februari 19, 2009
Snökristaller fastnade i mitt hår där jag gick…
Åh, jag blev alldeles romantiskt lycklig när jag gick genom den fallande snön som höll sig fast i mina lockar när jag var påväg mot bussen. Är det inte fantastiskt hur små vattendroppar kan formas till stjärnor, små blommor och andra vackra figurer. Jag stod med tindrande ögon och iakttog dem där de singlade ner.
Dagen har varit fantastiskt, jag har blivit grym på att skärma av och bara låta det försvinna ut i luften och inte fastna i mig, svärta ner mig.
Hade fått ett underbart mail, jag blev så lycklig, jag har en bundsförvant! Innuti skolbyggnaden, en vuxen! Jag är lycklig ^^
Och min sånglektion! Herrejösses! Vi skrattade så det var inte klokt, jag var astrött och hade inte ätit på hela dagen, och när jag hade uppsjungning satt Kristina och gjorde små ljudeffekter och jag TOtalt bröt ihop, och när jag inte kunde sluta skratta så bröt hon också ihop ^^ Vi har så galet kul när vi är på det humöret! när vi väl samlat oss gick det väldans bra, mer skratt, såklart, men även fin sång ^^ Övningarna gick jättebra och det klingade fint där uppe på höjden, Kristina var nöjd! Och sen körde vi ”Slut på glamouren” och det gick också bra! Härlig dag ^^
Somnade som en sten på bussen, och under tiden ökade snö-styrkan, och väl framme vid min lilla bil… well, den såg ut som ett snömonster, så jag fick dra ett par tag med skrapan och upptäckte till mitt stora nöje att min fina parkering i morse var lite väl tajt med cykelstället, haha! Men det gick så bra så. Handlade fil, Ramlösa Mango (ny, prova, lovely!) och 0.5-stift. Skön blandning. Och de bygger om i affären, blir jättefint och ordningsamt!
När jag kämpat mig upp för backarna (eller snarare när bilen gjort det) hämtade jag två flyttlådor ved, borstade av bilen, slängde sopor och fixade runt i mitt lilla hemman ^^ Nu sitter jag här, mätt och go (maten funkade nu på kvällen!), varm och tittar på Gilmore girls ^^ Tittade på bilderna Christin tog på Gran Canaria, jättefina, och det var så kul att göra en liten återresa och minnas vad vi sade och gjorde när korten togs. En härlig resa, tack Christin!
Hmm… brasan är inte riktigt på min sida än… veden är i och för sig både kall och lite fuktig since it’s snowing, men den kommer nog till sig snart.
Nu skall jag fortsätta mysa!
Kajsa
februari 17, 2009
Jamen visst.
Jodå, än en gång tog det typ tjugo år innan jag skrev igen. However.
Ojoj, denna dag.
Den började helt fantastiskt med ett samtal med Lena. Människan är ju banne mig magisk, hon säger så bra saker och är så klok och… mänsklig. Jag gick därifrån så glad, uppfylld och trygg. Trygg med att jag har hennes stöd, she’s covering my back, liksom. Men. There’s always a but. Hon bad mig prata med Kristina, och det samtalet gick sådär. Hon tolkade fel, och började ”skälla” fast liksom inte på mig, men jag blev så frustrerad över att hon inte fattade vad jag sa och varför, så tillslut började jag gråta… great. Hon skämdes nog, för hon sa ”men jag menar ju inte detta för dig” och så gav hon mig en karamell. Herrejösses vad rar hon är, hihi ^^ Jaja, nu känns det ganska bra, men jag grät hela vägen till bussen för mig själv, lyckligtvis var Oliver där och muntrade upp mig. Well, well, det blir bra.
Dock, har jag ju sovit knappt åtta timmar på två dygn, och då min puls ibland rusar, huvudvärk förekommer och jag tydligen haft lite näsblod, så stannar jag hemma imorgon och vilar. Det blir skönt. Jag skall bära in vagnslaster med ved så jag inte behöver springa varje dag. Det är ganska mysigt med ett eget hemman. Jag och katten. Kristina har tre. Jag blev alldeles glad.
Ja, that’s all for now, I think.
Kajsa
februari 4, 2008
Ja herregud i London!
Bara för att jag älskar min släkt HUR mycket som helst!
- Lite… äääckligt?!
- Du är SÅ speciell…
- Men bajsa ner dig!
- Jo, reprisen gick igår…
- Åh, röva i en ask!
