april 27, 2009
Vila tryggt som ett barn vid mitt bröst…
… lyssnar på den hela tiden, för nu är jag återigen inne i en period där jag känner mig väldigt otrygg, liten och ensam. Att känna sig otrygg hemma måste vara en av de värsta känslorna. Jag har haft en helt underbar dag i teatern med Grease-gänget, roligt nästan hela tiden, men så fort dagen var slut kom ”nej, jag vill inte åka hem”-känslan.
Att behöva gömma kakor i sitt rum, ljuga om vad jag ätit… tröstäta. Jag hatar det! Och att jag fick en hel låda kakor i lördags gjorde ju inte saken bättre. Det var jättesnällt och omtänksamt, men jag har ju faktiskt uttryckligen sagt att jag inte skall äta sånt mer. Och nu sitter jag här. Och äter i smyg. Jag vet inte ens om jag vill…? Eller jo, klart jag vill, det är så himla gott, men fy för den lede vad pissigt man mår efteråt. Oj. Jag rodnar nu, när jag skriver! Rodnar för att jag skäms och känner mig äcklig. Och jag kan inte börja gråta nu, för snart är det middag. Men det bränner i ögonen. Och självföraktet som detta frambringar skär i hela kroppen, själen. Jag som var så modig och fantastisk i lördags! Som körde till Kungälv alldeles själv, och tankade helt själv för första gången, på vägen hem, det som jag varit så rädd för. Där körde jag i mörkret och tog resolut sikte på macken, och tankade! Helt själv! Jag var så himla stolt, och det var vackert ute och jag lyssnade på den underbara ”Kaffesången” från Bröderna Lejonhjärta… Och det hade varit en sån underbar dag på Ullevi. Malena var helt magisk, och matchen var toppen och stämningen och allt var bara underbart! Varför fick jag inte behålla den lyckan? Nu är jag ändå lycklig, för jag skall sjunga med M på fredag, det är en räddning! En absolut räddning, jag förgås av alla tankar och skuldkänslor och all shit här hemma. Kvav luft. Äckelpäckel. Jag vill hem till er, där luften är så frisk och klar och det luktar gott och känns tryggt. Vill ni adoptera mig? Det vill jag. Det är delvis därför jag älskar att titta på dansen. För när du går förbi, sveper doften förbi. Den trygga underbara doften.
Nu är det middag.
Adjö.
Kajsa
april 7, 2009
…
Men förlåt så in i helvete jävla mycket för att jag vill torka mina sängkläder i torktumlaren. Förlåt så JÄVLA mycket. FÖRLÅT SÅ IN ÅT HELVETE MYCKET. FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT för att jag vill använda mitt isbjörnspåslakan och råkar använda torktumlaren för en jävla helvetes gångs skull. För det går alltid bra på dagen att använda den, men nu, när de är kväll, då hör du den och kan inte sova, och så skyller du på att det är energislösande att torka helt torrt. Det vet jag väl att det är, men hur ofta gör jag så? När jag nu vill använda mitt isbjörnspåslakan, kan jag inte få göra det då? Kan du inte bara sätta ner foten och säga ”jag vill inte att du torktumlar såhär sent” istället för att svamla om ”du som bryr dig så mycket om jorden och miljön”. Hade du sagt att du inte ville att jag gjorde det, då hade jag ju inte gjort det fattar du väl????
Och jag fattar inte ens varför jag är så jävla arg! Jo, förresten. För din jävla ton när du svarade ”godnatt”. Du skall väl inte vara sur, jag gjorde ju som du sa nu. Jag stängde ju av maskinen. Sen att jag blir sur måste du ju fatta, du vet hur jag blir när jag föreställt mig nåt och sen blir det inte så. Du vet hur fel det blir inom mig. Så du skall fan inte vara sur. Du skall säga ”bra att du stängde av den” och sen säga godnatt på vanligt vis. Inte tyket och för att visa att du är sur.
