december 18, 2007
Hmm…
… såhär i kvällningen kommer tankarna…
Jag är inte superdown nu, verkligen inte! Behöver bara skriva av mig lite.
Jag var ju hemma idag för att jag hade förkylningskänningar igår, plus att jag väl inte var jättesugen på att spela upp dialogen på teatern… men men, hade ju en underbar dag hemma istället, kändes mycket bra! Men nu är det såhär va att… jag inte tänker gå till skolan imorgon heller… Det känns så fruktansvärt onödigt! Om jag är i skolan så mår jag på ett så konstigt sätt och jag är sventrött om jag så sovit i tolv timmar, jag känner mig avstängd och hänger inte med, varken när folk pratar eller på lektioner. Lena förklarade till exempel en grej för mig härom dagen men hon hade lika gärna kunnat prata ryska! Jag begrep inte ett ord! Det är jätteobehagligt, för hjärnan känns liksom ihopkrympt på ett väldigt underligt sätt som gör mig rädd. Så då missar jag massa saker ändå, lika väl som när jag är hemma. Men jag vill inte missa massa grejer för jag vill inte att lärarna skall bli sura och börja tycka illa om mig, men jag vill defenitivt inte hoppa av. Detta är en jävla soppa, och jag är så trött på att tänka på det. Därför var jag så glad hela helgen och idag, för jag tänkte/har inte tänkt på det då. Förän nu när jag ringde och sjukanmälde mig. Och innan det. Nej, nu skiter jag i det här! Nu tänker jag titta lite på granen som är så himla fin, och så skall jag lyssna på Jekyll and Hyde som nu ligger på min mp3, och så skall jag tänka på hur fint det blev i garderoben nu när jag flyttat alla kläder dit, och på att alla filmer finns i byrån i mitt rum. Väldans vad mycket man har fått gjort idag!
Sov så gott!
Kajsa-Lisa
oktober 3, 2007
Enda nackdelen med O’boy…
… är eftersmaken man får i munnen. Lite suraktigt… annars är O’boy underbart ^^
Happ, lade mig halv åtta, nu skall vi sova liksom!
Efter en stund av lätt slummer vaknar man och kan inte somna om. Då går man upp och dricker först lite vanlig mjölk, sen ett glas O’boy och så sätter man på datorn och kollar om det hänt nåt nytt de senaste tre timmarna. Det hade det gjort.
En härlig blogg som gjorde mig glad, tack min kära Fisk.
Och så lite roliga bilder som goa vänner tagit. Jag ser inte klok ut, men det får vi väl bjuda på.
Näe, nu måste jag försöka sova igen, detta är ju inte klokt. Kommer inte bli en bra dag imorgon om jag är trött. Det kommer det inte bli ändå, är jag ganska övertygad om. Musikteori-prov. My ass. Jag avskyr det.
Blä vad jag svamlar. Skyller på att jag är övertrött.
Godnatt,
Kajsa-Lisa
september 26, 2007
Babbel babbel…
Dagens låt var ”I’m a little yellow fish” från den tecknade filmen ”Hjälp, jag är en fisk”. Det sa plopp i morse, och där satt den. Spikad. Tills jag började nynna på ”Kärleken är”, och då fastnade den istället ^^
Jahopp, dagen då, hur var den?
Åt helvete, är väl ett bra svar på den frågan… Nä, riktigt så illa var det inte, men jag tänker ju alldeles för mycket, och då blir det lätt så. Innan eos:en var jag så nervös att jag inte kunde äta. Höll nästan på att spy. Jag drack ett glas yoghurt, that’s it. Och fick ett anfall innan lektionen började. Eller ja, det blev aldrig ett fullt utvecklat anfall, dock nästan. Höll i sig i ca en timme. Men det visade sig att jag ändå inte tillhörde den gruppen som skulle visa upp sin lilla ”lerklumps-rörelsesekvens” eftersom vi jobbar i halvklass. Min grupp hade ”klipp-och-klistra”-övningar. Men jag låg inne hos Lisa, Aldo och Jarl och lyssnade på musik. Sen kom Lars och vi skojade om att jag är en musikalnörd. Jag blev riktigt smickrad av det Lars sa, och han är inte den som är den, så det gäller att suga i sig ^^ För övrigt så sjöng jag upp på musikalteatern idag. Av en ren slump. Vi hade en kvart över, så jag körde. Det gick bra. Naturligtvis finns det massor att peta i, men jag är nöjd ändå. Eftersom det inte var planerat eller genomtänkt för fem öre. Och ja, jag vet… jag skall jobba på bröströsten. Kristina jagar mig med piskan för att jag skall hitta den. Samtidigt som hon tvingar mig upp, upp, upp. Jag ser inte fram emot sånglektionerna längre. Jag tycker inte det är kul att sjunga längre. Inte så ofta i alla fall. För min röst har blivit så dålig. Jag med. Fy, vad hemskt det kändes att erkänna det där, men det är så. Jag tycker inte det är roligt att sjunga längre. Fy fan. Det är ju på sång jag byggt mitt liv. Vad skall jag nu leva på och av? Äh, det märker vi.