Alla dessa fina sägningar kom Kari med ikväll, mamma och systrarna och mormor kom hem från Fuerteventura och vi hade ”uppesittarkväll” med småplock och vin, och massa prat och skratt. Det är med ”lite äckligt” berättade hon i och för sig innan de åkte, men den kom upp många gånger. Och det där med att ”du är SÅ speciell” var att jag tyckte om åsnefiltarna som luktar malkulor och fotogen som fanns på vårt stamhotell i Grekland varje år vi åkte dit när vi barn var mindre. Och det med ”röva i en ask” var när vi pratade om ”Let’s dance” och jag berättade att Susan åkte ut, då sa Kari att hon skulle se reprisen och då sa jag att den var igår (kommer kanske fler dagar) och då blev hon upprörd och sa ”röva i en ask” och jag formligen bröt ihop och hamnade på golvet. Heelt underbart.
För övrigt så hade mamma köpt massa fina presenter! En urgullig klocka av märket ”Tous” (som tydligen var grymt poppis där nere) och en superfin väska av samma märke (I’m in love!), ett par väldans snygga flipflop, två übersöta linnen, ett kopiöst sött mobilsmycke med Hello Kitty som surfar och en go burk med salt-pingviner! Lyckan var gjord, kan jag ju säga! ^^
Det var så skönt att få hem dem igen, nu kan jag riktigt slappna av och njuta, Marie och mormor åker imorgon, tyvärr, men Kari stannar kvar för hon skall komma på visafton på torsdag! Hur kul som helst! Det blir nog många skratt under dessa dagar, ja herreminje.
Oh fy, klockan är snart halv ett och jag skall upp om fyra timmar… och så börjar dagen med balett. Kanske att det får bli en sväng till vilorummet istället? Vi ser hur det blir.
Godnatt alla kära människor därute!
Kajsa-Lisa
december 21, 2007
Jullov…
… fy faaaaaaan vad skönt.
Var bara det jag ville säga. Och att det var en underbar avslutning med Nötknäpparen (Lena, du förstår inte hur glad jag blev), kulikul i teatern, musikalquiz (som jag, Cajsa och Helena vann!) mer Nötknäpparen och en Lena-kram. Och massa kramar till och från andra underbara människor. Och jag kom hem klockan två! Helt osannolikt! Första gången jag är hemma före sex den här terminen.
Nu vill jag bara tacka för denna underbara dag, och önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Kramar från Kajsa-Lisa
oktober 8, 2007
Underbart ^^
Nu har mamma pratat med Lena.
Och rett ut både det ena och det andra.
Så nu känner jag mig lugn och fin.
Och så lite gulligt skratt på det ^^
Dejlig kväll!
Kajsa-Lisa
september 28, 2007
Sympathy, Tenderness…
Oh vad jag är trött…
Det har varit en bra dag, ett anfall under jazzen, men men. Lena är så go så det går ju inte att beskriva…
- Håll munnen! Nej, jag menar inte så… hahaha!
Det var ju för roligt, vi riktigt bröt ihop ^^ Vi kom nämligen underfund med att den metod som fungerar bäst under anfall är att hålla för min mun så jag bara kan andas genom näsan. Och det var just vad hon gjorde, höll för min mun, och tillslut gjorde jag det själv, men så släppte jag några gånger för att dra djupt efter andan (så som jag inte skall göra, men ändå måste) och då sa hon så, men ångrade sig genast för hon menade ju inte att jag skulle hålla tyst, men jag förstod och vi roade oss kungligt med det en stund, haha!
För övrigt så var det så komiskt i början av jazzen, eller ja, vi satt utanför och väntade på att Lena skulle låsa upp dörren, men hon kom inte på en lång stund… när det gått ca fem minuter hörde vi klackar och dörrarna genom korridoren flyger upp. Där står hon, i egen hög person, hur snygg som helst i svarta välputsade klackskor, sketsnygga mörka jeans, en grymt snygg top, sin blåa vindjacka över och väskan chict på axeln. Hon bad oss gå in och värma upp med en lek medan hon bytte om. Jag bara stammade, hade tappat all fattning. Men lekte gjorde vi, först ”Nätet” sen ”Kram-jage”, och varma blev vi. När Lena var klar förklarade hon att hon just varit på ryggbehandling (därav förseningen gissar jag) och inte skulle göra så mycket annat än att gå rakt, med andra ord inte ge sig hän i någon dans.
Well, dansen var kul, det lilla jag var med.
