april 11, 2009

Påskafton!

Sparad i Svammel, Vardagligt prat den 3:42 e m av solola

Glad påsk! Hoho, är redan väldigt mätt, hehe, påskharen är bra snäll…

Idag har jag inte gjort många knop, men det behövdes en slö-dag. Har bara tagit kort på den kära moppen som nu skall säljas, och var ute i trädgården med mor och bara gick runt. Körde en sväng till affären när jag kom på att jag trots allt kunde tänka mig lite påskägg, eftersom jag varit så aktiv det senaste. Det är väl idiotiskt att man hela tiden tänker på figuren, och hur onyttigt det är med godis osv. Kollade på gamla bilder förut, när man var barn tänkte man minnsann inte två gånger på vad man stoppade i munnen, då bara åt man. Så vill jag ha det nu med.

Haha, kollade just på Disney Channel, ”Musses klubbhus” som jag verkligen inte gillar, men det är inte det viktiga. I eftertexten står det ju vilka som gör rösterna på svenska, norska, danska och finska, och helt plötsligt läste jag ”Dolly Duck”. När jag var liten hade jag en engelsk au pair, Joanna, och hon brukade säga ”Mickey Mouse, Donald Duck”, och jag, som var typ 1 och ½ sa ”Mickey Mouse, Dolly Duck” för Donald var lite för krångligt, och nu ser jag att Dolly Duck existerar! Fast det var Kajsa Anka, på norska = )  Men väldigt kul, hihi, så under alla dessa år har det funnits en Dolly Duck. Haha, snacka om parentes, men ändå.

Åh herrejösses, kollar nu på ”Gordon’s kitchen nightmare… shit alltså, som snubben behandlar sina gäster!!! Inte Gordon alltså, utan dåren som äger restaurangen. Går ut och skriker på dom för att de inte är nöjda med maten! Shit, han måste vara skadad på nåt sätt… åtminstone har han STORA beteendeproblem.

Haha, detta blev ju ett oerhört meningsfullt inlägg, men men. Det jag ville var att önska er alla en riktigt Glad Påsk!!!

Kajsa

februari 25, 2009

Vadfalls?!

Sparad i Saknad, Skolan, Svammel, Vardagligt prat den 3:44 e m av solola

Jag kom hem klockan två idag! Kära hjärtanes så skönt!

Oj, jag hann bara skriva en mening, sen tog all kraft slut! Jag är så kopiöst trött, har ju sovit sjukt dåligt sen jag kom hem från Gran Canaria, så… det blir väl va 4 tim per natt… och så har jag huvudvärk hela tiden, som säkerligen kommer sig av sömnbrist, och stress och oro. Eller stress skall jag inte säga, men all oro gör att man blir uppstressad. Jaja.
Vi hade en otroligt rolig dramalektion idag! Vi gjorde rollanalyser till våra Grease-roller, vi skulle välja en grundkänsla och sedan gå genom rummet med den en och en inför gruppen. Sjukt kul! Eftersom jag spelar tonårsängel, så vill jag ju folk väl, stöttar och ger hopp, så jag valde välvillig som grundkänsla. Det var kul. Sen skulle vi välja en låt till rollen också, och Anders hann knappt säga det förän det sa pang! i mitt huvud och låten fanns där, så det var inga problem att komma på ^^ Hur som helst, det var väldigt kul och vi skrattade massor.

Resten av dagen har jag bara ”drivit runt”, skrattat som en tok med olika människor, pratat med de goa ettorna vilket var väldigt kul då jag ju inte känner dom så bra, än. Det är jättetråkigt att man inte gör mer grejer tillsammans, liksom lär känna varandra. Jag har ju sjukt dålig koll på tvåorna liksom, tjena!

Ojoj, nä, nu måste jag lägga mer ved på brasan, nu när jag äntligen fick den att ta sig.

Bye for now,

Kajsa

december 6, 2008

Always.

Sparad i Svammel den 10:38 e m av solola

Att det alltid skall ta sån tid mellan inläggen! Jag kommer in i en period och skriver, sen tar det månader innan jga skriver igen. Jaja, bättre sent än aldrig ^^

Ojoj, så mycket har hänt! Mary Poppins säger jag bara! Och snart är det jul! Och, och och… massa saker! Som jag inte kommer på, hihi ^^

Happ, idag vann Markus (stavar han med k?) Stjärnor på is, skit, jag hejjade på Jesper, men det blir inte alltid som man vill. Hoppas att Alice vinner idol i alla fall.

