa och tova med sin fäll, och då gick jag och lade mig. På morgonen sitter hon alltid utanför min dörr och skriker. Inte piper eller jamar. Hon skriker. Tills jag kliver upp och öppnar dörren, då purrar/kuttrar hon sådär och börjar spinna. Först då blir hon nöjd. Jag älskar henne. Så extremt mycket.
Happ, för övrigt har jag inlett ett djupt förhållande med min mobil. Jag, mobilen och Anna Pihl. Det är något starkt band mellan telefonen och Anna Pihl. Kanske därför jag blev så kär i den så fort jag såg den. Inte för att jag är kär i Anna Pihl, i så fall i Claes Bang (Vajlit’s son?) som spelar Martin. Ja, Martin är jag kär i, egentligen är jag snarare kär i själva serien. Och Rapace är ett galet snyggt namn. Martin Rapace. Jatack. Jag har förresten döpt mobilen till Anna Pihl. För det är så härligt att säga det. På danska. Anna Pihl-mobilen. För den är en sån. En Anna Pihl-mobil. Tackar för det.
Nu skall jag sluta detta nattliga svammel. Svävandes mellan glädje och förtvivlan. En ganska egendomlig känsla, en kick av något slag. Kan det vara all choklad?
Nu skall jag se sista avsnittet. Åh håll nu kaeft va dejligt!
Jag skall lära mig danska. Flytande. Punk slut.
Godnatt!
Kajsa-Lisa
februari 7, 2008
Jag är så extremt lycklig!
Skall bara skriva kort.
HERREGUD I LONDON VILKEN DAG!!!!!!
Visaftonen gick HUR bra som helst, och jag har typ aldrig varit lyckligare! Alla var så duktiga och modiga, och jag är så stolt över hela klassen, och så är jag så lycklig för min familj som kom uppklädda och med tre supervackra blombuketter med underbara kort! Ja käre folk, denna dag. Jag är så lycklig! Detta kan man leva på länge!
Godnatt alla vackra människor!
Kajsa-Lisa
februari 4, 2008
Ja herregud i London!
Bara för att jag älskar min släkt HUR mycket som helst!
- Lite… äääckligt?!
- Du är SÅ speciell…
- Men bajsa ner dig!
- Jo, reprisen gick igår…
- Åh, röva i en ask!
Alla dessa fina sägningar kom Kari med ikväll, mamma och systrarna och mormor kom hem från Fuerteventura och vi hade ”uppesittarkväll” med småplock och vin, och massa prat och skratt. Det är med ”lite äckligt” berättade hon i och för sig innan de åkte, men den kom upp många gånger. Och det där med att ”du är SÅ speciell” var att jag tyckte om åsnefiltarna som luktar malkulor och fotogen som fanns på vårt stamhotell i Grekland varje år vi åkte dit när vi barn var mindre. Och det med ”röva i en ask” var när vi pratade om ”Let’s dance” och jag berättade att Susan åkte ut, då sa Kari att hon skulle se reprisen och då sa jag att den var igår (kommer kanske fler dagar) och då blev hon upprörd och sa ”röva i en ask” och jag formligen bröt ihop och hamnade på golvet. Heelt underbart.
För övrigt så hade mamma köpt massa fina presenter! En urgullig klocka av märket ”Tous” (som tydligen var grymt poppis där nere) och en superfin väska av samma märke (I’m in love!), ett par väldans snygga flipflop, två übersöta linnen, ett kopiöst sött mobilsmycke med Hello Kitty som surfar och en go burk med salt-pingviner! Lyckan var gjord, kan jag ju säga! ^^
Det var så skönt att få hem dem igen, nu kan jag riktigt slappna av och njuta, Marie och mormor åker imorgon, tyvärr, men Kari stannar kvar för hon skall komma på visafton på torsdag! Hur kul som helst! Det blir nog många skratt under dessa dagar, ja herreminje.
Oh fy, klockan är snart halv ett och jag skall upp om fyra timmar… och så börjar dagen med balett. Kanske att det får bli en sväng till vilorummet istället? Vi ser hur det blir.
Godnatt alla kära människor därute!
Kajsa-Lisa
februari 2, 2008
Det slog mig just…
Tänk om jag en dag vaknar av fågelkvittret telefonen frambringar 04.40 varje morgon, och inte orkar gå upp? Stänger av ljudet och vänder mig om? Struntar i världens gång för att jag inte orkar mer? För att kroppen är tung så in åt hellapella, och själen ännu tyngre. Vet ni, jag kan känna själen ibland. Långt ner i maggropen har den hamnat, det gör ont och den kämpar för att komma därifrån, kämpar för att komma upp och skimra runt mig, istället för att ligga som en klump i mig. Och det är något i bröstet. Bröstkorgen. Vänta, jag skall bara försöka förnimma känslan och se om jag kan beskriva den…
Ja. Det är som ett tryck. Mot bröstbenet och en bit under. Är det där diafragman sitter? I så fall är det där Herr Ågren har sitt näste. Han trivs allra bäst där.
Ack ack ack, var skall detta sluta…
Godnatt,
Kajsa-Lisa
januari 31, 2008
Sen kväll… again.
Oh, imorgon får vi reda på rollerna på musikteorilektionen… jag är inte nervös än, men jag kommer väl hoppa ur skinnet ett antal gånger imorgon. Jag försöker bara tänka att ”jaja, det blir som det blir och det finns inget man kan göra åt det”, och jag dör inte av sorg om jag inte får en stor roll, klart att det hade varit jättekul, men det roligaste är att få göra det över huvudtaget.
Jaa, det blåser storm, den fjärde denna första månad på året. Dock är detta den kraftigaste, för den har fått ett namn, Tova. Hej på dig Tova, hoppas du inte blåser för mycket. Det är lite läskigt nämligen tycker jag.
Oj, vilken grym lust jag fick att lyssna på ”Stockholm inatt”… det var längesen.
Nej men käre barn, jag får ta och lägga mig, eller åtminstone dricka upp mitt te och läsa ut tredje Harry Potter för… ja, någon gång i ordningen, har tappat räkningen.
Ha en dejlig natt, sov så gott och dröm sött.
Kajsa-Lisa
oktober 11, 2007
Man borde inte sova…
Sitter och gör svenskauppgifter, eller ja… har gjort alla uppgifter i häftet och skall nu börja tolka Francesco Petrarcas vackra dikt ”Kärleken”. Kollade upp den lite på nätet, och kom slumpartat fram till någons blogg som var helt fantastiskt underhållande. Oj vad mossigt det lät. Men jag hittade inget annat ord. För den var inte rolig, bra eller nåt annat bestämt positivt ord. Den var allt på en gång, därför valde jag ordet underhållande. Även om det låter som en torr krönike-skribent som recenserar en konsert.
Well well, av denna blogg fick jag ett ryck och kom att tänka på den underbara sången ”Man borde inte sova”. Den är fantastisk. Och den stämmer.
Man borde inte sova när natten faller på
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå
det är så tyst och stilla
att sova vore illa
jag vandrar mina vägar, över slätt och genom skog
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog
Nä, jag tror ajg får återgå till herr Petrarcas dikt.
God natt,
Kajsa-Lisa