Gympan var också kul, det gick jättebra idag, inga anfall där inte ^^ Cred!
Sen satt jag länge kvar, städade och så. Gick även och köpte godis med Cajsa. Det var mysigt.
Nu måste jag sova, så jag orkar med morgondagen!
Kajsa-Lisa
september 27, 2007
Åh. herre. GUD. vilken. dag!!!
Giiiiihihihihiiiiiiiii!!!!
HERREGUD, TACK FÖR DENNA DAG!!!!!!
Jag fattar inte att man kan vara såhär lycklig!!!!!! GAAAAAAAAAAH!!!!!
Förlåt, men jag typ studsar runt i hela huset och inom hela min kropp, är helt crazy!!!!
Puh, jag kanske skall förklara varför min dag varit så underbar.
Jag skall bara skriva några ledord:
Bullar. Godis. Sånglektion. Lovord. Svordommar (sagda i glädje). Människor man älskar. En fruktansvärt bra sång. Många kloka ord. Dans. Premiärlektion med människan jag älskar mest i hela världen. Ett fantastiskt möte.
Ja, det är väl ungefär det som symboliserar dagen.
Första lektionen var matte och jag mådde skit, andningen var rubbad och jag var orolig/sur/rädd. Så jag gick därifrån, lade mig på en bänk och lyssnade på Peter Jöback. Andningen blev bra efter en stund.
När de andra slutat gick jag, Jenny, Linnéa och Wiken till Maxi. Där shoppade vi loss på bullar, godis, Condis-kakor, Brago-kex, nyponsoppa och annat gott! Min skörd blev: en kanelbulle, en godispåse, ett paket Brago-kex (Bronco ^^) och Fishermans Friends. Vi hade så kul så, jag var grymt glad när vi kom tillbaka. Sen var det dax för sånglektion och jag var ganska dämpad… övervägde att köra med ”jag har ont i halsen” men oh nej då! Vi diskuterade vad Lars hade kommenterat, sen blev det BRÖSTRÖSTÖVNING, milde tid!!! Och jäklarns, jag blir alldeles superupprymd, för jag hittade mig bröströst!!! Jag har aldrig någonsin sjungit med den förr! Det var som en helt ny värld som öppnades! Jag blev helt tossig, Kristina blev också alldeles till sig, och vi provade och provade, tillslut fick jag nästan ett anfall och vi skojade och skrattade, tillslut satte jag mig på golvet och sjöng, för jag var helt färdig. Jag satt där och bröstade hela ”On my own”. Jag bröstade hela ”On my own”!!!!! Jag blir galen! Det kanske låter konstigt, men det är en stor bedrift för mig! Jag är så glad, jag fattar inte vad jag hållit på med tidigare, det är ju det här som är att sjunga! Och jag som skrev igår att jag inte tycker det är roligt längre… pyttsan! Glöm vad jag skrev/sa, nu har det blivit pånyttfött liksom ^^ Det är verkligen så, som att lära sig sjunga på nytt. Underbart! Sen började Kristina prata. Och prata. Och jag stod och började nästan gråta. Så mycket snälla ord har jag aldrig fått, det var en sån otrolig känsla, jag lyfte flera meter och visste inte vart jag skulle göra av mig själv! Jag kunde ha flugit!
- Ta åt dig det här nu, bär det med dig och tänk på det.
- Det gör jag, det är därför jag håller på att börja gråta, kved jag i något som var en blandning av skratt och gråt.
Kristina kom fram och kramade mig.
Jag har banne mig aldrig blivit så glad för berömmande ord som när hon sa allt det där. Jösses.
Efter det gick jag för att äta innan fridansen, men var så upprymd att jag bara fick i mig två knäckemackor och ett glas yoghurt. Sen gick jag och bytte om. Fridansen gick jättebra, vi började på diagonalen, det gick bra, sen körde vi uppvärmningen och allt kändes toppen! Helt plötsligt när vi gör ”ande-grejen” som jag kallar den för mig själv, så säger det bara klick! och jag var tvungen att dra jättedjupt efter andan. Bara poff så kom en andingsattack! Och jag hade inte känt något innan! Jag blev helt chockad. Men men, den utvecklades aldrig till någon panikpanik attack, bara halvt om halvt. Men jag kunde vara med lite igen sen, men så kom det tillbaka, och tillslut fick jag sätta mig i Lena Vajlit’s omklädningsrum. Sen följdes jag och Lena åt till maten och pratade om hur obscent det är med utmanande kläder. Hon skrattade när jag sa att jag är som en nunna när det kommer till sånt, knäpper ända upp ^^
Efter maten var det engelska och jag skrev den där förjordade bokrecensionen… hon sa att om vi inte hann klart så kunde vi få ta med den hem, så då slappnade jag av, men när lektionen var slut (och jag inte var klar) så fick man i alla fall inte göra det, så det var bara att lämna in… men men.