Och jag vill inte vara arg på dig, för då händer det säkert nåt och jag kommer aldrig förlåta mig själv, men nu är jag arg på dig. Och det är en jävligt främmande känsla. Och jag hatar den. Men jag hatar också att du är så jävla envis. Jag skall lida för att jag blir sur, jag får ju inte vara sur för då blir du sur. För du får ju känna och göra vad fan du vill, det får inte jag. För då blir du sur.
september 6, 2008
Vad missade jag?
Sen skolan började och vi hade vår första lektion med Aldo, samhällskunskap, så har jag undrat: vilken del av utvecklingen missade jag? Alla andra kan saker om politik, partier, demokrati osv, men jag är så oerhört ointresserad, jag har aldrig brytt mig om det. Jag funderar på var det ”gick fel”, känns som jag är kvar på tio-åringsstadiet, då man bekymrade sig för att tiden gick alldeles för fort när man lekte. Kanske missade jag en utvecklingsbit när jag var ute och seglade? Hur som helst, det jag vill komma farram till är att jag känner mig helt lost. Jag har svarat på en fråga, och den var så jäkla rätt det kan bli! ”När var Ungern-revolutionen?” Aldo tittar runt i klassen och alla tänker febrilt. Jag räcker upp handen. ”Kajsa?” ”1956.” ”Alldeles rätt”.
Det satt riktigt gott ^^
Whatever. För övrigt suger det att jag inte har kvar dansen. Saknar Lena som faen, och eftersom Aldo hade fått helt fel information, så är hon inte min studiehandledare ändå. Jag avskyr det. Och jag ber om ursäkt för en fruktansvärt meningslös och oitressant blogg. But, still.
Bye for now.
Kajsa.
maj 29, 2008
Hemmafru?
Wow, idag har jag verkligen varit hemmafru! Fast jag tycker det är kul ju ^^
Skall inte gå händelserna i förväg.
Jag sov jättelänge idag, för jag tittade på Oliver! igårkväll, och hade glömt att den var 2 ½ timme, så den var slut halv tre… men men. Hur som haver, jag övningskörde idag! Det gick jättebra och var svinkul! Det blev en ganska lång sväng, och så provade jag att starta i uppförsbacke. Påväg hem såg vi att en tjej ramlat med cykeln, så vi (och en annan bil som stannade som kände tjejen och hennes kompis) hjälpte dem hem.
Väl hemma så hjälpte jag mamma med att rensa ogräs i salladslandet, men efter ett tag klarade jag inte av den otroliga värmen (är ju sjukt värmekänslig) så jag gick i för att duscha, och då blev jag förbannad på hur sandigt och jävligt det var överallt trots att jag dammsög i förrgår, så efter duschen gick jag loss på mitt toalettgolv, dammsög hela huset och rensade hallen och tvättstugan. Detta tog hela Mamma Mia! som jag lyssnade på, finns ingen bättre städmusik!
Oj, skall bara ut en snabbis och mörda mördarsniglar med mamma!
Hej så länge!
september 3, 2007
…
Jävla helvetes faans helvetes kroppsfixering.
”Jävla fetto, hur kan du ens komma på tanken att ta på dig det där?”
”Smalsmalsmalsmalsmalsmal du är ful och fet och dum, värdelös, alla tittar snett på dig, du är ingenting! Kan du inte fatta det?! Är det så svårt att förstå? Äh, hopp, klamra dig fast vid hoppet du. Det hjälper dig inte att bli smal och söt. Smal och fin som alla andra är.”
Kläderna sitter konstigt, fettet väller över kanterna, äcklig, klibbig, slemmig. Plufsig. Fet. Celluliter. ”Låren skvalpar när du springer.”
”När du sitter blir det stora gropar i låren.”
”Vaderna är som timmerstockar.”
”Bilringar så fort du inte står rakt upp och spänner magen.”
Det finns inget att ta på sig för att dölja allt.