Imorgon blir det möte. Med hela lärarstaben, plus rektorn. Man tackar för pådraget, men rektorn? Är det verkligen nödvändigt? Och den där f******ade skolläkaren som sa att hostan var ett verbalt tix. Verbalt tix my ass. Och skolsköterskan. Med sina dumma idéer. Och som säger elaka saker om Lena. Jag har kommit att avskt henne för det. Ingen är elak mot Lena så länge jag finns här. Så det så. Men jag tror att A-Li känner sig dum och underlägsen. För Lena har så bra förslag och tankar hela tiden. Det är ju A-Li som skall föreställa vara skolsköterska. Lena är mycket bättre, akta dig du! För hon är en vanlig människa. Nä, inte vanlig för mig. Men ingen överlägsen högt utbildad (?) fil.kand.-läkare… pyttsan alltså.
Idag var det Lisa som ”tog hand” om mig när andningen sket sig, och hon frågade:
- Är det något som hjälper, som lindrar det hela lite?
Och så log hon och svarade på sin egen fråga:
- Lena…
Då log jag och blev generad, för det stämmer ju. Jag kunde se den roade glimten i Lisas ögon. Hon är för rolig ^^
Ja, jag kom bara på det sådär plötsligt när jag skrev om A-Li och hennes korkade sägningar om Lena. Hon säger ju inte direkt något om Lena, men jag hör tonen hon säger det med, och ser den där överlägsna blicken. Blä, den får mig att må dåligt. Blickar kan verkligen beskriva mycket, och avslöja ännu mer. Jaja, det är A-Li’s problem. Jag och Lena kör vårt eget race. Och imorgon skall jag ha första kulturhistoria-lektionen med Lena! ^^ Jag är så glad så! Jag gissar att det bara kommer handla om dans, vilket jag är fullkomligt nöjd med ^^ Hon skulle kunna läsa utantill ur en telefonkatalog utan att det skulle bli tråkigt. Det har jag säkert sagt förut, men det stämmer så väl så det tål att sägas igen.
Innan det är det dock sånglektion… och fridans… men jag och Jenny tränade som tokar på fridansen, så nu är vi grymma! ^^ Dansen blir nog inga problem. Och sången får vi försöka ta med en klackspark.
Nu skall jag snart lägga mig, är sjuhelsikes trött idag!
Kajsa-Lisa
september 25, 2007
”Ingenting känns komplicerat, ingenting känns svårt…”
”… för hon har blommor i sitt hår, som bara jag kan se”
Den låten var det första jag fick på hjärnan i morse klockan 04.40. Den bara ploppade upp och jag gick och nynnade medan jag tog på mig min nya morgonrock, tände ljus och fixade frukost. Jag tror att det betyder något. När sånt händer, att det bara säger ”pang!” och så får man en låt på hjärnan eller liknande. Jag tog det i alla fall som ett omen att det skulle bli en bra dag, det där med ”ingenting känns komplicerat”-biten. Så jag ställde in mig på det och var glad. Sen huruvida det blev en bra dag eller inte, det är ju en helt annan femma, men där på morgonen kunde jag åtminstone glädjas lite ^^
Well, det blev bara ett fullgånget anfall idag. På baletten. Tack. Dagens enda roliga lektion (förutom klassråd och, okej, kör). Och den förstörs av sån skit. Mums. Sen blev det ingen kulturhistoria, för jag satt med S, hon hade ungefär samma problem som jag, med kramper och andningsskit… Hon berättade att hon fått ett rejält slag i solar plexus igår när hon hade karate, och det kan ju ha berott mycket på det, vad vet jag?