Sen var det äntligen dags för kulturhistoria (numera kallad danshistoria) med Lena! Som jag längtat! Jag hann lyckligvis byta om till vanliga kläder innan det (hade engelska, och åt i jazzkläder, det var så jag och Lena kom in på kläder överhuvud taget). Well, salen vi skulle vara i ändrades i sista sekund, och några saknades, så medan Tanya gick och hämtade dem sprang jag på toa, sen sprang jag som en galning tillbaka för att inte missa något, men då såg jag att Lena stod i änden av korridoren och viftade med armarna att jag skulle sakta ner, så det gjorde jag ^^ Hon sa att det inte var någon brådska, att vi inte börjat än. Jag log fåraktigt. Jag satt med Sanna under lektionen, jag kan säga att vi bröt ihop precis innan vi började, sen kunde vi inte se på varandra utan att frusta av skratt, men vi lyckades hålla oss. Lektionen var i alla fall jätteintressant och jag var superlycklig ^^
När den var slut blev jag nervös, det var dags för möte med lärarna. Jag gick till salen vi skulle vara i, men den var upptagen, så jag fick lite smått panik. Precis då kom Lena, och sa att salen var ändrad (denna med…) I alla fall, vi kom rätt tillslut, och där satt redan ett antal av mina lärare. Jag blev sketblyg (är jag aldrig annars) och höll mig nära Lena. Vi flyttade lite bord och grejer så att alla skulle få plats, och Lena klappade på en stol bredvid sig och jag satte mig på den. Sen inväntade vi de sista, och tillslut kom även skolläkaren och A-Li. Lena klappade mig på ryggen, då blev jag lugn.
Sen körde vi igång pratet. Det var verkligen helt underbart, alla var så snälla, de förstod, ställde lite frågor, föll in med kommentarer, och vi skrattade en hel del. Kristina log och blinkade åt mig flera gånger, det gjorde de andra med. Vi satt i ca 45 minuter, sen var det klart. När Vajlit gick förbi mig klappade hon mig på kinden, hon är för himla go. Under mötets gång frågade hon om jag kände det som att det var lärarna som ställde för höga krav på mig (när vi kom in på att jag har så höga krav på mig själv) men jag bedyrade att jag kände motsatsen, att jag får ett väldigt stort stöd från lärarna. Jag tycker så mycket om dem allihop (med undantag för kanske en…).
Well, sen var jag tvungen att skynda mig för att hinna med bussen hem… jag var för övrigt så uppspelt och lycklig att jag inte somnade med en gång för en gångs skull, utan först efter en lång stund^^
Nu, efter denna otroligt långa utläggning om min otroligt, fantastiskt underbara dag, skall jag duscha, äta lite av godiset jag köpte, och sova ^^
Godnatt alla underbara människor!
Kajsa-Lisa
september 26, 2007
Babbel babbel…
Dagens låt var ”I’m a little yellow fish” från den tecknade filmen ”Hjälp, jag är en fisk”. Det sa plopp i morse, och där satt den. Spikad. Tills jag började nynna på ”Kärleken är”, och då fastnade den istället ^^
Jahopp, dagen då, hur var den?