Femman visade Narnia förut. Holy Moses, jag har fått en till… ja, vad man nu kan kalla det. Sagan om Ringen, Anna Pihl, magi, sjöjungfrur, Harry Potter, musikaler, filmer osv. – ja, den feelingen. Jag vill inte kalla det besattheter, det låter så fel, men det betyder så mycket för mig. All of it.

Nu skall jag sluta svamla, och fortsätta titta på Britney Spears: for the record. Väldigt intressant. På riktigt alltså.
Sen skall jag se Ensam hemma 3  ^^

Bye for now.

Kajsa

september 9, 2008

Jepp, helt okej dag!

Sparad i Glädje, Skolan, Svammel den 7:17 e m av solola

Imorse simmade jag, Ch och Ll, och efter en sån start på dagen måste ju resten bli bra, och det blev den.
Blev dock sjukt besviken på teatern då Anders säger att vi inte skall fortsätta med ståupp-komikmojset för att det blev en sån diskussion förra gången… skit också! Jag som tycker det är så himla roligt! Men men, vi får se hur det utvecklar sig. Tja, sen var det lite samhäll, sen var det… typ håltimma, sen elevtid och sen slutade vi, men jag stannade kvar och gick först till Maxi med Ch och Jonna och käkade sen med dem i bamba (den proviant vi införskaffat).

Well well, har väl inte mycket att förtälja förutom det som skrivits, så, tack för idag!

Kajsa

september 6, 2008

Vad missade jag?

Sparad i Svammel, Svårt att andas, Uncategorized den 7:20 e m av solola

Sen skolan började och vi hade vår första lektion med Aldo, samhällskunskap, så har jag undrat: vilken del av utvecklingen missade jag? Alla andra kan saker om politik, partier, demokrati osv, men jag är så oerhört ointresserad, jag har aldrig brytt mig om det. Jag funderar på var det ”gick fel”, känns som jag är kvar på tio-åringsstadiet, då man bekymrade sig för att tiden gick alldeles för fort när man lekte. Kanske missade jag en utvecklingsbit när jag var ute och seglade? Hur som helst, det jag vill komma farram till är att jag känner mig helt lost. Jag har svarat på en fråga, och den var så jäkla rätt det kan bli! ”När var Ungern-revolutionen?” Aldo tittar runt i klassen och alla tänker febrilt. Jag räcker upp handen. ”Kajsa?” ”1956.” ”Alldeles rätt”.
Det satt riktigt gott ^^

Whatever. För övrigt suger det att jag inte har kvar dansen. Saknar Lena som faen, och eftersom Aldo hade fått helt fel information, så är hon inte min studiehandledare ändå. Jag avskyr det. Och jag ber om ursäkt för en fruktansvärt meningslös och oitressant blogg. But, still.

Bye for now.
Kajsa.

maj 29, 2008

Så…

Sparad i Svammel den 7:45 e m av solola

Nu har vi förhindrat åtminstone lite damage på växter och dyl.

Jo, städat ja… sen var det väl i och för sig inte så mycket mer. Himla fint blev det i alla fall, och jag fick sinnesfrid.
Jahopp, vad skall jag hitta på nu då? Mamma har redan lagt sig, så inget kul sällskap har jag. Jag sätter på en film, eller läser lite, ägnar mig åt sånt där man inte har tid med när man inte är ”ledig”.
Nu skall jag sluta svamla.

God natt!

mars 14, 2008

Jamen såklart…

Sparad i Glad längtan, Komiskt, Lycka, Nattligt svammel, Obestämbart, Rörigt, Skolan, Smärta, Spännande, Stjärnor och himlar, Svammel den 9:55 e m av solola

Det är väl självklart att jag skall halka, ramla och i landningen slå av mig höger knäskål och vänster handled… varför inte? Det är ju som upplagt för att en sån sak skall hända.