När de andra bytte om för att ha teater knallade jag iväg längs den mysiga gatan. Mot Bup. Det var ett bra samtal, jag blev så förbannad när jag pratade om en viss grej att jag höll på att få ett anfall till, haha! Jag blev så arg så det blev komiskt. Men men. När jag kom tillbaka var det kör, det var kul och lektionen gick fort.
Dagen var slut och skolsystern ringde. Mötet blir förmodligen på torsdag. Med alla berörda lärare. Lena ville som jag, men Anneli är stenhård. Jag tror att jag och Lena får starta en mottrupp, vi tänker precis likadant, men Anneli är benhård med sina korkade idéer. Men visst, hon får väl få en chans så får vi se hur det går. Jag tycker inte om henne längre.
Och eos:en imorgon. Jag får erkänna för dem att: ”jag är hemskt ledsen, men ni får ge mig ig på den här uppgiften. Jag har tänkt, mediterat, tänkt lite till och spenderade två timmar i danssalen, dansandes och inspirationssökandes utan att komma på ett dyft. Jag kan inte göra det här. Förlåt.” För de kan inte komma och säga att jag inte ansträngt mig, för det har jag. Verkligen. Jag har försökt en hel vecka, men jag erkänner mitt nederlag. Jag kommer hata mig själv när jag säger det, är redan upprörd, men det går bara inte.
Nu skall jag göra något. Frågan är vad.
Dejlig eftermiddag,
Kajsa-Lisa
september 23, 2007
Blöööö…
Suck. Jävla dag.
Har städat, gjort svenska. Bra.
Oroar mig för massa saker. Dåligt.
Eos-skiten, varför?! Vad är det för en fuckad idé att man skall göra en rörelsesekvens till en lerfigur? Jag hatar att visa upp något jag själv gjort när det gäller rörelse som = dans. Jag avskyr det. Jag vill ha direktiv, göra sånt som andra har kommit på och bestämt. Inte komma på själv. Det blir luddigt. Och dåligt.
Och engelska-skiten. Kan man inte bara få läsa? Man lär sig ord, måste man bevisa det genom att skriva en recension?
Svenskan: vad mycket det känns. Massa skriv och arbeten och hit och dit.
Musik & komm.: Om man aldrig åker till stan och kollar om affärerna har avtal med Stim? Vad spelar det för roll? Jag orkar inte med sånt.
Och teaterdialogen: varför tog jag den. Den är så lätt. De andra tog svåra saker, de kämpar. Jag tänkte mig inte för, jag tyckte den var rolig och valde den därför. Nu inser jag att det var ett dumt val. Jag kommer inte få något högt betyg på den bara för det.
Och Medea imorgon. Jag vet hur det kommer bli. Jag kommer sitta kvar i flera timmar extra och må dåligt. Det är som att sakta förgöras. Det gör ont i en. Men man kan inte förmå sig att åka hem, för där finns ändå inget att göra.
Jag tror jag blir apatisk.
Jävla dag.
Kajsa-Lisa
september 20, 2007
Torsdag
Trött nu.
Har varit en bra dag, över lag. Dansen gick bra, dock tappade jag bort mig flera gånger som vanligt, fick också väldigt svårt att andas i slutet. På engelskan kände jag krampen komma krypande, gick till skåpet och fick där en attack. Sofia B hjälpte mig, sen kom Kristina och ”tog över”. Hon lyckades ganska snabbt få mig ”tillbaka” igen. Sen pratade vi länge. Och massage fick jag. Vi tackar.
Nu ikväll har jag övat på både fridansen och jazzen. Jag har sträckt något i låret. Aj. Men skit samma. Imorgon vill jag vara bra på jazzen. Vill kunna koreografin. Pas de Bourré:erna är svårast tycker jag. Jag krånglar till armarna. Vi hoppas på det bästa.
Usch, jag tror att jag kan ha sårat en vän. Jag fattar inte vad som hände, det bara blev. Kortslutning i hjärnan. Jäkla skit.
Nä, nu skall jag duscha, sen sova.
Trevligt kväll,
Kajsa-Lisa
september 17, 2007
En snabb en
En jävla dag.
Svårt att andas. 1 och ½ attack. Massa svett. Jävla Västtafik som åkte ifrån mig.
Men även: fantastiska vänner som bryr sig, och lärare.
En underbar busstur till S med dig. Tack för att du gillar Duvemåla lika mycketsom jag, och för att du vill sjunga duett med mig <3
Godnatt!
Kajsa-Lisa