Åt helvete, är väl ett bra svar på den frågan… Nä, riktigt så illa var det inte, men jag tänker ju alldeles för mycket, och då blir det lätt så. Innan eos:en var jag så nervös att jag inte kunde äta. Höll nästan på att spy. Jag drack ett glas yoghurt, that’s it. Och fick ett anfall innan lektionen började. Eller ja, det blev aldrig ett fullt utvecklat anfall, dock nästan. Höll i sig i ca en timme. Men det visade sig att jag ändå inte tillhörde den gruppen som skulle visa upp sin lilla ”lerklumps-rörelsesekvens” eftersom vi jobbar i halvklass. Min grupp hade ”klipp-och-klistra”-övningar. Men jag låg inne hos Lisa, Aldo och Jarl och lyssnade på musik. Sen kom Lars och vi skojade om att jag är en musikalnörd. Jag blev riktigt smickrad av det Lars sa, och han är inte den som är den, så det gäller att suga i sig ^^ För övrigt så sjöng jag upp på musikalteatern idag. Av en ren slump. Vi hade en kvart över, så jag körde. Det gick bra. Naturligtvis finns det massor att peta i, men jag är nöjd ändå. Eftersom det inte var planerat eller genomtänkt för fem öre. Och ja, jag vet… jag skall jobba på bröströsten. Kristina jagar mig med piskan för att jag skall hitta den. Samtidigt som hon tvingar mig upp, upp, upp. Jag ser inte fram emot sånglektionerna längre. Jag tycker inte det är kul att sjunga längre. Inte så ofta i alla fall. För min röst har blivit så dålig. Jag med. Fy, vad hemskt det kändes att erkänna det där, men det är så. Jag tycker inte det är roligt att sjunga längre. Fy fan. Det är ju på sång jag byggt mitt liv. Vad skall jag nu leva på och av? Äh, det märker vi.
Imorgon blir det möte. Med hela lärarstaben, plus rektorn. Man tackar för pådraget, men rektorn? Är det verkligen nödvändigt? Och den där f******ade skolläkaren som sa att hostan var ett verbalt tix. Verbalt tix my ass. Och skolsköterskan. Med sina dumma idéer. Och som säger elaka saker om Lena. Jag har kommit att avskt henne för det. Ingen är elak mot Lena så länge jag finns här. Så det så. Men jag tror att A-Li känner sig dum och underlägsen. För Lena har så bra förslag och tankar hela tiden. Det är ju A-Li som skall föreställa vara skolsköterska. Lena är mycket bättre, akta dig du! För hon är en vanlig människa. Nä, inte vanlig för mig. Men ingen överlägsen högt utbildad (?) fil.kand.-läkare… pyttsan alltså.
Idag var det Lisa som ”tog hand” om mig när andningen sket sig, och hon frågade:
- Är det något som hjälper, som lindrar det hela lite?
Och så log hon och svarade på sin egen fråga:
- Lena…
Då log jag och blev generad, för det stämmer ju. Jag kunde se den roade glimten i Lisas ögon. Hon är för rolig ^^
Ja, jag kom bara på det sådär plötsligt när jag skrev om A-Li och hennes korkade sägningar om Lena. Hon säger ju inte direkt något om Lena, men jag hör tonen hon säger det med, och ser den där överlägsna blicken. Blä, den får mig att må dåligt. Blickar kan verkligen beskriva mycket, och avslöja ännu mer. Jaja, det är A-Li’s problem. Jag och Lena kör vårt eget race. Och imorgon skall jag ha första kulturhistoria-lektionen med Lena! ^^ Jag är så glad så! Jag gissar att det bara kommer handla om dans, vilket jag är fullkomligt nöjd med ^^ Hon skulle kunna läsa utantill ur en telefonkatalog utan att det skulle bli tråkigt. Det har jag säkert sagt förut, men det stämmer så väl så det tål att sägas igen.
Innan det är det dock sånglektion… och fridans… men jag och Jenny tränade som tokar på fridansen, så nu är vi grymma! ^^ Dansen blir nog inga problem. Och sången får vi försöka ta med en klackspark.
Nu skall jag snart lägga mig, är sjuhelsikes trött idag!
Kajsa-Lisa
september 13, 2007
Titel…
Jopp… fjärde anfallet på en vecka. Känns bra.
Jag tar det från början:
På morgonen sökte jag upp Lena för att jag ville prata lite ang. dansen och att jag tycker att det går så dåligt… även om det stundande läkarbesöket. Dansen tyckte hon inte var några problem, tvärt om (jag blev jätteglad och generad) och när läkarbesöket kom på tal frågade hon:
- Vilken tid var det?
- Två, svarade jag.
- Äh, då körde det ihop sig, jag har ett intagningsprov då så jag kan inte följa med dig…
(Då höll jag på att spricka av ”herregud-vad-underbart-snäll-och-go-och-fantastisk-du-är”-tankar).