Riktig så illa som det låter är det inte. Det bultade en stund i handleden, sen gick det över. Dock är knäet ganska illa däran. Ont som sautan, när jag går, står, sitter och ligger. Men bra liksom. Tack.
Jaja, det får vara så for now, det kunde ju faktiskt vara tusen gånger värre. Det hade kunnat vara så att jag över huvud inte hade några ben. Så jag klagar inte. Inte på det sättet, verkligen inte! Jag bara berättar vad som hände och konstaterar att jag har väldigt ont.

Imorgon blir det upp tidigt och städa det sista, för sen blir det kalas! Herreminje, det skall bli så roligt! Det är det som hållit mig uppe hela veckan. Och vilken vecka sen. Seg som farao! Men vi konstaterade här hemma att jag gjort en väldans massa bra saker: Jag ”visade” upp mitt fantasidjur, mycket cred för att jag vågade! Jag släppte spärrar och spelade hora så bra som jag kunde i onsdags, utveckling utveckling. Jag gjorde livräddar-provet idag, först intalade jag mig själv att jag inte vågade, men det gjorde jag! Duktig flicka! Och så har jag tagit kloka beslut. Även om det kändes åt helvete. Så var det nog bäst så. Jo. Det är det. Nog. Jag har inte bestämt mig än. Vad har jag mer gjort för bra…? Jo! Sånglektionen var bra! Och teater-lektionen i måndags gick väldigt bra! Jaa, veckan har faktiskt haft väldigt många high-lights, ser jag nu. Man behöver skriva upp såna här saker, jag tror det är nyttigt att se hur mycket bra och modiga grejer man faktiskt gör utan att tänka på det. En liten egoboost liksom. Det behöver alla.

Well, nu skall jag försöka bota min extrema kall/varm-svettning genom att lägga mig i sängen och öppna mitt vädringsfönster på vid gavel! Mys!

Godnatt alla goingar!

Kajsa-Lisa

februari 16, 2008

Varför finns inte danska ö:n och ae:n på min dator?

Sparad i Förtvivlan, Förvirrat, Glädje, Kvillrande känsla, Nattligt svammel, Obeskrivligt, Rörigt, Roligt, Skratt, Stjärnor och himlar, Svammel, Totalt genomförvirrat, Underligt den 11:19 e m av solola

Jag käre Gud denna dag.
Klyva ved en väldans lång stund, en rolig lång stund, och jag kommer drömma om vedträn och olika trä-kvaliteer i natt. Björken skjuter iväg som en projektil, men inte om den är sur, så klyvs den perfekt, om det inte är ett kvisthål, för då blir den seg att dra isär. Tall kan man aldrig analysera, för den gör som den vill varje gång. Men är den torr så blir det perfekt, om man måttar bra. Perfekta vedträn och man ser framför sig den där vackra, värmande, romantiska brasan som en gång skall flamma i öppna spisen. Och man längtar efter iskalla dagar med snö. Det enda jag ser när jag blundar är vedträ. Dra isär, banka ihop, klyv igen och iväg till stapeln. Underbart dagsverke. Sen blev det fika! En stor, och jag menar det, tårtbit. Prinsesstårta, med rosa marsipan, formad som ett hjärta. Kvar sen Alla Hjärtans Dag. Lika god, om inte godare, för sällskapet var bäst idag, och så hade man gjort något bra. Och en kopp te till tårtbiten fylld med lycka. Sen blev det bums i säng för att kolla på disc 2 och 3, Anna Pihl, säsong 2. Jag har sparat sista avsnittet tills nu. Jag tittade så länge att det blev mörkt och middagen blev klar. Sen var det Melodifestival och det blev som jag önskade. Härligt. Och modershjärtat sväller när den gråa bäbisen kommer gående på hjulbenta tigerben och piper. Jag svarar pipande tillbaka och så konverserar vi en stund. Hon berättar att hon är hungrig och vill att jag skall fylla på maten i hennes skål. Jag förstår och då kurrar hon till, eller kuttrar, jag vet inte riktigt vad men det är det sötaste ljud jag känner. Hon tackar för maten med stryk kring benen. Vi fortsätter prata hela tiden. Om ditt och datt och vardagliga ting. Det är bara mig hon pratar med, och då blir jag varm. Känner mig stolt och utvald. Vi har vårt egna språk. Sen kommer hon och trycker nosen hårt mot min näsa. Och igår natt kelade hon så mycket att hon inte riktigt visste vart hon skulle ta vägen. Hon låg och kullrade sig på rygg, spann så hon frustade och jag klappade och kliade och hon log. Men sen fick jag trösta, när det sved i örat som jag var tvungen att badda med såpvatten. Hon kliade bort skorpan fast jag sa att det inte var bra. Men det blev bättre med såpan, dock struntade jag i alcogelen, då skulle hon blivit jätteledsen. Efter lite klapp började hon trampa och tova med sin fäll, och då gick jag och lade mig. På morgonen sitter hon alltid utanför min dörr och skriker. Inte piper eller jamar. Hon skriker. Tills jag kliver upp och öppnar dörren, då purrar/kuttrar hon sådär och börjar spinna. Först då blir hon nöjd. Jag älskar henne. Så extremt mycket.

Happ, för övrigt har jag inlett ett djupt förhållande med min mobil. Jag, mobilen och Anna Pihl. Det är något starkt band mellan telefonen och Anna Pihl. Kanske därför jag blev så kär i den så fort jag såg den. Inte för att jag är kär i Anna Pihl, i så fall i Claes Bang (Vajlit’s son?) som spelar Martin. Ja, Martin är jag kär i, egentligen är jag snarare kär i själva serien. Och Rapace är ett galet snyggt namn. Martin Rapace. Jatack. Jag har förresten döpt mobilen till Anna Pihl. För det är så härligt att säga det. På danska. Anna Pihl-mobilen. För den är en sån. En Anna Pihl-mobil. Tackar för det.

Nu skall jag sluta detta nattliga svammel. Svävandes mellan glädje och förtvivlan. En ganska egendomlig känsla, en kick av något slag. Kan det vara all choklad?
Nu skall jag se sista avsnittet. Åh håll nu kaeft va dejligt!
Jag skall lära mig danska. Flytande. Punk slut.

Godnatt!

Kajsa-Lisa

januari 10, 2008

Pang! Rätt in i verkligheten…

Sparad i Dans, Dystert, Men ändå ganska bra, Oro, Rörigt, Skolan, Svammel, Tårar den 7:21 e m av solola

Skolan började med en stenhård kick i ändan. IN OCH DANSA BALETT! Och det var banne mig det roligaste jag gjort på länge, jösses vad kul, och vilken härlig träningsvärk det resulterade i. Nu är vi igång igen.
Tss… det var det enda denna korta vecka som varit bra. Hittills i alla fall. Okej, sånglektionen gick ovanligt bra. Och musikalteatern var kul. Resten har bara varit en stor fet omhuldning av Herr Ågren.
Fridansen idag. Vilket patetiskt försök. Ombytt och klar, spyfärdig av nervositet. Folk pratar, jag hör inte vad de säger.
Va? säger jag dumt och huttrar i kölden som sprids innifrån. Inte ens min musikaltröja kan värma mig.
Men jag fick göra mina hoppsasteg. De är mina bästa vänner. Mina enda vänner i fridansens grotta. Sen ställde jag mig vid stången och tittade på. Stod och skämdes och vågade inte se någon i ögonen. Flackar med blicken och ler hastigt om någon skojar. En kram, och tårarna kom. De höll sig i schack ett tag. Sen rann de över. När lektionen var slut var det strida strömmar. Jag satte mig på bänken utanför omklädningsrummet och pillade på en lapp. En vänlig själ kom och jag försökte berätta, förklara.
”Det känns så meningslöst att gå kvar när man inte vågar göra något” hulkade jag och fick en kram till. Sen bildade mina tårar en stor våt fläck på skjortan som en annan vänlig själ bar, när hon kramade mig. Det är tur att alla är så generösa med kramar, det är den bästa trösten.

Tur att vi hade baletthistoria. Giselle. Svansjön. Sylfiden. Ljuva ord för mina öron och ögon. Och tack för tokskrattet!

”En gång till!”

Tårarna sprutade igen, men denna gången av ett gapskratt. Magen krampade ihop sig och jag flämtade efter luft, haha! Det var ett rejält skratt, det behövdes.

Nu. Te. Stillhet. En bok. En ruta choklad. Och jag orkar inte duscha.

/Kajsa-Lisa

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.