Vi pratade en stund till, sen gick jag för att ha håltimma som jag tillbringade med en god bok och sånglektion (där jag för övrigt höll på att kola av, slutade med att jag hostade sönder halsen och blodsmaken spred sig, fy fasen…) Kristina blev förskräckt när jag frågade om det är normalt att det smakar blod, så nu skall jag få numret till någon specialist som skall ta sig en titt i halsen på mig (whoopee!)… jag som avskyra allt sånt, kan ju inte ens gurgla med vatten utan att svälja hälften av ren avsmak…
Well, sen var det fridans, och efter mitt och Lenas lilla prat kändes det hur bra som helst! Diagonalövningarna gick jättebra, och helt plötsligt kommer lite mediaelever för att ta kort på oss. Så vi gjorde min favoritswing över diagonalen samtidigt som de fotade ^^
Sen fortsatte vi med en jätterolig uppvärmning, och sen körde vi lite på dansen. Vi gick igenom det gamla från förra veckan (jag lärde mig lite snabbt idag eftersom jag låg och hyperventilerade sist de gick igenom) och så dansade vi det ett par gånger. När det satt bra så lade vi till fler steg, och då kände jag hur det låste sig. ”Äsch, det går nog över” tänkte jag. Jag gick ut i korridoren för att få lite lugn och ro, och för att inte störa de andra. Men det blev bara värre, och när lektionen var slut stapplade jag in i salen igen och damp ner på golvet vid väggen. Just då pratade Lena med någon, men så fort hon var klar kom hon till mig. Kramperna satt som vanligt i magen, fingrarna, axlarna och i ansiktet. Jag ålade runt på golvet för det är så obehagligt när det känns sådär i magen. Lena försökte få mig tillbaka till regular andning, med viss framgång, men hon ringde ändå efter skolsyster som kom ganska snabbt. Då var jag ganska okej, andningen var bra, men kramperna höll i sig. Då kom Vajlit också och blev alldeles lång i ansiktet. ”Nämen vad är det med Kajsa?” frågade hon på sitt tysta försiktiga sätt. ”Hon har hyperventilerat och så…” svarade Lena. Vajlit satte sig på huk framför mig, och så hade jag Lena på vänster sida och Anneli (skolsystern) på höger sida. Det var rart ^^ Men hur som helst, Vajlit skulle ha lektion, så Lena tog med mig in till deras omklädningsrum så satt jag där ett tag med henne. Hon ville att jag skulle få mat i mig, så hon gick till matsalen (frågade först vad jag tyckte om eller inte tålde) och lade upp mat på en tallrik som hon ställde hos några av mina klasskompisar, sen kom hon tillbaka och hämtade mig (som då var riktigt normal, bortsett från yrseln). Så ajg gick i jazzkläder till matsalen (som var väldigt tom i coh för sig) och sjönk ner hos Christin, Sara och Tanya. Jag har banne mig aldrig sett en mer aptitretande tallrik med mat, alltså! Shit vad fint! Mycket prydligt upplagt, och dessutom allt jag tyckte om ^^ Lena hade tydligen sagt att ”såhär mycket äter nog inte Kajsa…” men hon skulle bara veta att jag käkade upp alltihop, haha! Jag blev vrålhungrig när jag väl började äta, plus att det var så himla gott! (Salladsbord med skinka, ris och Rhode Island-sås). Ja jösses, det var dejligt ^^
Efter det gick jag och bytte om (tog god tid på mig, men Lena sa att jag inte behövde gå på engelskan eftersom jag ändå skulle träffa läkaren efter halva lektionen) och gick sedan upp till vår korridor.
Jag smet in en stund på engelskan, men så gick jag och Emilia iväg (hon skulle vara med mig som ”vittne” om de inte skulle ta mig på allvar). Ja, vi tillbringade lång tid där inne, pratade (och skrattade, jösses vad läkaren är rolig, hon använder så härliga uttryck). Hon konstaterade att det inte är kroppsligt, och hon tycker att jag skall börja gå till Bup igen… okaj.
Nu kände jag att jag blev lite rastlös, men resten av dagen var toppen (dock ett smaskigt hostanfall igen, men det är en värdslig sak om man jämför med andnings-grejen, så whatever…), innan det en mysig sväng till Maxi med Emilia, och en mycket angenäm bussresa hem ^^
Nu skall jag titta på Idol, och äta resten av naturgodiset jag köpte, hihi. Firade att GI är över då Lena (och Catti) tyckte att det var ganska dumt att hålla på med, mammas kommentar när jag berättade det var ”ja, det är ditt val” på det där nonchalanta sättet jag hatar. Tack för stödet liksom. Tack för att du bryr dig om min hälsa… Jag kan säga att Lena bryr sig mer.
Ha det fint!
/ Kajsa-Lisa
